På den här sidan hittar du beskrivningar av personer som antingen genom anställning eller på annat sätt hade anknytning till Radio Nord. Men först en utläggning om något som många var attraherade av och såg som en glamorös tillvaro - nämligen:

Att jobba på Radio Nord...
Personalen på Radio Nord kan i viss mån delas upp i två skilda kategorier: dels de som tjänstgjorde i högkvarteret på Kammakargatan 46 i Stockholm, och dels de som tjänstgjorde ombord på sändarfartyget. Det fanns även personal som växlade mellan de två arbetsplatserna, men för de flesta ombord förekom det nästan aldrig att de visade sig i lokalerna i stan. Bland de cirka 15 ombordanställda fanns sändningstekniker, journalister, och så fartygspersonalen i form av kapten, styrman, matros, motorman, kock m.fl. Det kanske kan förefalla som en överdrivet stor fartygspersonal för en båt som mer eller mindre permanent skulle ligga still för ankar, men det var försäkringsvillkoren som krävde denna bemanning.

De ombordvarande teknikerna var i flera fall rekryterade bland personer med bakgrund som radioamatörer. De hade sändarteknskt kunnande och en mångsidighet och verkstadsvana och skulle kunna greppa allt från motorproblem med generatorerna ombord till service på grammofonverk och bandspelare. De skulle också fungera som ljudtekniker vid sändningarna.

Den mest oundgängliga personalkategorin var de som arbetade kring nyhetssändningarna. När nyheterna tillkom i april -61 hade man för det mesta två redaktörer vardera på landredaktionen och två på båten. Redaktörerna på Kammakargatan började arbetsdagen kl. 3 på morgonen med koll av morgontidningarna för att få aktuellt material och redigera om för radiobruk. TT:s "nyhetssändningar" över telefon 0710 bevakades. SRs tidigaste nyhetssändningar avlyssnades. Via radiotelefonen ringdes nyheterna sen ut till Bon Jour, där de spelades in på band för utskrift. I landredaktionens rutiner ingick även att genom rundringning kolla av med polisen och brandkåren, och när sporthändelser var igång ringdes de viktigare sportarenorna för att få fram resultat.

Nyhetsredaktionen på Bon Jour samlade in nyheter från utländska radiostationer via de kortvågsmottagare de hade för detta, en National NC 400 och en Hallicrafter SX-100. Bland annat kollade man BBC och Voice of America. Via FM-radio avlyssnades också SRs sändningar för jämförelsen.

"De som inte kan finna sig i att från sändarfartyget Bon Jour jobba för Radio Nord har inget i företaget att göra."

AGEHED, Kenneth
(1941), sändningstekniker på Bon Jour. Efter att Radio Nord hade sänt anrop om att en sändningstekniker söktes, och Kenneth sökte jobbet, blev han bums anställd vid anställningsintervju hos Ove Sjöström. Kanske bidrog det att han, liksom Ove, var sändaramatör (SMØXJN), eller så var det för att Kenneth, då ännu bara 20 år, redan hade varit mycket på sjön och varit radiotelegrafist i lumpen. Arbetet som tekniker på Bon Jour fyllde arbetsdagarna med råge, har Kenneth berättat. När man inte hade direkt sändningstekniskt ansvar arbetade man med tekniskt underhåll av olika slag. Antingen nere i sändarrummet med mätutrustning där, och rummet var också inrättat som utrymme för underhåll på bandspelarutrustningar, avmagnetisering av band m.m. Kenneth förekom även i arbete som disc jockey vid direktsändning i fåtal fall med mixning och övergångar mellan grammofonskivor och band. Han blev också teknikern som hade det allra sista arbetspasset på Bon Jour och tjänstgjorde hela sista kvällen. Det var han och Pelle Lönndahl som sedan tog sig nedför lejdaren till sändarrummet för att stänga av 495m / 606kc vid midnatt.
Efter Radio Nords upphörande arbetade Kenneth först i lite olika sysslor, pluggade och arbetade bland annat som lastbilschaufför. Senare hamnade han i arbete med militärelektronik och avancerade storartat genom åren till forskning inom partikelfysik vid KTH.

ANDERSSON, Thure Lennart
(1916 - 1999) Maskinchef på Bon Jour. Han föddes i Göteborgs Haga. Bytte senare i livet efternamn till Ackenäs. Med hustrun Sonja Magnhild Linnéa (1918 - 1987) fick han en son, Stig Lennart Ackenäs (1943 - 2000). Efter hustruns frånfälle flyttade Thure tillbaks till sina göteborgska hemtrakter.

(1931-2009) hallåman, som närmast före Radio Nord med start 1959 jobbat på Skånes Radio Mercur och hade under en tid själv sonderat kring möjligheten att starta en radiostation för Stockholmsområdet när han fick kontakt med Jack Kotschack, vilket slutade med att Lennart blev anställd. Han hade då även med sig erfarenheter från amerikansk radio, som han studerat på plats under längre tid. På Radio Nord blev han från start en av de tre främsta rösterna, vid sidan om Gert Landin och Kaj Karlholm för reklaminslag, men han var också van som självkörande programledare. Hans främsta jobb blev programmet Melodispegeln som gick på förmidddagstid vardagar mellan 11-12 med mjuk och smeksam musik, och han hade på lördagseftermiddagarna hand om programmet Melodiposten, dit lyssnarna själva skrev in om sina önskeskivor. Han blev också programvärd för ett av Radio Nords mest udda och också mest kortlivade försöksprogram, Buona Sera Italia, med prat om det soliga semesterlandet Italien och musik därifrån. Från sensommaren 1961 upphöjdes han till programchef men blev 4 månader senare i starten på februari -62 abrupt nedflyttad från denna post.. Av denna orsak valde han då att med omedelbar verkan säga upp sig helt från Radio Nord. Efter tiden där arbetade han under åren mest som frilansande AV-producent och inom reklamproduktion.

AVELLAN, Tom
(1945 - 1999). Maskinist / motorman på Bon Jour, son till Raya Ravell. Var med under stormnatten, december -61, och omnämns i Jacks bok för hjältemodiga insatser. Förblev genom livet en stjärna på att trimma motorer, både i båtsammanhang och rallybilmotorer och hade egen motorverkstad på Idungatan i Stockholm. Han anlitades och fick fara runt i rally-Sverige till Falkenberg, Anderstorp, Kinnekulle, Mantorp och även i Finland. Sonen, Richard Avellan (1976), är civ.ing. Chalmers.

BAXLEY, Ron
kom från Gordon McLendons WYSL, Buffalo, USA och enligt krav från Gordon gav Jack honom motvilligt jobbet som programchef. Ron hamnade mitt i en motsättning mellan Jack och Gordon om vilket sound och musikformat Radio Nord skulle ha. Tanken från Dallas var att Ron skulle coacha stationen och dess personal enligt de ideal som fanns beskrivna i Gordons Policy Books. Dessa ideal var en framgångssaga i amerikansk radio, och självklart skulle samma format ge framgång också i Sverige, var tanken. Jack hade studerat Gordons koncept och följde hans idéer i många avseenden. Men Jack hade egna idéer för ett svenskt "hemvävt" format med stor variation som skulle vara något mer än enbart ungdomsradio. Det handlade om att nå så många som möjligt av de potentiella lyssnare som fanns inom täckningsområdet. När lyssnarsiffrorna under Rons ledarskap drastiskt sjönk var Jack snabb att avpollettera honom från programchefsposten som han då hade haft under sommaren -61. Ron fick återvända till USA, där han sen fick en lång och framgångsrik fortsättning på sin radiokarriär. Ron finns förevigad från sin tid på Radio Nord i en aldrig sänd programinspelning som är ett kul exempel på hur Radio Nord hade kunnat låta i Dallas-tappning.

BENNWIK, Tommy
(1941) tekniker på Radio Nord. Senare på SvT som producent / bildproducent med många populära produktioner, bland andra: "Svensson Svensson", "Lorry", "Sjukan", "NileCity", "Detta har hänt" och "Rederiet". Kanske det var ett sidospår från sistnämnda serien som ledde till den Radio Nord-special som gick som påskaftonsnöje i TV1 1994, där man med Tommy Bennwik som producent sände en nostalgisk artistshow med Ray Adams, Siw Malmkvst m.fl. i en miljö som skulle likna ett Radio Nord men förlagt till en finlandsbåt.
Pressmeddelande Kanal 1 Nöje 23 feb 1994
Röster i Radio-TV 1 april 1994

BERGMAN, Hadar
(1939) sändningstekniker på Bon Jour, senare tekniker på Sveriges radio.

BERGSTRÖM, Kjell
nyhetsman som anställdes från våren 1961 och från hösten det året upphöjd till nyhetschef efter att Björn-Fredrik Höijer avskedats (se d:o). Övergick från våren -62 till en anställning hos Bunge-Meyers PR-byrå i Stockholm.

BERSELIUS, Inga-Britt
(1939) Jack Kotschacks representativa sekreterare som höll reda på chefens papper och mötestider i allt virrvarr. Hon fortsatte i den rollen även efter Radio Nords upphörande.

BJERKE, Kaj
född 1937 i Stockholm. Nyhetsman på Bon Jour. Son till Metronomechefen Mats Bjerke och jobbade på Metronome innan han kom till Radio Nord. Han lär även ha jobbat som tekniker på Kammakargatan i juli - aug 1961 och han gjorde en lång rad jazzprogram under namnet Studio 3 på Radio Nord.

BJÖRKLUND, Björn
sändningstekniker ombord på Bon jour. Var med i de stormiga upplevelserna i början av december 1961.

BRANDELIUS, Harry

(1910-1994) programledare på Radio Nord. Han var i sina yngre dar ämnad för affärsvärlden och hade för detta skaffat en gedigen handelsutbildning från bland annat Schartaus handelsgymnasium. Med sången som enbart hobby gav han sig in som säljare och blev också innehavare av Stockholms Resebyrå. I rollen som Sveriges förste charterarrangör var han dessutom själv ofta guide, främst på resmål som Wien och Venedig, och utan att känna städerna så väl, men han var så road av jobbet, och säkert också en god och glad underhållare på resorna, och det gick väldigt bra för honom.
Efter en revydebut 1930 och efter att han kom med i Hellas-revyn och där fick bekantskap och hjälp från Åke Söderblom (1910-1965) öppnades vägen mot den storslagna artistkarriär han så småningom skulle få. Det skulle bli över 600 inspelningar som skivartist, men han var i ännu högre grad estradsångaren som tog tag i publiken och sjöng med glad och lätt dallrande vibrato från folkpark till folkpark, och även med turnéer i USA och andra länder. Hans framgångar fortsatte igenom depressionstider, folkhem, beredskapsår, ransoneringstider, rock och pop. Mot slutet hann han med att göra rockvideo av sin största succé "Nordsjön”, vilken hans trognaste fans säkert ondgjorde sig över, men han själv framhöll som det roligaste han gjort. Med 6 framgångsrika decennier bakom sig från revydebuten 1930 kröntes hans artistbana när han 1990 röstades fram som "Århundradets schlagerartist".
Med tiden blev han även rutinerad som programledare både i radio och i TV, och vid övergången till Radio Nord hade han just avslutat en succéfylld tid som programledare i TV-serien "Storstugan". Programmet på Radio Nord fick namnet "Harry på däck", och det var tänkt att anknyta till den saltstänkta image av äkta sjöman som Harry odlat genom åren med många visor i denna genre. Men på Radio Nord ville det sig inte alls, och programserien blev en kort historia. Programmet sattes till fredagarna med två timmar, där Harry, med visserligen lysande förmåga, presenterade skivor och kåserade kring minnen från artistlivet. Skivurvalet i programmet var det normala för Radio Nord, blandat svenskt och utländskt och med variation i genrer. Kanhända hade det lockat större publik om musiken avvägts mer till Harry Brandelius egna, lite äldre publik. Men det var till alla grupper i publiken man ville nå, och när han med sitt anspråk på gage inte lockade till sig fler lyssnare än vad Radio Nords egna hallåmän fick, lades programmet ner efter endast två försök.

BRANJE, Lars
(1934) nyhetsman stationerad på Bon Jour - några år tidigare flygare vid flygvapenflottiljerna F12 i Kalmar, F1 i Västerås och F21 i Luleå. Han flög J29 "Flygande tunnan" och J32 "Lansen" och på F18 i Uppsala flög han även J35 "Draken" och hade känningar till nästan samtliga fältflygare inom Flygvapnet. Men Lasse fick 1957 överge sin flygkarriär på grund av svåra synproblem som följdes av en av Europas första hornhinnetransplantationer, alltså byte av hornhinna, som gav lyckat resultat, men bara så att han fick syn på ena ögat. Under åren efter 1957 var han först en så kallad volontär för att gå i lära i journalistyrket hos Norrlandsposten i Gävle. Under en kortare tid arbetade han sedan på Svenska Dagbladet innan han anställdes på Radio Nord. Lasse blev den som först i Sverige, den 17 september 1961, kunde meddela budet om Dag Hammarskiölds död efter flygkraschen mellan Leopoldville och Nord-Rhodesia. Själva nyheten hade först Ove Sjöström uppfattat via kortvågen, och Lars Branje kunde snabbt göra ett kunnigt inslag i nyheterna om den dramatiska händelsen. Lars Branje började strax innan slutet för Radio Nord på en anställning på Sveriges Radio och jobbade med Dagens Eko-inslag och inslag för programmet Journalen.

BRODDMAN, John
(1937 - 2006) - tillsammans med sin far Georg Broddman (1902 - 1985) drev han butikskedjan Broddmans som blev den mest förekommande annonsören på Radio Nord med oftast ett tjatigt upprepande av butiksnamnet. Broddmansbutikerna sålde de stora välkända märkena av film, kameror, radio, TV och även musikinstrument och skivor. Broddmans sålde alltså kvalitetsprodukter, men det som märktes mest var Broddmans starkt priskonkurrerande roll gentemot övriga radio- TV- och fotohandeln genom lågprisimport och det egna lågprismärket IFBA, vilket möjligen ska uttolkas "Ing firma Broddman Aktiebolag". Oftast köpte man in större lager av någon produkt som sen fick namnskylten IFBA och ett mycket lågt pris, och det var nog inte alltid hög kvalitet som gällde för detta märke. Den första butiken var den på Storgatan 12 i Stockholm - se bilden - och den fanns redan på 50-talet. Nästa butik blev den mest kända, i Konserthuset, och snart kom en butik till - den på Sveavägen. Det var när Radio Nord skulle göra reklam för alla tre butikerna som Larsan Sörenson uppfann uttrycket "Broddmans-Broddmans-Broddmans". Snart öppnades även butiker i Hallunda, Uppsala och i Täby och många andra större och mindre orter landet runt, liksom också på Ströget i Köpenhamn, och även Oslo lär ha varit begåvade med en Broddmans-butik. John Broddman förblev ogift genom livet.

BURMAN, Anders
(1928) inspelningschef på skivmärket Metronome och skapare av programmet Metronome-nytt på Radio Nord. Redan 16-år ung kunde han kalla sig kapellmästare och som sådan vann han Nalens Orkestertävling när han var 17. Under 1950-talet turnerade han med gladjazz och som batterist i Andrew Burman and his Metronome all stars. Skivbolaget Metronome startade han i augusti 1949 tillsammans med brodern Lars och vännen Börje Ekberg, och från början var det tänkt som ett hobbyprojekt för inspelningar inom jazzgenren. Allra första skivutgåvan blev Gösta Theselius komposition "Siesta" som hade fångats med en Webster Wire Recorder - alltså en trådspelare - direkt vid framförandet på Konserthusets scen med 19 av dåtidens största svenska jazzinstrumentalister samlade under namnet Gösta Theselius and his All Star Band. 1952 gjorde Metronome en musikfilm med namnet Drömsemester i samarbete med Europa Film. Metronome startade eget filmproduktionsbolag, och övertog för sin kommande inspelningsverksamhet Imago Films ateljé i Stocksund.
Metronome och Anders Burman blev inspelningstekniska pionjärer i Sverige på flera sätt - först med att spela in på band i stället för på vax och 1951 kom de med den första svenska LP:n och 1953 den första svenska 45-varvssingeln och 1958 kom den första svenska stereoskivinspelningen.

CALÉN, Göran - se Kallén, Göran

CALLISON, Glenn -
KLIF:s tekniske chef som med hjälp av assistenten Archie Mesch byggde sändaranläggningen ombord på Bon Jour.

CEDERMARK, Stig
(1936) - annonssäljare på Radio Nord

CHRYSANDER, Louis
(1932 - 1999) Radio Nords mest mångsidige anställde vars huvudsakliga arbetsuppgift var stationens skrivna material, features, serier, men även programchef, nyhetsman, copywriter, hallåman, tävlingsspecialist och många andra funktioner. Efter Radio Nord ägnade han sig bland annat åt litterära översättningar inom många genrer, t.ex. deckare och även barnböcker, ibland i team med Lena, hans hustru sen 1959.

EINESTAD, Jörgen
(1930-1998) - nyhetsman med tjänstgöring på Bon Jour. Såvitt känt anställdes han från sommaren 1961.

EKINGER (-WIDÉN), Ingegerd
(1930) sekreterare på Radio Nord men anlitades även som röst i en del reklaminslag. Mest märks hon i reklamen för Turtle Wax, där hon skojar med ekoeffekter tillsammans med Gert Landin.

ELMLUND, Svante
(1/3 1926 -30/3 1984) styrman på Bon Jour som var med under den dramatiska färden från Köpenhamn till Stockholms skärgård vid julen 1960.

ENGLUND, Roland
(1925 - 2002) Anställdes som förste sändartekniker för tjänstgöring ombord på Bon Jour. Han kom närmast från Televerket där han hade haft liknande arbetsuppgifter. Till skillnad mot vad som uppges i Jacks bok så trivdes Roland mycket bra på sjön, och han hade en egen ruffad träbåt och njöt av friheten ute på sjön. Men en stormig natt ute på Bon Jour blev en alltför skrämmande upplevelse. Han var en känslomässig och omtänksam person som var gift och hade två döttrar, och sannolikt var det detta han vägde in när han bestämde sig för att sluta. Det gick bra för honom senare i livet. Han började arbeta på Svenska Radioaktiebolaget för att sedan söka och få en arbetsledartjänst på Telub i Växjö, vilket ledde till att hela familjen flyttade till Växjö och har sedan blivit kvar där.

EPAE, Jay - eg. Nicholas Epae
(1932 - 1994) Blev förknippad med Radio Nord genom att få en långvarig Topp 20-placering med den 1960 på skivmärket Mercury (USA) lanserade singeln "Hawaiian Melody" / "Putti Putti", där den senare alltså var B-sidan men blev topplistans allra största hit. Det var ljudteknikern Bengt Törnkrantz som upptäckte skivan som var tänkt att kasseras. Bengt testspelade skivan och gillade låten, och lät den på eget bevåg få chansen till spelning i Radio Nords vanliga musikblandning. Den blev sedan efterfrågad av publiken och fick därför chansen att komma in på Topp 20 från den 3 maj 1961. Sedan var historien igång och den låg kvar i 41 veckor på listan.
Jay Epae var äkta maurier, hemmahörande på New Zealand, även om han i flera fall sjöng melodier som kunde få honom att missförstås som en sann hawaiian. Han blev en favorit, men bara i Sverige, och framgången smittade av sig i viss mån i de övriga nordiska länderna. Efter framgången med 50.000 sålda exemplar av "Putti Putti" gav skivmärket Mercury honom ytterligare chanser - 1961 kom singeln "Hula Cha" / "It's Driving Me Wild", där "Hula Cha" fick 9 veckor på Topp 20. Året därpå följde singlarna "Wassa Matta You" / "Dance With Me Lulu", "Hokey Pokey Hully Gully" / "Jungle Speaks" och efter övergång till skivmärket Capitol kom samma år ytterligare två singlar "Coffee Grind" / "My Girl", "Surfin On Waikiki" / "Patu Patu". Men Jay Epaes framgångar var måhända beroende av sambandet med Radio Nord och den så medryckande "Putti Putti". Vad som därefter kan ha varit orsak till att hans framgångar inte fortsatte - om det berodde på stationens upphörande eller de andra låtarnas sämre hit-potential - ja det är något som säkert kan finnas olika åsikter om.

FOSTER, Jim
den av Gordon McLendon förordade "mainexperten" som hittade "Olga" som senare byggdes om och blev "Bon Jour".

(1919-1998) Ansvarig för Radio Nords jingelproduktion och skrev oftast både text och melodi i en flygande fart men ibland använde han välkända melodier, inte minst Radio Nords mest välkända jingel "Bye bye Blackbird". För sångkörinsatser på jinglarna anlitades den tidens största studio-körsångare där Pia Lang kan sägas vara den mest anlitade - det är t.ex. hennes röstinsats vi hör i "Gunga till tonerna från Radio Nord". En annan var Svante Thuresson som var med och både sjöng och spelade trummor, Owe Lind hörs på många jinglar med sin klarinett och Lars Erstrand spelade vibrafon. Enligt Svante Thuresson var det alltid en sångkvartett som svarade för sången och när han var med var oftast Pia Langs medverkan självskriven. För de manliga körinsatserna kunde de förutom Svante Thuresson variera med sådana som Leppe Sundevall, Johnny Eek och Bo Söderman. Förutom förmågan till sång var Leppe, Johnny och Bo även kunniga instrumentalmusiker, precis som nyss nämndes om Svante, så de bidrog ofta även med något instrument vid inspelningarna av dessa jinglar.
Henry Fox hade mångårig erfarenhet som kapellmästare, kompositör och arrangör. Bland mer dramatiska händelser i hans karriär hör att han var kapellmästare på Svenska Amerikalinjens ”Stockholm” i juli 1956 när det kolliderade med ”Andrea Doria” så att den sistnämnda gick till botten. På Radio Nord jobbade han energiskt och med fantastisk kreativitet med jinglarna. Alla minns väl ”Broddmans - Broddmans - Broddmans” och man kan verkligen ha anledning att använda ordet driftig när han ska beskrivas. Han var under en period även programchef på Radio Nord men enligt Jack alltför envis och hade svårighet att ta direktiv. Bäst fungerade Fox när han jobbade hårt med arrangemang, texter och kompositioner, men hans enorma arbetskapacitet räckte också för skivproduktioner av allehanda slag, bland annat med det med Radio Nord förknippade skivmärket HÖR-skivan på vilket bland annat EP:n "Sjung med Radio Nord" kom ut. Men på Hör-skivans märke kom även den av Raya Ravell insjungna "Skriv ett brev till mor där hemma", som också fick text och melodi av Henry Fox, och han stod även för kompet i team med Ebbe Jularbo, som han tidigare i sitt musikerliv hade haft mycket samarbete med. Under denna Radio Nord-tid producerade, komponerade och textsatte Fox också ett par skivinspelningar med sångerskan Barbro Skinnars, "Säg mig hur du vill ha det" och "Twist-twist". Från hans mycket tidigare musikerliv som kapellmästare i olika sammanhang finns inspelningar på 78-varvsskivor med hans egna kompositioner och texter och med olika orkestersättningar under namn som Henry Fox Trio, Henry Fox orkester, eller Henry Fox och hans Foxterrier. Här en av dessa 78-varvare: Henry Fox orkester - Twelfth street rag - foxtrot (E. Bowman) Odeon SD-5547a - Inspelning gjord i Stockholm 13 okt 1950
Henry Fox lyckades samtidigt med sitt arbetskrävande jobb på Radio Nord vara en driftig affärsman, vilket visade sig bland annat i form av Fortuna-skivan, där det tidiga 60-talets senaste hits såldes till billigt pris med en ny skivutgåva varje månad. Fortuna-skivan var i det vanliga 17cm EP-formatet, och lockbetet var att skivorna hade hela 6 hits per skiva, alltså 3 per sida, vilket ju var mer än EP-skivor normalt bjöd. Inspelningarna på skivorna var covers gjorda med helt andra sångartister än de som låg på hitlistorna, vilket väl inte alltid framgick så tydligt i reklamen. Ett exempel på hur Fortuna-skivorna lät kan avnjutas från Fortuna-skiva Nr. 1.

GRANBERG, Christina
(1942) - Miss Radio Nord - gift Christina von Schrenk, tvåbarnsmor Hon blev framröstad till Miss Radio Nord genom en tävling över Radio Nords hela täckningsområde där 7 finalister utsågs i hård tävlan, och senare en final i Kungsträdgården med Hagge Geigert som konferencier inför vad som trots uselt väder blev det årets rekordpublik - över 15 tusen personer - ett skäl till publikens storlek kan möjligen vara att Radio Nord hade haft mycket förhandsreklam inför evenemanget. Miss Radio Nord fick sedan göra många representationsuppdrag för Radio Nord som prisutdelare, demonstratris, försäljare, fotomodell och mannekäng. Det var som mannekäng hon hade arbetat innan hon fick sin utnämning av Radio Nord.

GRENZ, Ivo
(1936 - 2001) journalist och hallåman på Radio Nord. Han kom närmast från Skånes Radio Mercur där han varit med ända från starten i december 1958 som stationens allra förste disc jockey. På Radio Nord uppfattades hans lugna stil passa bäst för det stillsamma programmet Siesta mellan 12 och 15. Närmast efter Radio Nords upphörande hamnade han på Sveriges Radio som hallåman. Han var med sitt produktionsbolag Ivo Grenz AB regissör, manusförfattare och producent för långfilmen "Protest" (1963) där bland andra Hans Wahlgren, Mariann Nordwall och Torsten Wahlund fanns i rollistan. Under många år arbetade Ivo som journalist på Sveriges Television och gjorde även en del inhopp under 70 - 80-talen som nyhetsankare på Aktuellt.

GRÜNBERGER, Lars
(1938) kom närmast från ABC Annonsbyrå när han hamnade på Radio Nord, där han skrev reklamtexter och i några fall medverkade som hallåman. Fortsatte sen vidare inom annonsbyråvärlden. Driver nu enmansföretaget Grünberger Marketing KB och har även undervisat i masskommunikation och varit ordförande i marknadsföreningen i Stockholm, liksom i IAA - International Advertising Association. Sonen, Måns Grünberger (1964), är finansanalytiker hos SEB.

GRÜNBERGER; Mauritz
(1902-1987), Radio Nords advokat

GUNNARSSON, Jan
sändningstekniker och underhållstekniker med huvudsaklig tjänstgöring ombord på Bon Jour. Blev efter tiden med Radio Nord även anlitad av Ove Sjöström som medhjälpare vid uppbyggnaden av Radio Caroline North i Irländska sjön, och på bilden nedan ser vi honom vid ett mindre jäktat tillfälle därifrån bredvid Ampex-maskinen med ett band rullande.

Undertecknad var i mitten av 80-talet arbetskamrat med Jan. Han jobbade då som verkstadsmekaniker på Tekniska Museet i Stockholm. Jag fick då låna av honom en del trycksaker och foton, och även det pressklipp som finns kopierat där det berättas om arbeten kring Radio Caroline North vid våren 1964. Där omnämns även Jan, men han anges med efternamnet "Glinnarson".

GUSTAFSSON; Greta
Kocka på Bon Jour

(1912 - 2009) lagråd, ordförande i första lagutskottet och senare första kvinnan i Högsta domstolen och också Sveriges första kvinnliga justitieråd. I sin egenskap av lagråd visade hon alltid en enastående integritet och i frågan om Lex Radio Nord yrkade hon avslag på propositionen. Hon ansåg inte att Sverige var förpliktat till denna lagstiftning. "Lagen ger intryck av att i första hand vilja skydda och värna monopolställningen för ett visst företag", menade hon. "Lagen straffbelägger en rad handlingar som förr ansetts som fullt normala. Att annonsera på en sådan här fri radiosändare uppfattas inte som en kriminell handling, och vårt rättsväsende blir inte berikat genom en sådan lagstiftning", sade Ingrid Gärde Widemar. Läs mer om Ingrid Gärde-Widemar i Focus

(1942) - känd som kändisreporter emeritus. På Radio Nord var han programledare och hade bland annat hand om programmet Nordmorgon, där han uppfattades som en ung (19 år), pigg, glad och mycket driftig förmåga. Hans ålder gav nackdelen att han fick avbryta jobbet på Radio Nord för lumpen vid Signaltrupperna i Uppsala från 1 dec 1961. På S1 blev han logementskompis med de då ännu inte kläckta radiopersonligheterna Ulf Elfving (1942) och Björn Elmbrant (1942). Sten gjorde under lumparperioden korta inhopp som Radio Nord-röst, och fick även förtroendet att på kvällen den 30 juni 1962 i direktsändning leda sorgearbetet i sällskap med Kaj Häger på Bon Jour innan 495m på mellanvågen för alltid släcktes ner. Närmast efter Radio Nord fortsatte han sin journalistbana på Bildjournalen.

HEILBORN, Gunnar
(1937) - en av de tekniker som kom till Radio Nord från Sandrews. Under senare år har han utmärkt sig som en skicklig vykortsfotograf.

HORN, Barbro von
(1920 - 2004) programledare för husmorsprogrammet "Barbros timme" med sändningstid 9-10 på vardagsförmiddagarna, men fick redan under sommaren 1961 efterträdas av Chris Wahlström med programmet "A la Carte, a la Chris". Barbro von Horn var skådespelare i ett dussintal filmer under 40-talet. Som flicka, född i Göteborg, bar hon efternamnet Lieberg och genom äktenskap 1942 med doktor Hans Ribbing blev namnet Barbro Ribbing.

HYDÉN, Jesper
(1917-1996) anlitades som flygare för dagliga transporter till Bon Jour Efter uppväxtåren i Linköping inledde han sin pilotutbildning 1940 vid Ljungbyhed och därpå vidareutbildning till jaktpilot vid F 9 i Göteborg och återvände 1941 till Ljungbyhed och Eslöv som flyglärare i flygvapnet. Under några år flög han även för SAS på deras Nord- och Sydamerikarutter. Men det var som flyglärare han kom att ägna de flesta av sina verksamma år vid det av honom själv etablerade Stockholms flygskola ute på Färingsö vid det lilla Skå-Edeby flygfält. Denna verksamhet drev han i 30 år, och med lägre omkostnader på det mer lantliga flygfältet kunde han tillämpa lägre priser på flygutbildningar än konkurrenterna vid Bromma. Flygutbildningen drevs så ansvarsfullt att den aldrig råkade ut för några haverier eller skador på personer eller flygplan. Ändå var Jesper Hydén en tuff flygare som 1961 slog svenska rekordet i nonstopflygning, 50 timmar och 25 minuter i luften, och han hade ofta uppvisningar i avancerad flygning på flygdagar och andra liknande evenemang. Som avbrott i utbildningen av flygelever sysslade han med taxiflygningar, och det var i den verksamheten han blev anlitad av Radio Nord för dagliga flygtransporter ut till Bon Jour med den så kallade "droppen" - en vattentät plåtcylinder som kunde lastas med inspelningsband, reklamkassetter, manus, färska morgon- och kvällstidningar, post etc. Den blev en betydelsefull livlina för Radio Nord, och Jesper Hydéns insatser var en flygarbragd med den regularitet som Jesper upprätthöll. Han brukade ta det som en lunchpaus och fick i sig ett par mackor på vägen ut över Östersjön. Väl framme vid Bon Jour gick själva "bombfällningen" till så att "droppen" hade en lång lina fastsatt och i andra änden av linan fanns ett lod. Från Bon Jour lades varje dag ut en flytboj på lång lina på vilken fanns korkflöten med jämna mellanrum. Omedelbart före passage vid sidan om Bon Jour släppte Jesper Hydén ut linan så att lodet hamnade på ena sidan av bojlinan, och omedelbart därefter släpptes droppen så att linan lade sig över den lina som låg ute från Bon Jour. Sedan var det för besättningen ombord att hala in linan och droppen med dess värdefulla innehåll. Idén till detta fick Jack Kotschack från en spiondeckare, och genom Jesper Hydén testades om det i praktiken var en möjlig metod för dessa transporter - detta test genomfördes i viken av Mälaren vid Lullehovsbron, som förbinder öarna Ekerö med Färingsö, och det blev succé direkt.

HYLINGE, Monica
(1938) - assisterade Raya Ravell i musikarkivet med registrering och fick ibland hoppa in som bisittare i program, bland annat till Lennart Atterling där hon framträdde som en påläst Italien-expert, och hos Larsan Sörenson och Topp 20 som piggelin flickröst.

HÄGER, Kaj
(1928-2000) nyhetsman, programledare som efter att han sänt in ett demoprogram anställdes någon gång på våren 1962. Tillsammans med Sten Hedman ledde han sorgearbetet på Bon Jour den 30 juni fram till midnatt innan 495m på mellanvågen för alltid släcktes ner.

HÖIJER, Björn-Fredrik
(1935) var stockholmsredaktör för KvällsPosten i Malmö och kom till Radio Nord genom att han vid presskonferensen vid Fratis i november 1959 skulle göra en intervju med Jack, men det uppstod en så bra kontakt dem emellan att det slutade med att han på hösten 1960 blev anställd som den förste journalisten på stationen, och dessutom insatt som nyhetschef. Han var en av de som fick medfölja ombord på Bon Jour vid den äventyrliga och oroliga resan vid julen 1960 från varvet i Köpenhamn upp till Stockholms skärgård. Den goda kontakten med Jack förbyttes vid ett långt senare tillfälle i en tvärt uppkommen dispyt, och omedelbart avsked, sommaren 1961.

JANHEIM, Per-Erik
(1942) motorman på Bon Jour. Han anställdes vid Radio Nord den 1 november 1961 som maskinchefen Thure Anderssons närmaste assistent och var med vid de dramatiska händelserna vid stormen i början av december 1961.

JOHNSSON, Bo - försäljningschef på Radio Nord. Såvitt känt tillkom han som anställd rätt sent till företaget.

JOHNSSON, John (1913 - 15 okt 1992) trygg kapten ombord på Bon jour. Han ersatte vid nyåret 1960-61 den kapten som fört Bon Jour från Köpenhamn upp till Stockholms skärgård. John Johnsson var född i Frötuna i Uppland, gift med Ruth (1918) sedan 1942. Till jobbet på Radio Nord engagerades han via kontakter med grannen Ebbe Jularbo, de råkade båda bo vid Gullmarsplan och förblev mycket goda grannar genom åren. John Johnsson var befälhavare ombord även vid de oroliga händelserna i stormovädret i början av december 1961 när Bon Jour efter förlorat ankare och maskinproblem tvingades söka nödhamn i Sandhamn.

JULARBO, Eberhard "Ebbe"
(1915-1991) son till Gerda och Carl Karlsson (sedermera Jularbo). På Radio Nord assisterade han Raya Ravell i musikarkivet. Han föddes i Stockholm och liksom fadern en legend som dragspelsmusiker, ofta kallad Jularbo J:r. Som tioåring framträdde han i Barnens Brevlåda med fiolspel 1925, men från hans tidigaste tonårstid övergick han till dragspelet och vågade sig från 1930 att turnera med sitt dragspel på olika dansbanor. Från 1931 arbetade han i faderns musikaffär i Gamla Stan och året 1933 medverkade han för första gången i grammofoninspelning. Ebbe hade en snabbare, mer jazzartad spelstil än fadern och 1937 gjorde han med Erik Frank en för sin tid mycket modern skivinspelning av Bugle Call Rag och Accordionola. Från mitten av 40-talet började han turnera med egen trio där Henry Fox och Skägget Häggblad ingick, och trion utökades. Under åren 1953 och ända fram till 1964 ingick Ebbe i Carl Jularbos orkester. Han komponerade även melodier, den allra första som blev inspelad var Osbyminnen (inspelad f.f.g. 1940), Lördagsfröjd och Lena-schottis (1944), Evapolka (1951), Vals i lekstugan (1955), Vals på Österskär (1956), tillsammans med fadern Midnattssol över Pajala (1963) och i samarbete med Henry Fox komponerades bl.a. Rockstaschottis. Hans förmåga som musiker togs även i anspråk vid en hel del jinglar och reklaminslag för Radio Nord. Med hustrun Katja fick han döttrarna Lena (1944) och Eva (1951). Ebbe Jularbo förärades Fred Winter-stipendiet 1975. Efter tiden på Radio Nord turnerade han oftast i par med Bertil Boo.

JÄGERSKIÖLD, Stig
(1911 - 1997) - professor i folkrätt - uttalade sig våren 1962 om "Lex Radio Nord" ur folkrättsperspektiv och framhöll att "vårt land är icke folkrättsligt förpliktigat att vidtaga den aktuella lagstiftningen" och ansåg att "lagstiftningen står i strid mot svensk folkrätt.

KALLÉN, Erik Göran Torvald
(1930 - 1980) Kock ombord på Bon Jour. Anställdes bara två veckor innan de oroliga upplevelserna i stormovädret i början av december 1960. Hade innan Radio Nord varit två år till sjöss i annan trafik.

(1922-2002) nyhetsman och även programledare för bland annat De Tio på Radio Nord. Han hade journalistiken i blodet - fadern skrev under signaturen Ikkar kriminalreportage på DN. Kaj tog sin utbildning vid det som då kallades Svenska Journalistskolan och hamnade 1956 först vid Lidmanpressen och senare som informatör hos TCO, SAS, Rädda Barnen, och jobbade även hos några filmbolag innan han på hösten 1960 kom in som en av de allra först anställda på Radio Nord efter att ha mött Jack Kotschack vid en träff med Filmpublicisterna. Han började som presschef på nyhetsredaktionen och arbetade journalistiskt på Kammakargatan och även ombord på sändarfartyget i början, men övergick senare som copywriter med övergång mer och mer till programsidan och ansvarade först för programmet De tio under programseriens första tid. Han gjorde även programmet Siesta som direktsändes från Bon Jour. Hans trygga stämma nyttjades mycket för spekerjobb i bland annat reklaminslag i studiorna på Kammakargatan, där han blev alltmer fast stationerad.
Med sin hustru Elsie (1922-2004) fick han två söner, födda 1949 och 1952, men äktenskapet upplöstes med skilsmässa i mitten av december 1961, alltså mitt i Radio Nord-äventyren. Äldste sonen Tommy berättar:
"Pappa hade en rolig tid på Radio Nord, liksom de andra som jobbade där. De var ju alla pionjärer och banbrytare som var med om det stora experimentet. En spännande tid även för mig som (nästan) tonåring - jag fick vara med pappa på olika jippon på Radio Nord. Det var hattvisning på Strandvägen, twisttävling i Eriksdalshallen och nån gång var jag med när pappa skulle leverera post- och musikbandsändningen till Bon Jour via flygplatsen i Skå. Och hela tiden åkte vi i en liten röd DAF som var märkt med Radio Nord på dörrarna. Jag blev extra populär bland kompisarna i bostadsområdet för jag hade alltid tillgång till de tryckta topplistorna, som jag kunde dela ut.
Pappa levde mycket passionerat för sitt jobb och den mesta tiden jobbade han också sena nätter. Det blev inte så mycket över för familjen, och till slut tröttnade min mamma, och deras äktenskap tog slut, och pappa flyttade hemifrån. Men det var ändå tydligt att han var stolt över mig och min bror och han försökte ha tid med oss så mycket det gick. Så för oss blev det faktiskt inte så stor skillnad mot tidigare - vi träffade pappa en hel del ändå och då blev det kvalitetstid.
Jag minns inte att vi pratade så mycket om Radio Nord, pappa och jag. Men jag är mäkta stolt över honom och det jobb han gjorde. Det var ju spännande för oss alla med artisterna, all musik, och känslan av att ge människor det som regeringen / riksdagen inte ville att folk skulle få. Jag tror att tiden med Radio Nord var en glädjefylld tid för pappa. Under resten av sitt liv visade han på många sätt hur mycket Radio Nord betydde för honom och han deltog gärna i olika minnesaktiviteter om Radio Nord.”
Trots att han sedermera fick avsked från Radio Nord utryckte han senare aldrig något annat än glädje över den tid han hade fått vara med i gänget. Det var i februari 1962 som uppsägningen kom sedan han under en längre tid arbetat för att få slippa tjänstgöringen ute på båten och istället tillhöra landredaktionen - av familjeskäl. Kaj fortsatte efter Radio Nord sin yrkesbana hos TT, där han först hamnade på Utrikesredaktionen, senare på TTs radioredaktion och blev där dess chef under åren 1975 till 1987. Med sin trygga stämma och sin språkbehandling fick han snart gå under samma epitet - "Mr. TT" - som tidigare burits några decennier av hans företrädare på posten, Uno Stenholm, och så fortsatte det under 60-, 70- och 80-talen för Kaj. Just tryggheten blev det som de flesta uppskattade, och den kom till nytta för Stockholm Taxi, där han länge blev deras inspelade telefonröst för att ingjuta lugn hos uppringande kunder. Han var också med både redaktionellt och med sin röst vid sammanställningen av CD-boxen med klassiska radioreferat - "Vårt 1900-tal".

KARLSSON, Lars Gunnar "Lasse"

(1937 - 2002) - sändningstekniker och underhållstekniker med tjänstgöring ombord på Bon Jour. Var med vid den dramatiska stormen i början på december 1961, och här på bilden ser vi honom i Bon Jours sändarrum med förödelsen efter stormen, där apparatchassier som var avsedda att få service och underhåll istället rasade i golvet i ett mer eller mindre sönderslaget virrvarr. Lasse var under sina senare år med stor flitighet i närradion i Hagfors. Själv var han bosatt i grannsocknen Norra Råda. Var också uppskattad bland radioamatörer och hade anropet SM4FVD

KIMSJÖ, Barbro (gift: Carpenter)
En av de först anställda på sensommaren 1960. Jobbade som receptionist och sekreterare. Hon fick även medverka med sin röst i olika programsammanhang. Sedan 1962 gift och bosatt i Tucson, Arizona, USA.

KLETTNER, Lars
(1937) - en av de ljudtekniker som kom till Radio Nord från tidigare anställning hos Sandrews. Han hade dessförinnan jobbat hos Europa Film där han inledde sin ljudteknikerbana 1 juni 1956. Efter Radio Nord återvände han till filmbranschen och har mestadels arbetat med efterbearbetning av filmljud. Läs mer

KOTSCHACK, Jack S.
(1915-1988) chef för Radio Nord, eller rättare, Radio Reklam Produktions AB. Han kom till Sverige 1944 efter fem år vid fronten, först i finska vinterkriget och sedan i det s.k. fortsättningskriget där han även tilldelades flera tapperhetsmedaljer. Innan kriget hade han tagit studentexamen på hemmaplan i Helsingfors 1932, och sedan studerat tre år på Herne Bay College i England. Han tog även examen vid Handelshögskolan. Under de här åren hade han också ändrat det där med Salomon, som han aldrig gillat som tilltalsnamn, och lät det bara ligga kvar som ett spännande och mystiskt ess i Jack S. Kotschack.
Med en blandning av driftighet och en smula fräckhet och flax kom han i Sverige snart att bli omtalad och omskriven som en affärsman av rang. Med sig från Helsingfors hade han som startkapital fyra exklusiva tyska kameror som han snabbt lyckades avyttra till bildtidningen SE. Främst utvecklade han goda affärskontakter med USA, dit resorna blev många redan under 50-talet, och han var även en period bosatt där. När tidningarna skrev om honom – och det gjorde de ofta - brukade exemplet med kulspetspennan tas fram - det är svårt att tro det idag när vi så ofta får sådana gratis, men det fanns en tid när de var dyra som statussymboler och det var Jack som lyckades bli först på plan och Europa-agent för denna produkts urmoder från Milton Reynolds fabriker i USA - "pennan som kan skriva under vatten".
Jack hade ett mycket utåtriktat engagemang inom idrott, vilket också var befrämjande för affärskontakterna. I sina yngre år i Finland hade han spelat i landslaget i bandy, och under åren på college i England inleddes en kort men framgångsrik karriär i boxning, och han var så framgångsrik att han tog sig till collegemästerskapet, som han dessutom vann.
Mest intresse skulle han ägna åt tennissporten. Han verkar ha varit i daglig pendling mellan tennishallen SALK i Alvik, Kungliga Tennishallen, och han fick positioner i den exklusiva Tennisstadion-klubben, bland annat som dess ordförande i många år.
Med stor framgång utvecklade han affärskontakter i filmbranschen, och han hade turen att bli kär i rätt flicka, Ingeborg Håkansson, vars pappa ägde det stora Svea-film. Efter giftemålet 1950 blev Jack reklamchef och långt senare direktör för företaget och det var genom kontakter från detta som han sammanfördes med Gordon McLendon. Gordon hade börjat etablera sig som filmproducent med egen studio hemma i Dallas och ville diskutera ett filmsamarbete med Jack. Men efter deras första möte kom projektet Radio Nord att skjuta alla filmplaner åt sidan. Mer om projektet Radio Nord kan du läsa .
Jack Kotschack gifte sig 1950 med nyss nämnda Ingeborg, född Håkansson (1923), och med henne fick han sönerna Jan (1952), Per (1953) och Erik (1958).

KRUPENIN, Björn Peter
(1945) ljudtekniker på Bon Jour, men också en röst i sändningar under våren 1962 - bland annat i en programserie med okänt namn. Efter Radio Nord studerade han vid Stockholms tekniska gymnasium fram till 1966, och vid Handelshögskolan till 1972. Studerade filmproduktion vid University of Southern California, Los Angeles 1973-74. Var produktionsledare i Sverige för flera filminspelningar och startade produktionsbolaget Golden Films AB, som 1984 ombildades till Omega Film & Television AB i kompanjonskap med Lennart Dunér, men senare ombildades även detta och blev HOB AB där Peter är ensamägare och med adress i Flmhuset, Gärdet, Stockholm och på en gård på Fårö.
Varierande stavning av efternamnet: Krupenin, Kropénin; Kropenin.

LANDIN, Gert
(1926-2003), programledare, en av de allra först anställda i augusti 1960. Närmast kom han då från Hökerbergs bokförlag och han hade även varit chefredaktör för tidskriften All världens berättare. I radio debuterade han som 20-åring på Radiotjänst i ungdomsprogrammet ”Fönstret”. Från 1950 och fem år framåt hade han huvudansvaret för BBCs svenska sektion för utlandsradion. De fem åren i London kom att prägla honom till en BBC-anda som han bar med sig genom åren. Gert blev den som satt tryggast av alla på Radio Nord och fanns med ända till slutet för stationen. Men programchefstiteln lyftes snabbt bort av Jack och överfördes närmast till Henry Fox. Jack skriver i sin bok att "Gerts något highbrowbetonade kulturinställning [inte kunde] para sig med uppgiften att söka det brett populära - han hade svårt att till fullo inse den policy stationen skulle ha – dels orsakade hans perfektionism svåra tempoförluster i arbetet. Jag minns mycket väl hur han under hela tre dagar uteslutande sysslade med att författa och finslipa en s.k. bokrevy, ett inslag som var avsett att fylla en minut av dygnets 24 timmar! Ett halvt pappersark text på tre dagar - det var inte den fart som Radio Nord hade råd att tolerera, varför Gert helt kopplades in på speakeruppgifter, där stationen fick mycken nytta av hans bästa egenskaper." Detta enligt Jacks noteringar.
På Radio Nord jobbade Gert framförallt med program som Toner för miljoner, Topp 20, och han introducerade och kläckte idén till programmet De tio med viss hjälp från några grammofonbutiker som kom med förslaget. Gert var en ytterst professionell och allround radiomänniska och fick göra alla slags röstjobb. Han var också i de flesta fall självkörare i programmen.
Piratradioanknytningen innebar ingen belastning för honom när han nästan direkt efter Radio Nord hoppade in i olika periodvisa uppdrag som freelance på Sveriges Radio. Ett tag fanns han som nyhetsankare i Aktuellt i TV, men i radion trivdes han bäst och anlitades som programledare för bland annat Svensktoppen, Det ska vi fira och Ring så spelar vi. Han var också flera gånger programledare för Sommar. En programserie han själv skapade hette Rösten i radio, med koncentrerade personporträtt av olika kulturpersonligheter.

LEVIN, Rolf
Radio Nords kamrer - hade länge varit en god vän till Jack Kotschack, som då var ordförande i Tennisstadionklubben, där Rolf var kassör.

LINDELL, Sten Gösta
(1907 - 1965) Steward på Bon Jour, hemmahörande i Hässelby. Anställdes 29 september 1961 och hade varit i tjänst till sjöss ända sedan 1943. Han var med vid de dramatiska händelserna i stormovädret kring december 1961som slutade med att Bon Jour tvingades söka nödhamn i Sandhamn.

LINDQVIST, Ingemar
Lindqvistarna och deras son (1962)
Jag och mina systrar (2007)

(1949) växte upp i Malmköping som yngst i en familj där musiken alltid var det centrala. Min mor var violinist och pianolärare och mina två systrar hade, och har, enastående förmågor för sång, men det har aldrig lockat mig att själv sjunga eller spela.
Intresse för radio har jag haft från när jag var litet barn, och det triggades ytterligare när jag som 12-åring upplevde Radio Nord. Det satte djupa spår i mig när jag upplevde det politiska falskspel som stoppade dem. I mitten av 70-talet startade jag en förening, Anti-stat-radio, för att skapa opinion i radiomonopol-frågan. Men så drogs jag samman med en pirat, Radio 98, där mitt kunnande inom ljud och elektronik kom till nytta. Jag byggde sändaren och vi hade ett bekvämt "paket" för att kunna sända från högt belägna platser i skogsområden eller från hustak. Läs mer om detta
Till yrket har jag sedan 1970 jobbat med ljudteknik, antingen som servicetekniker eller ljudtekniker. Med åren har jag också blivit allt mer road av att skriva, och har, vid sidan om min specialitet att restaurera äldre inspelningar, oftast från 78-varvsskivor, även författat mängder av artistporträtt som hamnat i CD-häften och som artiklar i tidningar. Artister som jag skrivit om är bland andra Ernst Rolf, Sven-Olof Sandberg, Ulla Billquist, Alice Babs. Mina texter har till exempel kommit in i CD-häften hos skivmärket Naxos.
Allt det här i kombination gjorde att jag i mars 2006 startade den här webben för att hylla sådan radio, och sådana radiopersonligheter, jag särskilt gillar.

LÖNNDAHL, Per Douglas

Pelle Lönndahl 2003

(1924) anställdes den 15 augusti 1960 som studiochef på Radio Nord och var därmed en av de tidigast anställda. Hans ljudtekniska karriär inleddes hos Centrumateljéerna, 1944, som senare blev Sandrews ateljéer, där han bland annat gjorde ljudet till filmer som Mästerdetektiven Blomkvist (1947), Mästerdetektiven och Rasmus (1953), Laila (1958), Swing it, fröken (1956). Han arbetade där ända till nedläggningen 1960, varifrån han direkt anställdes hos Radio Nord. Pelle blev den som den sista kvällen för stationen hade uppdraget att för alltid slå av bärvågen på 495 meter mellanvåg vid midnatt. Efter stationens upphörande anställdes han vid Filmskolan som med tiden skulle omvandlas till Dramatiska Institutet, statlig högskola för medieutbildning. Främst arbetade han som lärare på skolans utbildningslinjer för radioproducenter och filmljudtekniker, och han var också under en period rektor på skolan. Han belönades sedermera med utmärkelsen "Gyllene hörluren" 1987 och "Ljudvågen" 2003.

McLENDON, Gordon

Gordon McLendon

(1921-1986). Gordon Barton McLendon föddes i Paris, Texas, och växte upp i Atlanta, Texas där han också fick sin utbildning och utvecklade sitt intresse som radiokommentator. Han studerade Östasiatiska språk vid Yale, och fick där även huvudansvaret för universitetets radiostation. Under andra världskriget arbetade han som tolk och översättare inom US Navy.
Efter kriget återvände McLendon till Texas och anställdes som sportreporter på radiostationen KNET. Han etablerade sin egen station, KLIF, Dallas, och tillsammans med sin far, Barton McLendon grundade han radionätverket Liberty Broadcasting System (LBS), som snabbt blev det näst största radionätet i USA. Mest känt blev LBS för sina dagliga sportsändningar av Major League Baseball som blev sänt från kust till kust över 458 anslutna radiostationer, En specialitet i dessa sportsändningar var att man som ett exalterat skådespel återskapade livesändningsliknande stämningar ur matcherna, och McLendon själv, i sitt artistnamn "The Old Scotchman", blev en rapp och skicklig sådan sportkommentator-artist.
Mycket har sagts om Gordon McLendon. Att han var den förste att införa trafikrapporter, jinglar, all news radio, easy-listening. Men allra mest var han den som gjorde de största insatserna för att vidareutveckla Todd Storz' ursprungliga ritningar för Top 40-formatet i amerikanska radiovärlden. Gordon McLendon fick stora utmärkelser, bland annat som One of Ten Outstanding Young Men 1951. Hans station KLIF vann 1957 Sigma Delta Chi-priset och 1958 National Headliners Award som bästa radiostation i hela nationen.
För Radio Nord blev Gordon den store entreprenören vid sidan om Jack Kotschack och huvudfinansiären Clint Murcison. Hans intresse för offshore radio tillkom i första hand därför att han redan ägde det maximala antalet radiostationer som tilläts enligt FCCs regler i USA. Det var danska Radio Mercurs framgångsrika start som hade visat på en ny väg att kringgå de monopollagar som fanns i de flesta av Europas länder, och det gav Gordon aptiten att starta en liknande radiostation i vattnen utanför Stockholm. Efter Radio Nord fortsatte hans engagemang för radio i Europeiska farvatten med projektet Radio Atlanta, som bar namnet på staden där han haft sin uppväxt, men det gick i stöpet som affär och utvecklades i annan riktning än Gordon önskat. Senare startade han i kompanjonskap med Don Pierson (1925-1996) den Europeiska spegelbilden av den station som han var mest stolt över, KLIF, som utanför Englands kust skulle ha gått under namnet KLIF-London, men som vid premiären den 16 december 1964 - och därefter - blev känd som Wonderful Radio London.
Vad som är värre med Gordon McLendon är de ännu osäkra rykten som 1963 började cirkulera om delaktighet i mordet på John F. Kennedy. Warren Hinckle och William Turner hävdar i sin bok Deadly Secrets att McLendon hade märkliga länkningar till Jack Ruby och flera andra misstänkta inklusive Clint Murchison.
McLendon var även filmproducent och 1959 gjorde han tre filmer, The Killer Shrews, The Giant Gila Monster och My Dog Buddy, och från 1963 till 1966 var han knuten till United Artists. Han var också författare till flera böcker inklusive How to Succeed in Broadcasting (1961), Correct Spelling in Three Hours (1962), och Understanding American Government (1964).
Året 1971 sålde McLendon klenoden KLIF för 10.5 miljoner dollar och under de följande åtta åren avvecklade han allt sitt ägande i amerikanska radiostationer.
Gordon McLendon dog i cancer den 14 september 1986.

MESCH, Archie
teknisk assistent till Glen Callison vid byggandet av de två sändarna ombord på Bon Jour när hon låg i varvet i Köpenhamn. Båda var sändartekniker knutna till Gordon McLendons nät av radiostationer i USA. Archie medföljde sedan på Bon Jours resa från Köpenhamn upp till Stockholms skärgård vid julen 1960 och var sedan med Radio Nord och utbildade de ombordvarande teknikerna såsom t.ex. Lasse Karlsson, Jan Gunnarsson, Olof Sjögren, Björn Björklund och Ove Sjöström, och fanns där ytterligare cirka ett halvår tills tekniken ombord ansågs fungera stabilt.

RAVELL-VALTONEN, Raya (eg. Raija)

Raya Ravell (1982)
Vera, Maire och Raya

(1918-1997) musikarkivchef på Radio Nord, en av de allra första anställda från augusti 1960 och den huvudansvarige för musikurval i alla Radio Nords program. I arkivet assisterades hon av främst Ebbe Jularbo.
Innan dess mest känd som en i sångtrion Harmony Sisters, bestående av systrarna Vera Enroth (1914-1997), Maire Ojonen (1916 - 1995) och Raija. Från 1935 började de sjunga professionellt i Finland och främträdde ofta i den finska radion. Deras första framträdande i Sverige blev i China-varietén 1943, och den största skivsuccén Konvaljens avsked (Otto Lindvall) som såldes i 160.000 ex. Sångtrion upplöstes 1956 varefter Raya och även Maire inledde varsin solokarriär, båda främst med jazzrepertoar. Långt senare, under Radio Nord-tiden, sjöng Raya både solo och i kör i några av Radio Nords jinglar. Hon fick även en karriär på De Tio-listan med en parodi på den då så stora framgången för Göingeflickorna ("Kära Mor"), "Skriv ett brev till mor därhemma" där Raya sjöng stämmor med sig själv och kallades Värmlandsjäntorna trots sitt enbart finlandssvenska ursprung utan några anknytningar till Värmland. På skivan kompades hon av vad som kallades "Spel-Eriks kapell", bakom vilka dolde sig Eberhard Jularbo och Henry Fox - det var den sistnämnde som hade skrivit låten. A-sidan

REITZEL, Bok
(1929) - annonschef / försäljningschef på Radio Nord. En av Gordon McLendons förtrogna från stationen KABL.

SJÖBERG, Jan
transportchef på Radio Nord. Ansvarade bland annat för transporterna med passbåten ut till Bon Jour.

SJÖGREN, Olof
(1921 - 1986) - sändningstekniker på Bon Jour, populärt kallad "Kalmar-Olle", var född i Hossmo, Kalmar län, Småland.

SJÖSTRÖM, Ove
Ove Sjöström ombord på MV Caroline 1964
Ove Sjöströms message tape 1964
Ove Sjöströms berättelse 2007

(1938) anställdes den 16 december 1960 som teknisk chef med ansvar för sändare och övrig teknik ombord på Bon Jour. Visade också sin mångsidighet som spontant inhoppad nyhetsuppläsare under en period när ordinarie personalen, bestående av Lassarna Branje & Nestius, båda hade sjukdomsfall. Egentligen är han född som Zeth Olov Einar Sjöström, och som radioamatör känd under namnet SMØXBI Seth Sjoestroem . Han framträdde vid ett seminarium för radioamatörer i Handen den 14 april 2007 - bilden här bredvid tog jag själv vid detta tillfälle. Jag lyckades också spela in hela Oves föredrag inklusive det kanske ännu mer intressanta eftersnacket, och i detta hörs också inpass från Seve Ungermark, Ronny Forslund, Göran Lindemark och jag själv. Ove berättar dessutom från sin tid när han tillsammans med f.d. Radio Nord-teknikern Jan Gunnarsson var inlejd och medverkade med sina Radio Nord-tekniska kunskaper vid uppbyggnaden av Radio Caroline 1964. Från 1964 har jag också ett message tape från Ove Sjöström som sitter i studion ombord på MV Caroline som då låg för ankar ute på Irländska sjön. Se ljudlänkarna under respektive bild.

SKEPPSTEDT, Nils
(1924 - 2007) - kom till Radio Nord efter anställning hos Sandrews på Lästmakargatan. Han blev dock uppsagd redan hösten 1961 och fortsatte sedan som filmljudtekniker och mixare med stort antal filmer bakom sig - de första från tidiga 40-talet, bland annat Kajan går till sjöss (1943), Barnen från Frostmofjället (1945), Vägen till Klockrike (1953).

STERTMAN, Nils Alvar
(1938) besättningsman på Bon Jour.

STURMARK, Gösta
(1936-2006) annonssäljare på Radio Nord. Han föddes i det då till Finland hörande Viborg, son till chefen för järnbruket där. Vid krigsslutet -45 flyttade familjen och 9-årige Gösta till Sverige och Djursholm. Gösta visade fallenhet för medier och film och han gjorde sin värnplikt vid Arméns Filmdetalj.
Han blev anställd som annonssäljare och kom med i det första gänget anställda på Radio Nord redan i augusti 1960. Efter Radio Nord arbetade han vidare inom produktion för film och TV, bland annat reklamfilm. Han startade 1976 produktionsbolaget NordArts videoavdelning för produktioner av företagsfilmer. Han var noggrann, hade sinne för detaljer, och det blev många uppskattade produktioner under hans ledarskap.
Gösta övergav 1984 Sverige och bosatte sig i London, där hans hustru Charlotta fick en bättre bas för sitt företag för filmlicensiering och distribution. När Jan Steinmann, VD för ScanSat 1986-87, fick uppdraget att bygga upp TV3 med bas i London engagerades Gösta Sturmark till detta projekt. När projektet väl var igång blev det hans område att ansvara för tekniken att få ut sändningarna. Gösta var mycket teknikintresserad och språkligt begåvad. Han arbetade även som översättare, bland annat av boken "Leva digitalt : om datorer, CD-ROM och Internet - för de redan frälsta & oss andra ängsliga".
Sonen Christer Sturmark (1964) är en flitig mediedebattör.

 

Inte alls är det Otto Henning (Gittes far) vi ser på denna "filmis" utan Larsan Sörenson, och i Radio Nords studio (ur Siv Wastessons samling)

SÖRENSON, Larsan (eg. Lars-Erik)
(1931 - 1970), programledare på Radio Nord.
Han hade en kul och fräsig stil som passade särskilt för de poppigare sammanhangen, inte minst som programledare för Topp 20, och han blev snabbt kunnig att köra programmen själv, även om han lär ska ha beskrivit sig själv som "teknisk idiot". Han var en glad gamäng och spelevink, men också en språkekvilibrist som anordnade "vältalighetstävlingar" bland sina jobbarkompisar. Hans artistiska förebild var Karl Gerhard, och på Radio Nord utnyttjade han flera gånger möjligheten att ta in KG för intervjuer i Radio Nords studior. Larsan hade själv från mycket unga år prövat att i förebildens anda skriva kupletter när han och vännen Hans Lindgren (1932) drev en ungdomsteatergrupp i en gammal biograf med det klassiska namnet Biograf-Theater, senare namnändrad till mer moderna Roxy, ägd av den lokala Folkets Hus-föreningen i Stocksund.
I skolan var han redan från tredje klass den elev som utmärkte sig i svenskan, och hans uppsatser lästes ofta upp inför klassen för att tjäna som föredöme. I övriga ämnen var Larsan en svag elev och hans mor oroade sig för vad det skulle kunna bli av sonen, men vid samtal med klassföreståndaren vid Djursholms Samskola, där Larsan gick, menade denne att "om man kan behandla svenska språket så storartat redan vid så unga år behöver fru Sörenson inte vara orolig."
Hasse och Larsan blev ett riktigt radarpar av samma sort som senare tiders Hasse å Tage eller Magnus och Brasse. Hasse Lindgren är förstås i ensamt majestät känd från revy och mängder av filmroller och TV-serier och varje julafton hör vi hans ljuvliga inläsning om "Tjuren Ferdinand". Från mitten av 50-talet uppträdde han och Larsan som kabaréartister och utvecklade en tidig form av stå-upp-komik innan detta uttryck ens fanns. Under resans gång upptäckte och utvecklade Larsan också sin förmåga som röstimitatör.
Larsan lyckades redan som 16-åring få in en fot som sportjournalist på Expressen och året därpå (1948) skickades han till London för att skriva reportage från sommarolympiaden där. Han skrev också reportage kring ämnet teater. Han kom sedan i anställningar på Stockholms-Tidningen och Aftonbladet. Han medverkade också vid Aftonbladets uppskattade revy och talangjakt "Vi som vill opp" på Oscars i Stockholm (1952).
Trots att Larsan i alla sammanhang trivdes mest som journalist hoppade han 1957 av och satsade åter på revyscenen tillsammans med Hans Lindgren. De uppträdde på Tivolitetatern på Gröna Lund och i folkparker och restauranger, bl a på Hamburger Börs. Larsan anställdes på ett halvårsengagemang på "Börsen" och förutom egna revynummer var han även en husets konferencier för att presentera andra artisters framträdanden.
När han i maj 1961 anställdes på Radio Nord hade han just fått ett visst kändisskap efter medverkan i ungdomsprogram i TV i Karin Falcks produktion "Källarklubben" och senare i "Vi Unga" med Arne Weise som programledare. Övergången till Radio Nord passade honom fint - han kände faktiskt en viss leda i teaterapandet. På Radio Nord fick han nytta av sin lätta stil och säkra förmåga att forma slagkraftiga texter. Han blev stationens mest populäre röst och hans speciella stil inverkade befruktande även på kollegornas kreativitet och på hur stationens tilltal uppfattades bland lyssnarna. Rätt vad det var överraskade han också med att komma ut på skiva - en EP med 4 lustigt barnviseaktiga kupletter med titlarna "Hitsidi Hotsidi", "Truten Rut", "Mitella" och "En liten Väderlek".
Under det lite över året med Radio Nord hade han sitt dagliga skötebarn i programmet Låten från båten och en lång rad Musik för män varav flera finns bevarade. Det mest populära programmet var förstås Topp 20, där han var som klippt och skuren för programmet. Snabbt fick han ett idolstatus, och det lär ska ha kommit många telefonpåringningar till Radio Nord främst från unga kvinnor som ville prata med honom. På sista dagen för Radio Nord blev han stationens sista disc jockey i det speciellt utformade De Tio-programmet där han påannonserade den sista skivan "Stick iväg Jack" med Monica Zetterlund innan sändaren på 495 meter mellanvåg för alltid stängdes av.
Närmaste tiden efter Radio Nord var Larsan anställd på annonsbyrån Günther & Bäck AB som copywriter. Han skrev också för tidskriften Höga Nöjet och arbetade för Svenska Visförlaget. Han gifte sig med sin Britt i november 1962, och året därpå fick de dottern Lena. För familjefridens skull önskade Britt honom bort från de kändis-sammanhang han hade varit i på Radio Nord och detta är orsaken till att Larsan aldrig sökte någon fortsatt radiokarriär vid Sveriges Radio (jämför med Gert Landin). I Aftonbladets artikel den 1 juli 1962 om Radio Nords upphörande uttrycker Larsan "För den närmaste tiden har jag mitt på det torra. Jag har flera parkframträdanden i sommar. Skulle vilja börja jobba på Sveriges Radio". Men det där fick han alltså lägga åt sidan. Det var också Britts önskan att han skulle hålla sig borta från estraden och jobba med något "riktigt" istället, men han turnerade ändå i folkparkerna, och även under 1963-64, då han återigen var i kompanjonskap med Hans Lindgren.
I övergången 1964-65 började Larsan uppleva förändringar, en stor trötthet, och han blev undersökt i flera omgångar utan att man hittade någon orsak. Vid något tillfälle var det Larsans egna kommentar att "nu har de undersökt mig överallt, utom huvudet", och vid senare undersökningar skulle det visa sig att felet bestod av en hjärntumör, som vid det laget var så långt gången att läkarna inte kunde ta bort hela, men, för att skona honom, endast delvis få bort den, vid en operation i slutet av 1965.
De närmaste omkring Larsan visste att tiden var utmätt, men för honom själv levde hoppet, inte minst när han hörde talas om en teaterkollega som genomgått samma slags operation som han och därefter helt frisk kunnat återgå i nya engagemang i scenens värld. För Larsan blev det dock under de följande åren en ständigt förvärrad plåga och många och långa sjukhusvistelser. Han hade vid det laget blivit bortglömd av de flesta av sina fans, men några artistkollegor besökte honom på sjukhuset, inte minst framhåller de anhöriga Bosse Parnevik som en tålmodig och ofta återkommande besökare. Bosse var på den tiden ännu en ganska oetablerad artist, och kanske kände han och Larsan en särskild samhörighet genom egenskaper som röstimitatör, samma humor, samma stora sportintresse och stora förmåga att slipa till roliga texter. Men för Larsan blev situationen ändå bara mer och mer tröstlös och han tynade sakta bort och dog 38 år ung i januari 1970.

WAHLSTRÖM, Chris, eg. Stina Wilhelmina

Chris Wahlström

(1917 - 1977) programlrdare som under sommaren 1961 efterträdde Barbro von Horn som husmödrarnas röst på stationen. Programmet döptes då om till "A la Carte a la Chris" och sändes mellan kl. nio och elva på vardagsförmiddagarna. Inslagen och annonserna anknöt till hem och hushåll, och Chris instiftade en särskild Radio Nords husmodersklubb, som gav medlemmar vissa förmåner och specialerbjudanden. Inte minst den gången när alla dåvarande cirka 2000 medlemmar fick en rulltårta i present av Radio Nord. Chris sammanställde kokboken "Dukat bord med Radio Nord" (160sid, Roos förlag, 1962) med hjälp av lyssnarnas insända recept och mat-tips. De som hade bidragit erhöll varsitt exemplar av den populära boken som en gengåva. En undersökning visade att hela 48% av husmödrarna lyssnade på Radio Nord. Under tiden på Radio Nord blev Chris så fångad av att jobba med radio att hon vid stationens upphörande mest längtade efter ett fortsatt jobb just med radio, men trots hennes välmodulerade stämma blev det inget mer av det. Hon hade haft tidigare, och fick även fortsättningsvis många roller inom film- och TV-produktioner, tillsammans ett 45-tal. Bland TV-produktionerna fanns Gideon Wahlbergs lustspel "Söderkåkar" (1970) i regi av Bernt Callenbo och Lars Molins "Badjävlar" (1971) i regi av Christian Lund.

WESTERMAN, Pierre
(1932 - 1981) hallåman på Radio Nord. Utbildade sig senare till musikdirektör och har utmärkt sig som kompositör, textförfattare och orkesterledare.

VIKSTRAND, Alf
(1928 - 1977) Matros på Bon Jour.

WITZ, Benny (eg. Bernhard)
(1939) reklamsäljare / traffic manager på Radio Nord. Med hustrun Monica har han två söner.

ÖHLIN, Björn

(1938-2009) sändningstekniker på Bon Jour. På bilden här bredvid ses han i arbete med bandspelarstativet i kontrollrummet ombord. Björn skrev hem till hustrun, och några av breven finns bevarade. Av breven anas en ung far som vill veta att pengar kommit fram till hustrun och att han längtar hem till familjen och är orolig att barnen ska glömma bort honom när han under veckor är borta från dem. Han skriver om förväntade besök i land men det inträffade ibland att sådana planer omintetgjordes av väderförhållandena. Det första brevet skrevs den 9 december 1960 och det sista den 11 maj 1961 - kanske var det då han slutade på Radio Nord? Brevet den 9 december är skrivet från Köpenhamn där Björn hjälpte till med de tekniska förberedelserna inför avfärden för Bon Jour mot Stockholm, men Björn var inte bland de ombordvarande vid avfärden den 20 december. Från Köpenhamn skriver han om osäkerhet när avfärden ska ske: "Här nere vet vi ingenting ännu. Har börjat köra bandspelarna i kväll, men vi har mycket kvar att göra." Han skriver också om missnöje med den nye tekniske chefen (avser inte Owe Sjöström): "Basen som kom ner samtidigt [med mig], kunde nästan ingenting. Det första han gjorde var att snacka skit om oss för Pelle Lönndahl, han sa att vi inte kunde någonting. Sa också att han hade förhört oss på planet, fast han ej gjort det. Så Pelle sa åt honom att kanske var det tvärt om med kunskaperna, så han ligger nog löst till, sa Pelle till oss igår kväll." Owe Sjöström anställdes bara ett par dagar senare och insattes som teknisk chef på Bon Jour vid sidan av teknikerna från KLIF, så den ”bas” som varit före honom blev nog kortvarig – och helt okänd. Björn berättar i brevet från Köpenhamn om passen de ska gå, tre veckors tjänst och sedan en vecka ledigt, och att han tycker det "blir drygt". Björn lämnar i brevet också adressen: M/S Bon Jour, Orient kaj 55, Frihamnen, Köpenhamn.
I ett brev den 27 mars, alltså 19 dagar efter sändningspremiären, berättar han att "Nu har vi haft en riktig storm igen. Jag var tvungen att sluta skriva för att hålla i mig." I detta brev framgår också att han redan i detta läge anförtroddes att göra anrop i radion: "Ja i morgon den 28 skall jag köra programmet mellan 8-10 och mellan 15-17. Har du hört mej prata ännu? Hur tycker du om programmet? Ja över påsk får jag väl ej komma hem, men i dagarna efter hoppas jag". När Melodiradion sedan startade skriver Björn i ett brev just på Melodiradions premiärdag, den 5 maj: "Vi får väl se om P3 tar kål på oss".
Björn och frun Christina var mycket unga - 19 respektive 17 år - när de fick dottern (1958) och senare sonen (1960). Trots att tiden med Radio Nord innebar en prövning för familjen verkar detta inte ha haft någon inverkan när äktenskapet upphörde redan efter tre år (-63). Han gifte senare om sig, fick även i det äktenskapet två barn, och jobbade i eget företag, C Salescreen Media Handelsbolag,baserat i Karlskrona, med multimedia och marknadsföring.

© 2009 Ingemar Lindqvist