Tidningsnoteringar 1962. Rödmarkerade klicklänkar öppnar respektive pressklipp. Expressen 4 januari - Radio Nord underhand-lar om att direktsända Ingomatchen. - Det är tänkbart att Radio Nord direktrefererar boxningsmatchen mellan Ingemar Johansson och britten Joe Bygraves. Matchen är utsatt att äga rum i mässhallen i Göteborg den 2 februari. Expressen 12 januari - Radio Nord visste inget om "vinnare". Några okända personer har sedan en tid missvisande ringt upp privata telefonabonnenter i Stockholm och meddelat att de är från Radio Nord och att den uppringde har vunnit en Köpenhamnsresa eller en transistor... Expressen 31 januari - Delade meningar om piratreklamen - Cirka 800 000 människor i Mellansverige lyssnar på Radio Nord, enligt en undersökning som gjorts av IMU, och som gavs offentlighet på måndagen vid en debatt i Stockholms Reklamförening. Under kvällen vittnade en del annonsörer om vilka resultat deras annonser gett i Radio Nord och Radio Mercur. Piratsändarnas ledare gav också programförklaringar. Radio Nord syftade till att ge musik, nyheter och tävlingar för att fånga så många annonslyssnare som möjligt. Radio Mercur däremot ville koncentrera sig på att vara en lokalt färgad station som pysslade om skåningarna på ett mera hemvävt sätt. Expressen 2 februari - Stormen tystade Radio Nord i 2,5 timmar under torsdagen. Vädrets makter lyckades inte heller denna gång knäcka Radio Nord. Men man hade känningar av den friska blåsten ute på Bon Jour. En kapsel med bandinspelningar gick förlorad igår. Under natten hade man dessutom avbrott i sändningen i två och en halv timme till följd av ett generatorfel. Stockholms-Tidningen 9 februari - En omfat-tande nedskärning av Radio Nords personal är förestående. Den är sådan att man inte kan tyda det som annat än en väsentlig minskning av stationens aktivitet. Inskränkningarna har gjorts på order av de amerikanska finansiärerna. Två av skivpratarna, Kaj Karlholm och Lennart Atterling, slutar om ett par veckor. Karlholm har ensam skött inslaget "Siesta" och i samarbete m Atterling Melodiposten. Atterling har fungerat som programchef. Han efterträds av sin chef Jack Kotschack. Kvar som skivpratare blir bara Gert Landin och Larsan Sörenson. Det uppges att teknikerna på Bon Jour själva ska prata om de skivor de spelar. Kontorspersonalen har också skurits ned. Expressen 9 februari - Radio Nord byter hallåare och ökar direktsändningen - "De som inte kan finna sig i att från sändarfartyget Bon Jour jobba för Radio Nord har inget i företaget att göra. Detta, och det faktum att jag måste ha nya friska röster i etern är bakgrunden till det ovederhäftiga pratet om att Radio Nord skulle inskränka sin verksamhet". Så säger piratradio-chefen Jack Kotschack till Expressen med anledning av pressuppgifter som berättar om personalavgång och inskränkning i Radio Nords verksamhet. "Det är riktigt att en del folk slutar och slutat hos mig, fortsätter dir Kotschack. Det rör sig främst om hallåmännen Kaj Karlholm, Lennart Atterling och Sten Hedman [Sten slutade redan i december]. Men två nya röster är redan anställda, och ännu en kommer. Expressen 14 februari - Kerstin Bernadotte skivpratare - Kerstin Bernadotte lär enligt vad Expressen erfar vara identisk med den toppjournalissa som Radio Nordchefen Jack Kotschack lockat med en tid. Kerstin Bernadotte, f n i utlandet blir i så fall vår första furstliga skivpratare Expressen 14 februari - Skoglund förhandlar inte med Radio Nord - Chefen för Radio Nord dir Jack Kotschack vill förhandla med regeringen för att göra piratradion legal. Men kommunikationsminister Gösta Skoglund sätter upp kalla handen : inga förhandlingar blir av. Expressen 16 februari - Radio Nord-referat av Ingo-matchen tillverkat på Stockholmsredak-tionen - Ingemar Johanssons Edwin Ahlqvist förbereder åtgärder mot Radio Nord som i lördags sände ett "referat" från fredagens boxningsgala mot Bygraves. "Referatet" var skickligt gjort, med inlagt publiksorl vid spännande inslag. Radio Nords chef Jack Kotschack till Expressen: -Vi spelade in programmet här i Stockholm dagen efter matchen. Vi följde tidningarnas referat men hade även en man utsänd till Göteborg som från ringside följde matchen. Jag tycker det hela är skickligt gjort. Det är skojigt med sådana här referat, de ger stämning av direktupplevelse o vår lyssnarpublik gillar det. Expressen 18 februari - Klarade stormen - Nej, det har inte hänt Radio Nords sändarfartyg något. Denna gång red Bon Jour ut stormen utan nämnvärda skavanker. Sändningsavbrottet i natt var naturligt. Expressen 19 februari - Hård kamp mellan topplåtarna i Radio Nords schlagertävling - Vinden talar om, vann Radio Nords schlager-tävling. Den fick 2600 röster av sammanlagt c:a 6000. Resultat: 1) Vinden talar om, av Mats Berthold. Insjungen av Ann-Louse Hansson 2) Det var min lycka, av Håkan Elmqvist. Insjungen av Lill-Babs Svensson. 3) Hit men inte längre, av Bobby Ericson och Bo Eneby. Insjungen av Towa Carson. Expressen 2 mars - Sveriges Radio på reportage - hamnade hos Radio Nord - Sveriges Radio spelade på fredagsmiddagen in ett program i Radio Nords lokaler på Drottninggatan 79 i Stockholm. Det var Bosse Billtén och teknikern Staffan Forsell som gjorde ett program kring "Operation Dagsverke". Expressen 2 mars - Radio Nord på nytt störd av pirat. Telegrafstyrelsen tvekar att ingripa - Idag på morgonen störde återigen en spöksändare Radio Nords utsändningar. -Nu får det vara nog, säger dir Jack Kotschack. Nu har jag anmält förhållandet till televerkets radiobyrå. Enligt svensk lagstiftning får en störningssändare utan licens inte arbeta under fredstid. DN 2 mars - Piratsändare stör Radio Nord - Radio Nord har fått uppvaktning av en piratsändare de senaste fyra dygnen. Under fredagen kommer Radio Nord hos telestyrelsen begära hjälp med att hitta störningssändaren. Enligt de internationella radiobestämmelserna kan de inte avslå Radio Nords begäran. Expressen 5 mars - Radio Nord: Spöksändaren tyst nu - Spöksändaren som en vecka stört Radio Nords sändningar varje morgon och kväll hördes inte igår. Spöksändaren har kunnat avlyssnas som en ganska hög summerton mitt i Radio Nord-skvalet, timme efter timme. I fredags anmälde dir Kotschack saken till telestyreklsen. DN 7 mars - Östtyskland kan ha stört Radio Nord - Någon obehörig lokal radiosändning har inte konstaterats, framhåller telestyrelsens radiobyrå i sitt svar till Radio Nords framställning om en lokalisering av den senaste tidens störningar på den frekvens stationen använder. Expressen 14 mars - Radio Nords östersjödans på etervågorna skall stoppas genom en samlad nordisk aktion som också riktas mot Radio Mercur. Expressen 14 mars - Kriminellt - Ett upprö-rande lagförslag är den samnordiska aktion som läggs fram inför Nordiska rådet vid dess föreståernde möte i Helsingfors. Expressen 20 mars - Radio Nord & Co - Tanken på kriminalisering av allt som har med piratradiosändarna att göra har mött motstånd på Nordiska rådets möte i Helsingfors. De två svenska liberala rådsmedlemmarna fru Ingrid Gärde Widemar och hr Hugo Oswald samt den danske högermannen Poul Møller har yrkat avslag på regeringsrepresentanternas förslag. Expressen 20 mars - Hårt i Nordiska rådet idag - Vi tycker Radio Nord och Radio Mercur skall få gå iland, släpp lös radioreklamen! Så säger en rad delegater inför dagens samman-drabbning om piratstationernas framtid. Det är alldeles tydligt att tanken att skärpa kriget mot radiosändarna har väckt ett för Nordiska rådets lugna förhållanden ovanligt energiskt motstånd... Expressen 22 mars - Tummen ner för Radio Nord - Nordiska rådet beslöt på torsdagen bifalla förslaget om kriminalisering av piratradion. Det skedde med 48 röster mot sju, fem ledamöter avstod. Expressen 25 mars - Bannlysta sändarna inleder samarbete- Det första mötet mellan de tre kommersiella radiocheferna i Norden blev mest ett kontaktmöte. Den centrala frågan om vad de skall göra om och när en kriminalisering av deras verksamhet blir lag i hela Norden bordlades. Expressen 18 april -62. 200 000 röstsedlar skickades in och 99% hade en ring vid "nej". Vecko-Journalen 4 maj - Radiopiraten - Tvingas piratskeppet Bon Jour stryka flagg om några veckor? Eller kommer det att fortsätta sin skvalkanonad mot svenska lyssnare? Läget är mycket ovisst. Arbetet 12 juni - Profilen - Friskusen Jack Kotschack tar förmodligen uppståndelsen med ro. Han är van att stå pall i kulregnet. Det gjorde han i bokstavlig bemärkelse när han stred för president och fosterland i finska vinterkriget. Minne från de krigiska bedrifterna är bl.a. ett präktigt ärr, som han med stolthet demonstrerar för alla intresserade. .Expressen 30 juni - Gravöl hos Radio Nord. Sista låten: "Stick iväg Jack" - Ikväll kl 24.00 spelar Radio Nord "sista valsen", sista låten från båten. Sändarfartyget Bon Jour vet man inte vad man ska göra med. Tills vidare får det ligga kvar där det ligger. Flera spekulanter har redan hört av sig, men ännu är inget uppgjort. Expressen 1 juli - Motorbåtar kastade rosor på Bon Jours däck. Radio Nord-slut efter 16 månader - Radio Nord satte punkt och slut för verksamheten i natt kl 24.00. Följde så en sista musikhälsning. Och så var det slut. SE ? juli - bildreportage: Sista plåten från båten - 1) inledning 2) fortsättning, 3) slut Expressen 4 juli - Exklusiv bild från Radio Nords depparparty - För sista gången samlades piraterna. Aldrig tidigare har alla nordare (nästan 50 stycken) träffats på en gång. Både landkrabborna och sjörövarna fanns med. Expressen 3 augusti - Vart tog Jack Kotschack vägen? - Just nu håller han på att bli "Our man in Europe" d v s svensk huvudman i en nystartad firma som har till uppgift att hjälpa amerikanska företag som som vill göra stora affärer med Europa. Expressen 21 augusti - Kotschack får nytt jobb av finanskungarna - Den trio av finanskungar från Dallas i Texas USA som bl.a. stod bakom Radio Nord har i dagarna bildat ett bolag, Texas European Investment Corporation, för affärsprojekt i Europa. Det nya bolaget registreras i Genève och kommer delvis att skötas från Stockholm. Direktör Jack Kotschack har utsetts till chef. Den första investeringen består av fyra höghus i Milano. Expressen 20 september - Kotschacks nya jobb: biltvätt - Förre radiopiraten Jack Kotschack skall i fortsättningen ägna sig åt biltvätt. Igår blev han verkställande direktör i Svenska AB Washmobile. Kompanjon i firman är Henry Wallenberg - kusin till de stora. I bakgrunden skymtar amerikaner. Expressen 7 november - Inget åtal mot Kotschack - Stadsfiskal Glas har nu avskrivit den anmälan som gjorts mot Radio Nord för den s.k. Peugeot-tävlingen. I sin förklaring till avskrivningsbeslutet har Glas framhållit att ingenting visat att tävlingen var anordnad på sätt som skulle medföra straffansvar. Aftonbladet 9 mars 1963 - Vad gör Kotschack under bordet? Jo, han firar Radio Nords minne - Cirka 50 av de närmast sörjande från Radio Nords undergång i fjol höll minesfest igår, på dagen två år efter skvalradions födelse. Expressen 7 juli 1963 - Radio Nordchefen räknar med åtal för minnesbok - För att avvakta eventuella åtgärder mot sin bok "Radio Nord kommer tillbaka" har Jack S. Kotschack "flytt" till hemlig ort i utlandet. Det är naturligtvis inte så att Kotschack avser att fly för gott. Men han vill i lugn och ro avvakta reaktionerna innan han kommer hem och tar örfilarna. Expressen 4 september 1963 - Ny Kotschack-idé - Jack Kotschack, debarkerad Radio Nord-skeppare, far i dagarna till USA för att träffa Gordon McLendon och de övriga Texas-miljonärerna för ett nytt Sverige-projekt. Den här gången rör det sig inte om radio eller biltvätt, utan om film. Expressen 27 oktober 1966 - Radio Nord börjar sända i Tyskland? - Det finns planer på att låta Radio Nord återuppstå som legal sändare i Västtyskland. Ett bolag, i vilket amerikanska radiostationer äger 70% av aktierna medan de övriga 30 ligger i tyska händer, håller på att etablera sig i Västberlin. Direktör Jack Kotschack, tidigare chef för piratsändaren adio Nord har fått anbud att förestå den nya och legala Radio ords svenska försäljningskontor. -Jag är tveksam, säger han till Expressen. Trots att den nya sändaren skall bli mycket stark tvivlar jag på att hörbarheten blir så bra i Sverige. Expressen 4 september 1967 - Fem år sen Radio Nord [korrigering: 6 år] - Idag är det fem år sedan Radio Nord startade, Sveriges första kommersiella radiokanal. En jättesuccé med oavbrutet skval varvat med reklamsnuttar. Den 31 juni [!] 1963 [!] måste gänget på sändar-fartyget Bon Jour slå igen för gott. Expressen 11 februari 1969 - Radio Nord gör comeback om regeringen faller 1970 - F.d. radiopiraten Jack S. Kotschack har äntrat Yngve Holmberg och moderata samlingspartiet för att få igång Radio Nord igen. -På högerpartiets riksstämma lovade jag att på sex veckor få igång Radio Nord. Det finns en liten hake. Sossarna måste bort, de borgerliga in. Giv mig ett klartecken, och på dagen sex veckor senare snurrar skivtallrikarna igång. -Så den gamla torpederade skutan ska pumpas läns, då..? -Nej, för fanken, ingen skuta, skrockar Kotschack. Jag är trött på skutor. Med de borgerligas hjälp ska jag bli laglydig på land. DN 6 juni 1971 (obs! helsidesuppslag) - Melodiradion tio år: mycket politiskt beslut gav radion eld i baken. Jack Kotschack: "Visst var vi bättre än Melodiradion" - Det var ganska bra när det började, men numera tycker jag att det är ganska dåligt, inte allt, men det mesta. Han som säger detta borde veta, för det var Jack Kotschack med sin Radio Nord som direkt och indirekt sörjde för att Sveriges Radio för tio år sedan öppnasde en särskild Melodiradio. Dåvarande radiochefen Olof Rydbeck berättar hur den hetsades fram från regeringens sida. -Jodå, det var bråttom, erinrar sig Tage Danielsson, på den tiden underhållningschef på radion. Han var den som fick piska igång skvalet. . Danielsson bekräftar att det var den ytterst konkreta konkurrensen från Radio Nord som utlöste Melodiradion. GT 4 juni 1972 Kommer ni ihåg piratradokungen Jack S. Kotschack, mannen bakom Radio Nord?- Det är i dagarna exakt tio år sedan svenska regeringen under vredgade rytanden stoppade Radio Nord. Många affärskonkurrenter till Jack S flinade glatt och trodde att det var slut för honom i de större sammanhangen, men.... Expressen 4 augusti 1978 - (insändare från Jack Kotschack där han bemöter önskemål att Radio Nord ska återuppstå): På tre veckor kan vi återuppliva Radio Nord - Personligen har jag väntat på att få sätta upp en legal station på land. Det har inte heller saknats löften om detta från högt uppsatta personer, men ingenting har hänt ännu. Ord&Ton (STIM) 1980/02 [ETT][TVÅ] - I vår är det 20 år sedan Radio Nord slog till - De gjorde sin debut i etern i mars 1961 och tystades mot folkets vilja av Sveriges riksdag. Svenska Dagbladet 14 mars 1981 Tack i alla fall, Radio Nord! - Tänk vad tiden går, det är 20 år sedan Radio Nord skvalade i etern! Jubiléet firades i veckan. Expressen 15 mars 1981 [inledning med stort helsidesuppslag] [fortsättning med helsida] Tacka oss för Melodiradion! - I mars för tjugo år sedan startade äventyret Radio Nord. Med Jack Kotschack, Bon Jour och Broddma-Brodman-Broddman. Äventyret blev 16 månader och 173 000 400 melodier långt. Minnet av Radio Nord lever kvar, varje dag. I radions kanal tre. Hufvudstadsbladet 22 mars 1981 Minns ni ännu Radio Nord? - Ett år senare satte Kotschack sitt hopp till satelliter: "Det är inte längre en utopi att påstå att man från vilken plats på jordklotet som helst kan nå varje annat land med fullgod mottagning av såväl radio och TV", skrev han för 18 år sedan [1963]. "Och dessa etervågor är gäster som inte knackar på dörren och ber om lov att få kommas in. Nej, det var ingen utopi även om det dröjer ytterligare några år innan det blir verklighet. Och kanske får Jack Kotschack rätt till slut. När den svenska industrin får reklamkonkurrens från satelliterna, kanske politikerna tvingas tänka om när det gäller kommersiell radio och TV. Saxons 22 juni 1981[uppslag ETT] [uppslag TVÅ] (två helsidesuppslag!) - Piraterna på Bon Jour sköt Sveriges Radios lyssnarsiffror i sank - Sveriges Melodiradio, vad har det blivit av den? Bara snack! Av en timmes melodiradio snackar dom ju i 47 minuter! Jack Kotschack håller fortfarande fast vid den policy som rådde på Radio Nord: högst tolv minuter tal per timme inklusive reklamen. Expressen 7 mars 1986 - Pirathövdingen hälsar vid 25-årsfesten: -Snart dags igen för Radio Nord - Uppsluppna fniss hördes över gräddtårtan i Radio Stockholms studio 3 igår. Seniorpuls firade 25-årsminnet av Radio Nord. Piratprogrammet med reklam, nyheter och svensktopp drabbade svenska folket under 18 [rättelse: skall vara 16] oförglömliga månader i början på 60-talet. Pirathövdingen själv, Jack Kotschack, kunde inte komma. Han hälsade Radio Nords församlade hjärntrust i telefon från Cannes: -Snart dags för Radio Nord i Sverige igen, hoppas jag. Då lånar vi ett krigsfartyg från marinen! Expressen 28 april 1986 - (insändare) Bara svammel och dunka i P3, vi vill ha Radio Nord tillbaka! - ...men Jack, kan du inte komma igen via satellit och ge oss friheten tillbaka. Please! Expressen 10 dec 1988 - Jack Kotschack, mannen bakom Radio Nord är död - Vi har kvar radions P3 med Melodiradion som ett äreminne över Jack Kotschack, mannen som 1961 startade och framgångsrikt drev Radio Nord i strid med hela det officiella Sverige DN 11 dec 1988 - Radio Nords skapare död Jack Kotschack har avlidit i Cannes i en ålder av 73 år. Kotschack var mannen bakom piratradiostationen Radio Nord... DN 11 dec 1988 - (dödsruna) Jack Kotschack död - Direktör Jack Kotschack, Cannes i Frankrike har avlidit i en ålder av 73 år. Han blev känd i hela Sverige på 1960-talet, då han drev piratradion Radio Nord. Han föddes i Helsingfors... DN 15 dec 1988 - (dödsannons) Vår älskade Jack S. Kotschack, född den 20 januari 1915, har idag lugnt och stilla insomnat - Det blir tomt efter dig. DN 16 dec 1988 - (dödsruna) Jack Kotschack satte fart på veterantennisen - Svensk tennis har mist en av sina största entusiaster och glädjespridare. Pressmeddelande Kanal 1 Nöje 23 feb 1994 - Radio Nord - Piraten på Östersjön - Kasta loss och följ med på en nostalgisk kryssning på Östersjöns radiovågor. 30 år efter att Radio Nord tystnat kommer den älskade piraten nu tillbaka - som TV-underhållning. Röster i Radio-TV 1 april 1994 - Minns ni Ray Adams? Nu seglar Radio Nord igen - Mer än tre decennier efter det att Radio Nord tystnat kommer den folkkära piratstationen tillbaka. Inte i radion men väl som påskaftonsnöje i Kanal 1. Röster i Radio-TV 1 april 1994 - Sten Hedman minns: Så jobbade vi på Radio Nord - Jag var arton år och en dag gick jag in till Radio Nords studiolokaler på Kammakargatan 46 i Stockholm och bad att få göra ett röstprov. DN 15 mars 1996 - Kis med kröningsminnen - I dag fyller Gert Landin 70 år. Med ålderns rätt har han släppt alla uppdrag utom ett...... DN 12 mars 1997 - Harmony Sisters ledare - Sångartisten Raija Maila Valtonen Ravell har avlidit 78 år gammal. Under sina sista år i musikbranschen musikchef på Radio Nord. DN 23 dec 2002 - "Mr TT" Kaj Karlholm har avlidit - Sveriges mest kända radioröst har tystnat. Kaj Karlholm avled natten mot lördagen i sitt hem, 80 år gammal. DN 25 mars 2003 - Sveriges vackraste röst har tystnat - Pionjär från piratradion, profilen Gert Landin har tystnat, 76 år gammal. En eldsjäl, en sann föreningsmänniska och en god kamrat har lämnat oss.

Föregående avsnitt av denna berättelse har dominerats av fartygsproblem av olika slag. Men när vi nu går in på året 1962 så är åtminstone dessa problem överståndna. Vår kära Bon Jour hade sitt ursprung i ett då 40 år gammalt skepp, men i sin omdaning till sändarfartyg blev hon genomgången i varje detalj, så pass att det nära nog handlade om ett nybygge. Men efter alla de problem som varit blev hon under sitt sista halvår i tjänst för Radio Nord närmast perfekt vad gällde driftsäkerhet. Sändningarna hade god täckning - ingen inhemsk svensk radiostation med motsvarande sändareffekt hade så stort täckningsområde, och kunde faktiskt inte heller förmedla ett för mellanvågssändning så fint ljud som Radio Nord. Stationen kunde hållas i drift med bara ett enda kortare undantag. Vi kan läsa om detta undantag i tidningsnotisen här till vänster från Expressen den 2 februari.

I de sista dagarna i januari kom Institutet för Marknadsundersökningar, IMU, med en lyssnarundersökning för Radio Nord. Om denna berättar Expressen 31 januari. Att Radio Nord enligt denna hade 800 000 lyssnare var något som av Jack upplevdes som långt under de förväntade. Jack hade i samma veva mottagit bistrare order från Dallas om neddragningar i budgeten och att miljoninvesteringarna i projektet nu borde börja ge något tillbaka. Självklart påverkades dagsläget även av de dystra framtidsutsikterna med de juridisk-politiska skärpningar som man visste var i faggorna. Det var i agendan att den Nordiska Samarbetskommittén, som hade arbetat sedan i december, den 9 februari 1962 skulle presentera sitt betänkande inför offentligheten.

I både Expressen och Stockholms-Tidningen den 9 februari berättas om personalinskränkningar på Radio Nord - se artiklarna i kolumnen till vänster. Lennart Atterling blev den som fick ta hårdaste smällen. Han hade sedan hösten 1961 varit programchef efter Ron Baxley, som under sommaren 1961 innehaft denna post och modifierat i stationens utbud enligt Gordons succéartade mönster från USA. Vad som mer kan berättas om Ron är att han i USA var, och förblev, en radiodiscjockey med stjärnstatus, men när han lämnade Sverige, kickad av Jack, hyste han nog inte så rara tankar om vårt land. Det var nämligen så att Jack upplevde sig ha blivit påtvingad Ron efter en mycket lång övertalning från Gordon. När sedan resultatet av Rons ingrepp visade sig mot sensommaren i minskande lyssnarsiffror bekräftade detta vad Jack trott från början, och han avsatte Ron på stående fot och insatte istället Lennart. När nu den nya lyssnarundersökningen kom, och visade på fortsatt dåliga siffror fick det till följd att även Lennart avsattes lika hastigt som Ron och Jack övertog själv rollen som programchef. När Lennart fick Jacks memo med budet om att hans mycket höga lön som programchef nu med hans sänkta position också skulle halveras, valde han att istället säga upp sig.

Radio Nords adress Kammakargatan 46 med moderbolaget Radio Reklam Produktions AB.
Lennart Atterling, överst, med gäster i studion: Carl-Gustaf Lindstedt, Gösta Bernhard och Rune Moberg.
Häger tar språnget och Lönndahl tar emot.
Jobbet som hallåman ute på Bon Jour kunde te sig lite annorlunda jämfört med kollegorna i Melodiradion. Här är Louis Chrysander "On Air".
Taube läste, utan manus, utan omtagning, en annons för Trubadurapelsiner. Annonsen blev bra, om än betydligt längre än tänkt. Skalden hade talat, visserligen bara i ett reklaminslag.
Larsan hade stora talanger, men hans förmåga som sångartist hörde inte till de mest lysande. Ändå kom en EP-skiva mitt i Radio Nord-arbetet. Lägg märke till studiointeriören - Radio Nords.
Larsan i Radio Nordstudion med sin stora förebild
Gert Landin fick kändisstatus liksom Larsan, och kom på EP, men bara avbildad på skiv- fodralet. Det finns även "Popp i topp Nr.2".
Annonschefen Henry Fox och studiochefen Pelle Lönndahl förbereder annonsinläsning med Gert.

Att den 1 februari 1962 måste ha varit den svettigaste dagen kan man förstå av den flod av memon som Jack sände till flera i personalen - se här>
Ända sen hösten -61 hade Jack i sådana memon successivt skärpt tonen för att skivpratarna skulle lära sig självkör. Detta var ett nytt arbetssätt i radioproduktion i Sverige, och Jack hade märkt att programmen fick en mer naturlig ton när skivpratarna skötte tekniken själv. Men av de memon som Jack skrev denna första dag i februari förstår man att han upplevde svårigheter och rent av brist på god vilja hos vissa i personalen att ta sig an detta arbetssätt.

På Radio Nord arbetade en stab journalister som naturligtvis hade känningar till kollegor på andra massmedieföretag, och nyheterna om de dramatiska förändringarna inom Radio Nord dök raskt upp i tidningarna. I dessa artiklar vädrar Jack öppet sin stora besvikelse att vissa inte gärna ville jobba ombord på Bon Jour utan föredrog den skönare tillvaron i Kammakargatanstudiorna.

På samma spark som Lennart Atterling åkt ut for även Kaj Karlholm. Varför är något som undertecknad inte riktigt lyckats utröna. Om det berodde på det där med viljan till självkör, eller om det berodde på det uppenbarligen ovanligt explosiva humöret hos Jack just denna dag. Kaj hade annars tjänstgjort på Bon Jour utan någon klagan över arbetsförhållandena. Ett tag var han företagets PR-chef, och vid sidan om sin egentliga anställning som nyhetsjournalist även en lugn och trivsam röst i faktiskt alla sammanhang. Jack ger dessutom stort beröm till Kaj som mycket mångsidigt användbar, men detta till trots fann Jack alltså någon orsak att visa honom på porten. Kaj fick inte precis problem av detta utan hamnade omedelbart på TT, först på utrikesredaktionen och senare på radioredaktionen som nyhetsuppläsare, och från 1975 redaktionschef, vilket han förblev till sin pensionering 1987. Även efter pensioneringen användes han i reklamsammanhang och han ingick i redaktionen och med sin röst i CD-serien "Vårt 1900-tal". Men trots det där med sparken var han kanske den som mest av alla uttryckte hur kul han mindes att det var som anställd på Radio Nord

Det fanns nog bara en person som var vinnare denna svettiga dag, nämligen Kaj Häger. Han var ofta lite smålustig och påhittig i sina program, och opretentiös och oförfärad när det gällde att jobba långa perioder ute på Bon Jour. Något idolskap hos publiken hade han aldrig nått, men Jack önskade nog att han hade fler sådana som Kaj Häger, och just denna för alla andra så förfärliga dag lyfter Jack honom till att få ökade tillfällen till studiotid hos ljudmästaren Bengt Thörnkrantz.

Ett sammanhang där Kaj hade utmärkt sig mer än andra var i arbetet ute på Bon Jour med de ökade direktsändningsblocken, främst ”Välkommen ombord”, där alltså skivor snurrades och presenterades av tekniker och journalister som därmed fick visa helt nya sidor av sig själva och sin personlighet än de yrkesroller de från början anställts i. Det innebar en stor förändring i arbetssättet vid sändning från Bon Jour, eftersom man i inledningen för projektet inte trott att det skulle vara så tekniskt genomförbart att spela skivor i direktsändning från fartyget som det sen skulle visa sig vara. I planeringen för Radio Nord, innan premiären, hade man inte kunnat utgå ifrån annat än att det av tekniska skäl var nödvändigt att förinspela programmen på landbacken. Men när praktiska prov genomfördes ute på Bon Jour visade det sig att även när vågorna gick stora och fartyget rullade så fungerade skivspelningen oftast utan problem eftersom rörelserna i fartyget i regel var ganska jämna, utan de tvära ryck som annars kan få tonarm och pickup att spåra ur.

Men det fanns åtminstone två skivpratare på Radio Nord som Jack värdesatte alltför mycket för att våga utsätta dem för tvångskommenderingar till Bon Jour. De var Gert Landin och Larsan Sörenson - ingen av dessa satte någonsin sin fot ombord på sändarfartyget! De hade med sina kändisskap engagemang i stan att värna om och tider att passa.

Fräsigaste rösten
Larsan Sörenson (1932-70) hade en kul och fräsig stil som passade särskilt bra för de poppigare sammanhangen, inte minst som programledare för Topp 20. Han hade journalistiskt förflutet som sportjournalist på Expressen bland annat kring olympiska spelen 1948 och fortsatte senare till Stockholms-Tidningen och Aftonbladet. Han var en glad gamäng och spelevink, men också en språkekvilibrist och anordnade "vältalighetstävlingar" bland sina jobbarkompisar.

Gert Landin (1926-2003) är den person och röst som allra mest förknippas med Radio Nord, och han var en av de först anställda på hösten1960 och han fanns med ända till slutet. Sin debut i radio gjorde han som 20-åring på det gamla Radiotjänst när han engagerades i ungdomsprogrammet ”Fönstret”. Större allvar blev det 1950 när han i London blev huvudansvarig för BBCs svenska sektion för utlandsradion. De fem åren där kom att prägla honom till en BBC-anda som han bar med sig genom åren som radiopratare med sin särartat goda talröst och språkbehandling på både svenska och engelska.

Senaste anställningen före Radio Nord var på Hökerbergs förlag, där han varit översättare, en syssla han återkom till då och då även efter tiden på Radio Nord. På Radio Nord blev hans första anställning som stationens första programchef, men Jack Kotschack insåg Gerts egenskap av perfektionist, och lite högt uppdrivna kulturella anspråk. På Radio Nord växlade chefsrollerna ständigt, och Gert kopplades snabbt bort från programchefsuppdraget men rollen som förste hallåman fanns ingen som kunde konkurrera bort från honom.

Piratradioanknytningen innebar ingen belastning för honom när han nästan direkt efter Radio Nords upphörande hoppade in i olika periodvisa uppdrag som freelance på Sveriges Radio. Ett tag fanns han som nyhetsankare i Aktuellt i TV, men i radion trivdes han bäst och anlitades som programledare för Svensktoppen, Det ska vi fira och Ring så spelar vi, bl.a. Han var också flera gånger programledare för Sommar. En programserie han själv skapade hette Rösten i radio, med koncentrerade personporträtt av olika kulturpersonligheter. På Radio Nord jobbade Gert framförallt med program som Toner för miljoner, Topp 20, och han introducerade och kläckte idén till programmet De tio. Gert var en ytterst professionell och allround radiomänniska och fick göra alla slags röstjobb på Radio Nord. Han var också i de flesta fall självkörare i programmen och hade lätt lyckats öva in sig i den rollen.

Det program som var det mest minnesvärda för oss som då var tonåringar är självklart Topp 20, som i början hade Gert Landin och senare Larsan Sörenson som programledare. Omröstningen av låtarna på listan skedde genom att lyssnarna via brev fick skriva ned sina val, och skicka breven till Radio Nord. Detta skilde Topp 20 från Melodiradions Tio i topp, där omröstningen skedde genom en jury, och Kvällstopppen, där det var skivförsäljningen hos Sveriges grammofonhandlare som styrde rangordningen. Radio Nords Topp 20 förblev dock den lista som hade störst auktoritet under Radio Nords tid, och ingen skivaffär ville undvara den viktiga Topp 20-affischen som på ett anslående sätt visade ställningen mellan låtarna på listan. Topp 20-programmet sattes i regel samman så, att den första delen av programmet gjordes som självkör, men när låten på förstaplatsen hade spelats var det dags för den s.k. snabbgenomgången, där korta snuttar ur listans alla låtar kom i tur och ordning i en elegant mix. Denna del av programmet gjordes i regel i studio 3 i samarbete med Bengt Thörnkrantz som tekniker.

Genom att programmen, från hösten -61, och främst under våren -62, mer och mer övergick till att bli självkörda, antingen i inspelad form på Kammakargatan, eller i direktsändning från Bon Jour, fick man också starkt förändrade behov vad gällde studiofaciliteter. På Kammakargatan hade från starten utrustats med tre studiolokaler varav två av dessa var byggda med gemensamt kontrollrum emellan.Så hade man också en tredje studio av större format som mestadels användes vid inspelning av annonser. Kontrollrummet för de två första studiorna byggdes senare om till en enkel speakerstudio och dessutom delades den ena av de två ursprungliga studiorna av i två, vilket alltså medförde att man till slut - utöver den större studio 3, som alltså bibehölls oförändrad - hade inte mindre än fyra mindre studior att tillgå.

Måste stoppas!
Inom den så kallade rörelsen hade man stora farhågor mot Radio Nord. I en utredning gjord av LO menade man att Radio Nord snabbast möjligt måste stoppas eftersom stationen skulle kunna bli en fara för landets säkerhet om programmen politiserades och fylldes med politisk propaganda. Men en av orsakerna till Radio Nords popularitet var ju att all form av ideologi - politisk eller religiös - var strängeligen bannlyst i stationens program.

En annan fantasi som dök upp var att sammansättningen av musik i Radio Nords program skulle följa någon hemlig kod för meddelanden i något spionagesyfte. Inom den socialdemokratiska rörelsen tyckte man illa om Radio Nord och man sökte frenetiskt för att hitta ett förståndsmässigt skäl till att få bort stationen.

Centerpartiet ställde sig bakom regeringens strävan och var i vissa fall även pådrivande i frågan, som t.ex. när centerpartisten Rune Gustafsson den 9 maj 1961 i riksdagen framhöll att man borde ingripa med hårdare medel mot piraterna än bara att starta egen skvalradio (Melodiradion). Centerpartiets förtroenderåd gjorde vid sitt sammanträde den 21 maj 1962 ett skarpt uttalande, vari konstaterades att piratsändningarna måste stoppas.

Under april 1962 förde Expressen så gott som dagligen en kampanj till stöd för Radio Nord, och den 29 april kom resultatet av en förenklad "omröstning" där tidningens läsare kunde skicka in en kupong (avbildad i kolumnen längst till vänster) och rösta om de var för eller mot den kommande piratradiolagern. Av 200 000 inskickade röster ville mer än 99% ha kvar Radio Nord.

Vem har bilen?
Radio Nord anordnade många tävlingar som gladde många lyssnare. Den mest uppmärksammade var den där RN tillsammans med då nystartade Guld-Fynd gjöt in en diamantring i ett kubikmeterstort isblock och placerade detta på Strandvägskajen. Tävlingen gick ut på att gissa datum och exakt klockslag när isblocket skulle vara nersmält så att diamantringen kunde friläggas. Stor uppståndelse blev det, och polis beordrades till platsen och krävde att isblocket omedelbart skulle flyttas - orsaken sades vara att man var rädd att den ditlockade folkmassan kunde medföra risk för en drunkningsolycka ner i plurret från Strandvägs-kajen 10 meter bort. Isblocket flyttades då av Radio Nord till Hötorget, där man räknade med att risken för drunkningsolyckor skulle vara avvärjd. Men av någon anledning beordrades Radio Nord att flytta isblocket även därifrån, varför det flyttades till en privat tomt, där det fick vara ifred. En ung flicka vann den fina diamantringen.

En annan tävling handlade om att identifiera "6 mystiska röster" som förekom i lite mindre vanliga sammanhang. Bland rösterna fanns Eberhard Jularbo, som fick sjunga "April in Paris", vilket ju var mycket avlägset från hans vanliga musikutövande. För att möjliggöra identifieringen lämnades i programmen ledtrådar till vilka personer som dolde sig bakom rösterna. Tävlingen vanns av en fru i Åtvidaberg, som fick 10 000 kr, som då kanske motsvarade en cirka 15 ggr högre summa idag. För vinnaren var detta en välsignad vinst, hennes man gick långtidssjukskriven och de hade sex barn att försörja. Kaj Karlholm reste personligen till Åtvidaberg med checken på vinstsumman, och en bandspelare för att intervjua vinnarfamiljen.

Under våren 1962 hade man en tävling med mindre lyckat slut. Den gick ut på att Radio Nord under slumpvis valda tider under förmiddagsprogrammen gav ledtrådar på den s.k. Peugeot-mannen. Efter dessa ledtrådar skulle man alltså försöka hitta honom och med lite framfusighet fråga om han hade bilnycklarna till "Radio Nords Peugeot-bil". Hade man turen skulle man på så vis vinna en splitter ny bil. Tävlingen hade anordnats av Peugeots agentur Gjestvang & Co i samarbete med Radio Nord - Gjestvang berikades därmed genom att varumärket Peugerot blev omnämnt i programmet, och Radio Nord berikades genom programinslag som blev effektiva som publikmagnet. Tävlingen pågick varje dag under en period om 18 dagar, men sedan uppstod en mystik om vem som vann bilen. Det påstods att bilen hade vunnits av en ung dam, men när Gjestvangs ringde upp personen ifråga uppdagades hela bubblan. Gjestvangs polisanmälde Jack då man misstänkte att han själv hade lagt beslag på bilen, men inget åtal väcktes eftersom åklagare inte kunde påvisa att någon lidit egentlig skada av händelsen. Mystiken skingrades den 9 maj sedan Jack tagit kontakt med Tidningarnas Telegrambyrå och till dem meddelat att han erkände att prisbilen aldrig hade delats ut. I meddelandet sa han att omdömet svek honom därför att han hade varit överlupen med arbete. Hur det var med denna historia så var det åtminstone helt sant det där allra sista, för det här var verkligen inga lättsamma dagar för Jack.

Lagrådets yttrande
Lex Radio Nord överlämnades i början av april till lagrådet, och eftersom det enligt regeringen var ytterst snävt med tiden för att få lagen antagen innan vårriksdagens sommarledighet fick lagrådet i detta fall tjäna som enda remissinstans. Lagrådet är en myndighet till vilken riksdagen måste ge möjligheter att avge yttranden innan lagändringar som berör yttrandefrihet inom t.ex. rundradio kan införas. Lagrådet skall granska att en ny lag inte står i strid med redan förefintliga lagar, att den inte i något avseende står i strid med grundlagen och att den överhuvudtaget är juridiskt oantastlig. Lagrådets yttrande tre veckor senare blev något av en sensation. I vissa fall anmälde man stor tveksamhet. Då Radio Nord inte störde radiomottagningen i Sverige - då dess program var harmlösa till sitt ändamål och då frågan några månader senare skulle behandlas i Europarådet borde lagförslaget enligt grundlagens bestämmelser fått anstå, ansåg lagrådet.

Bakom granskningen stod lagrådet Ingrid Gärde Widemar. Hon var även ordförande i första lagutskottet och blev senare den första kvinnan i Högsta domstolen och också Sveriges första kvinna på posten som justitieråd. Hon yrkade avslag på propositionen. Hon ansåg inte att Sverige var förpliktat till denna lagstiftning. Lagen ger intryck av att i första hand vilja skydda och värna monopolställningen för ett visst företag, menade hon. "Lagen straffbelägger en rad handlingar som förr ansetts som fullt normala. Att annonsera på en sådan här fri radiosändare uppfattas inte som en kriminell handling, och vårt rättsväsende blir inte berikat genom en sådan lagstiftning", sade Ingrid Gärde Widemar.

Inte heller folkrättsprofesorn Stig Jägerskiöld kunde påvisa att vårt land var folkrättsligt förpliktigat att vidtaga den aktuella lagstiftningen och ansåg att den stod i strid mot svensk folkrätt. Regeringen hade gjort försök att få medhåll från framstående jurister att det skulle förelegat en folkrättslig förpliktelse till lagstiftningen, men detta försök hade nesligen misslyckats.

Före omröstningen i Riksdagen ses här Radio Nords försäljnings- chef Bo Johnsson, Jack, och sekreteraren Inga-Britt Berselius. Ett par minuter senare var det klart: ingen chans kvar för Radio Nord

Regeringen tog dock ingen hänsyn till vare sig folkrättsprofessorn eller lagrådet. I och för sig fanns inget tvingande att ta sådan hänsyn, men agerandet ansågs ändå både ovanligt och diskutabelt. Den 27 april lades Kungl. Maj:ts proposition nr 171 fram för riksdagen. Den föreslog lagstiftning "med förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet m.m." - "kriminalisering av medhjälp till sändning från internationellt vatten". Lagens tredje paragraf handlade om kriminalisering av transporter till och från sändarfartyg, och det var i första hand denna paragraf som mer avgörande satte stopp för verksamheten. Utan denna paragraf hade lagen i praktiken blivit verkningslös.

I debatten den 28 maj 1962, som alltså blev den allra sista som hanns med på vårriksdagens sista dag innan sommaruppehållet, kom åsikterna att delas upp i två läger. På den blå sidan fanns höger- och folkpartiföreträdarna. Hos dessa måste dock i sanningens namn noteras, att flertalets åsikt var att piraterna borde lagstiftas bort. De invände egentligen bara mot att det var "så förfärligt bråttom med frågan". De ansåg att Sverige kunde avvakta en samordnad aktion med de övriga nordiska länderna och liksom lagrådet hänvisade de till att Europarådet redan arbetade med frågan.

Det hela rörde sig kring två ytterligt kontroversiella frågor. Inte bara gällde det en uppluckring av det heliga radiomonopolet. Ännu mer kontroversiell var frågan om reklam skulle förekomma i radio/TV. Bägge frågorna var - var och en för sig - otänkbara inte bara i det röda lägret utan ännu mer i centerpartiets medieinriktning. Men även för vissa i folkpartiet, inte minst den några år senare tillträdande fp-ledaren (1969 - 1975) Gunnar Helén (1918 - 2002), som innan sitt tillträde villkorade att partiet under hans ledarskap inte fick driva frågan om reklam i radio / TV.
I Radio Nordfrågan motionerade Helén för en snabb lagstiftning mot piratsändare, men som motiv för detta angavs säkerhetsskäl; att spänningsläget i världen gjorde maktblocken intresserade av att sända propaganda. Det mest frihetsliga i partiprogrammet 1962 bestod av en idé att religiösa och ideella folkrörelser skulle ges möjlighet att sända egna program, alltså vad som 17 år senare skulle förverkligas med närradions tillkomst.

Partiernas låsning i reklamfrågan hade sin grund i att de ville skydda den egna partimärkta pressen mot risken för försvagade reklamintäkter om reklam i radio/TV skulle införas. Låsningen förblev lika orubbligt stark även under 1980-talet trots att två av varandra oberoende utredningar visade att reklam i TV endast hade marginell effekt i detta avseende. Då resultaten ogillades beställdes en särskild utredning vars avsikt var att ge de båda föregående undersökningarna fel, men även denna utredning kom fram till samma resultat som de föregående.

Det parti som alltid haft lättast att gilla ett införande av reklam i radio och TV var högerpartiet (m), även om de vanligtvis begränsade frågan om reklam som en väg att förbilliga radio- och TV-monopolet. I högerpartiets valhandbok 1962 sägs att piraterna inte skall lagstiftas bort. Istället föreslås att de ska konkurreras ut genom kommersiella inslag i Sveriges Radios program. Man tycks ha uppfattat det så, att det som lockat lyssnare till piraterna var att de sände reklam. Men högerpartiets främsta mål i frågan var att man genom partiell reklamfinansiering skulle minska radio- och TV-bolagens hunger efter penningtilldelning ur rundradiofonden. Att avveckla radiomonopolet var en helt annan och mycket mindre intressant fråga. I debatten om Radio Nord förde dock högerpartisten Leif Cassel (1906 - 1988) fram den djärva tanken att Radio Nord kunde ges möjlighet att flytta sina sändningar till landbacken till en tilldelad legal frekvens.

Men så hade vi det andra lägret, det röda, där man ansåg att det brann i knutarna om man skulle nå önskat resultat. Kommunikationsminister Gösta Skoglund hänvisade till att tidningarna hade glunkat att fler piratföretag hade planer att gå igång med sändningar, och här gällde att agera och inte vänta tills allt redan var igång. Den socialdemokratiska regeringen Erlander hade också betryggande majoritet för att lagförslaget skulle gå igenom i Riksdagen genom stödet från centerpartiet främst, och förstås från kommunisterna. Det blev en stormig och ibland stökig debatt i Riksdagen, och den pågick till sent. Lagen hann dock röstas igenom kring midnatt till favör för regeringsförslaget med 83 röster mot 45 i första kammaren och 134 röster mot 73 i andra kammaren. Lagen fick nr 1962:278 i Svensk författningssamling.

Skoglund
Rydbeck
Palme
Erlander

Det var Gösta Skoglund som hade gett Radio Nordfrågan den framlyfta positionen i regeringsarbetet. I tre år hade frågan dominerat och förorsakat misskötsel av andra viktiga frågor i regeringen, och även i frågor med beröring till rikets säkerhet mot främmande makt. Men i piratradiodebatten i Riksdagen försökte Skoglund ta på sig rollen som den sårade oskulden. Han moraliserade över andra och ville göra gällande att det var de som gjort frågan alltför stor. Han sa: ”Det här är en väldigt liten fråga. Det är en fråga om vi ska göra vad vi kan för att skapa respekt eller inte, och den frågan borde inte ha vållat någon diskussion" - och här gjorde han en konstpaus och fortsatte sedan med djupt sorgfylld röst - "Jag är bara ledsen över att det finns de som har menat sig, att genom att göra politik av frågan, försöka få ut några fördelar åt sig. Och det finner jag anmärkningsvärt ifråga om hanteringen av en ren sakfråga”.

Söker man fakta om Gösta Skoglund (1903-88) får man snart klart för sig att han i Umeå, där han hade sin valkrets, beskrivs som en stadens hjälte. Han beröms som den ansvarige bakom tillkomsten av Umeå universitet, där hans minne äras genom en särskild Gösta Skoglunds fond för stipendier till forskare vid universitetet, och en särskild gata i området har uppkallats efter honom. Stor i Umeå, men den dåvarande radiochefen Olof Rydbeck ger i sina memoarer inga goda vitsord om denne småväxte man: "en till statsråd upphöjd kommunalpolitiker" skrev diplomaten Rydbeck. Vid ett party där Rydbeck och Skoglund fanns med blev Rydbeck tillfrågad om han visste vart Skoglund tagit vägen, -Där nere någonstans! svarade Rydbeck och pekade mot golvet.

Olof Palme var dessa år Tage Erlanders parallellgångare, och piratradiolagens uttänkare bakom den inte lika intellektuelle Skoglund. När Palme 1965 efterträdde Skoglund som statsråd för bl.a. dessa frågor genomförde han ytterligare skärpningar i den svenska lagstiftningen på detta område. Palmes strävan med detta var i första hand att hindra införande av reklam i radio/TV. Enligt Palme själv: "Jag skulle i all ödmjukhet vilja påstå att bland de allmännyttigt bäst använda åren av mitt liv var de jag i hög grad ägnade åt att bekämpa tanken på kommersialiseringen av den svenska radion och televisionen". (Ulf Nilssons bok "Sverige, en sluten anstalt").

Trots att Radio Nord hade dominerat i regeringsarbetet i tre år finns Radio Nord eller dess chef Jack Kotschack inte ens nämnt i den dåvarande statsministern Tage Erlanders memoarer, inte ens när han i en särskild volym koncentrerar sig på 60-talets inledande år. Det var kanske en av de gärningar som Erlander hade anledning att i sin väl förtjänta skam försöka förtiga.

En IMU-undersökning strax innan lagen klubbades igenom kunde bekräfta det stora stöd som Radio Nord hade hos lyssnarna: 78 procent förklarade sig vara motståndare till lagförslaget. Men lagen hade trots allt antagits av en majoritet bland de folkvalda och Radio Nord fick slå igen.

Vid midnatt den 30 juni / 1 juli 1962 upphörde sändningarna efter 16 månader (sånär som en vecka om man ska räkna noga). Dagen gick i behärskningens tecken. Man försökte hålla borta den sentimentalitet som annars så lätt smög sig på. Så långt man förmådde bjöd man på galghumor och ironi kring dagens betydelse. En del nålstick också, mot både Skoglund och Rydbeck och andra av de som varit Radio Nords fiender. Sista låten från båten blev Monica Zetterlunds ”Stick iväg, Jack!”

Efter de många år som gått är det för oss alla svårgripbart hur en så harmlös företeelse som Radio Nord kunde lyftas upp till den topp-prioritet som den fick hos den dåvarande regeringen. Argumentationen för lagen stödde sig alltid på svepskäl, man hävdade tekniska skäl som "trängsel i etern" och att man var förpliktigad att följa Internationella Teleunionen, men allt var ju lögn! I handläggningen av hela detta ärende agerade Sveriges Radio, telestyrelsen och kommunikationsdepartementet med täta överläggningar som om de vore delar av samma enhet med samma intresse i frågan. Det är tydligt att alltsammans endast handlade om rädsla för en förlust av prestige. Sveriges Radios rädsla var också att konkurrens kunde leda till att artistgagerna skulle skjuta i höjden, men mest en rädsla att konkurrens kunde medföra ett försvagat lyssnarunderlag och som en följd av detta en ökad risk att licensavgifterna skulle ifrågasättas - "varför betala licensavgift för SR-program man aldrig lyssnar på?".

Allt det här var förstås lättare att förstå då när man var omgiven av tidsandan som rådde, men jag är själv ett vittne med starka minnen av hur svårt det var att diskutera det svenska radiomonopolet och det närmast hopplösa att hitta positivt gensvar för en friare radiosituation. Respekten för överheten var enorm - både den som fanns hos makthavarna / politikerna, men också den överhet som fanns i företaget Sveriges Radio. Visserligen var radiopubliken (och dito TV-) mycket mer snarstucken på den tiden med ständiga "folkstormar" mot Sveriges Radio - missnöjet med utbudet var säkert mer larmande och oftare uttalat då än nu. Men att ur detta missnöje kräva konkurrens i dessa medier genom att tillåta även andra företag föreföll för de flesta otänkbart. - och trots det övergrepp mot en mycket stor folkopinion som det var att stoppa Radio Nord så straffades makthavarna inte det minsta vid 1962 års riksdagsval. De folkvalda som genomfört övergreppet - Tage Erlander, Gösta Skoglund och de andra, fortsatte regera - i enlighet med det svenska folkets i demokratisk ordning fastställda vilja!