Expressen 23 juni 1959 Kommersiell radio I ÅLANDS HAV Den kommersiella radiosändaren Mercur i Öresund skall få sällskap. Till nästa vår planeras en sändare från internationelt vatten i Ålands hav. Ett svensk-amerikanskt konsortium ligger bakom. Det berättar filmdir. Jack Kotschack, som just återkommit från Amerika. Han skulle vara med i projektet jämte en amerikansk radioman, Gordon McLendon. Denne har flera radiostationer i de amerikanska sydstaterna. Man skulle placera sändaren på en för ändamålet inredd tysk båt som utrustas i Bremen. 18 timmar / dygn Sändningstiden skulle bli 18 timmar om dygnet. Dels amerikansk musik från band och dels svensk underhållning. Och så reklaminslag. -Stora svenska industrier stöder projektet, säger herr Kotschack. Aftonbladet 9 november 1959 Dollarmiljonär bakom reklamradio i Ålands hav Kommersiell radio från ett fartyg i Ålands hav. Allt ännu mycket preliminärt… Expressen 28 november 1959 Piratsändare i Ålands hav ger Stockholm Radioprogram Någon gång under 1960 kommer sannolikt en piratsändare att börja bearbeta Stockholms-området med dagliga radiosändningar. Den blir till största delen finansierad med amerikanskt kapital. Radio Nord är namnet. Den kommer att operera i Ålands hav. Båten på ca 200 ton, seglar under Nicaraguas, Panamas eller Haitis flagg. Sändningarna blir helt på svenska språket. Verkningsradien på sändningarna blir något över 48 svenska mil från centrum i Ålands hav. Män från Texas Svensk direktör blir Jack Kotschack, mest känd som filmproducent i Sveafilm. De amerikanska intressenterna representeras av Robert Thompson, oljemiljonär, och Gordon McLendon, aktiv radioman från Dallas, Texas, som leder en grupp på sju radiostationer och 4 TV-stationer. -Vi undersöker nu den tekniska sidan av saken, säger McLendon till Expressen. Vilken mellan-våglängd vi kan utnyttja, vad den kräver av fartygets utrustning och hur den svenska organisationen ska byggas upp. Den 15 januari tror man att man kommit så långt att man kan fastställa datum för premiärsändningarna. Man siktar på en våglängd någonstans mellan 550 och 900 m och styrkan på sändaren blir ca [oläsligt] kilowatt. Musik och nyheter McLendon: -Vi avser att sända musik och nyheter, en del dramatik, diskussioner, program för välgörande ändamål. Vi har redan flera större amerikanska annonsörer intresserade: General Electric, General Motors, Ford, US Steel, de stora filmbolagen. Vi tänker engagera enbart svensk personal och bygga upp en stab för stationen i Stockholm. Den skall lösa sitt lokalproblem inom kort, antingen genom att hyra utrymme eller genom att bygga nytt. Vi har redan vissa förhandlingar med grammofon-industrin. Ledningen för det nya företaget är fullt på det klara med att de står inför en rad svårlösta frågor. Det som gav dem "grönt ljus" var det faktum att den danska piratsändaren Radio Mercur klarade sig från åtal. De danska myndigheterna fann inget hållbart lagrum för förbud eller process. 400 000 dollar, eller drygt 2 miljoner svenska kronor går projektet löst på i runda tal räknat. SE 3 december 1959 Jack Kotschack, Gordon McLendon, Bob Thompson Pirater? Ja, men i vår kanske dom ger oss program 3 i radio Rydbeck och Bærendtz tackade nej när mannen bakom USA:s näst största radiokjedja bjöd på lunch i Stockholm häromdagen. Han ville ge svenska folket ett kommersiellt radioprogram från en piratsändare i Ålands hav. Med annonser, ständiga nyhetsbulletiner – och så gratis tid åt Erlander. Många är skeptiska. Men vänta – det kommer nog! Den här gången är det amerikanskt storkapital i rörelse. Dom här tre är männen bakom piratsändaren i Ålands hav: Jack Kotschack, Gordon McLendon och Robert Thompson. Sändaren når omkring 500 km. Det innebär att den täcker från Sundsvall till Jönköping. Aftonbladet 4 januari 1960 (klicka på bilden > större format) Här gungar 60-talets stora äventyr: REKLAMRADIO VID ORNÖ dygnet om för 2 milj svenskar! Inte Ålands hav men väl i den klimatiskt vänligare Östersjön utanför Ornö kommer den planerade reklamradion att stationeras någon gång i sommar. Så som Eugen Semitjovs marintavla här ovanför visar. Till premiären gissningsvis 15 augusti räknar / hoppas man på att ha inkasserat en orderstock om 10milj kr från hugade programinköpare. Storföretagen i Stockholm applåderar idén, berättar radiochefen Jack S. Kotschack, som också har ett finger med i Sveafilm. Att man valt vattnen utanför Ornö för "piratsändaren" Radio Nord har flera orsaker. Där gungar mindre än i Ålands jäsande hav, där brukar issituationen vara mindre besvärlig och där är närmre till Stockholm och studion. Med racerbåt kommer man snabbt in till Dalarö och fastlandet. När det inte blåser. -De sjötekniska detaljerna har vi undersökt mycket noga vid det här laget lovar dir. Kotschack, som arbetar träget för sina amerikanska dollarfinansiärer, Gordon McLendons och Bob Thompsons räkning. Han flyger till Texas om en vecka för att lägga fram sina utredningspapper för dom och för att spika projektet. I det sammanhanget kommer sändarfartygets flaggfråga att diskuteras med Nicaraguas diktator Somosa. Han gillar fribytare. * Helikopter i nöd Båtanskaffningen är inget problem för trion McLendon / Thompson / Kotschack. Det finns gott om upplagda ångbåtar i krokarna. För ögonblicket har man fem stycken; fyra svenska och en tysk på hand. Deplacementen varierar mellan 300 och 550 ton. -Vi väljer nog någon av de större och kraftigare på en gång, så att vi får plats akterut för en landningsbana för helikopter, som måste kunna rycka in om issituationen blir för svår, noterar Kotschack. Förbindelsen med fastlandet ska eljest skötas med tre snabbgående motorbåtar och, förstås, radiotelefoni. Den 60 - 70m höga sändarmasten ombord på fartyget blir - som Semitjovs tekning visar - upphängd i en kardananordning för att motverka sjöhävningen. Om masten raglar åstadkommes nämligen fading i mottagningen. Tidningsnoteringar 1960. Rödmarkerade klicklänkar öppnar respektive pressklipp. Expressen 31 januari - Allt är nu klart - "Radio Nord" startar 15 aug - Annonser för 12 milj sålda - På fredagen avslutade den svenske delägaren i företaget, filmdirektören Jack Kotschack, tillsammans med sina amerikanska kompanjoner, inköpet av sändaren för stationen. Samtidigt fick man besked att man får använda Nicaragus flagga. Det betyder att det fartyg på 1840 ton som man beslutat inköpa inregistreras i den sydamerikanska statens handelsflotta. Expressen 1 februari - Radio Nords chef Nicaraguas konsul. Sändarfartyget placerat utanför Ornö - NEW YORK (Expressen) Filmdirektören och från och med i sommar, direktören i den kommersiella radiostationen Radio Nord, Jack Kotschack, har av Niocaraguas statschef, Anastosio Somosa, utnämnts till landets konsul i Sverige.. Expressen 3 februari - 100 000-anbud till Lennart Hyland - erbjuden bli chef för kommersiella Radio Nord - Lennart Hyland i Sveriges Radio har fått ett anbud att övergå till Radio Nord - den kommersiella radion som från 15 augusti skall sända från ett fartyg förankrat utanför svenska kusten vid Ornö.... DN 4 februari - Hyland bekräftar Radio Nord-kontakt - Lennart Hyland bekräftar för Dagens Nyheter uppgiften om att en representant för Radio Nord, det kommersiella radiobolag som från mitten av augusti avser att skicka ut program från ett fartyg stationerat i Stockholms skärgård, per telefon från New York inlett förhandlingar om Hylands anställning på Radio Nord. Expressen 4 februari - Hyland sa nej till Radio Nords 10 000 - Han skall först till OS i USA - Kanske nya förhandlingar senare. Lennart Hyland avböjde idag klockan 10.30 anbudet från kommersiella Radio Nord att bli dess programchef med 100 000kr i lön om året. Han skall resa till OS i USA, och det kan tänkas att underhandlingarna återupptas senare. Expressen 4 feb - Piratsändaren i Östersjön oroar Svenska Dagbladet, vars chef sitter i Sveriges Radios styrelse. DN 11 februari - Telestyrelsen till aktion mot planerad piratsändare - Telestyrelsen har gått till aktion för att stoppa piratsändaren Radio Nord, som planerar rundradiosändningar till sommaren från ett fartyg registrerat i Nicaragua och kryssande på internationellt vaten utanför Stockholm. Telestyrelsen har skickat ett telegram till Nicaragua och påminnt om innebörden av de internationella tele- och radioöverenskommelserna. DN 12 februari (ledarstick) - Radio Nord - "Piratsändaren i Östersjön är ett olustigt försök att kringgå riksdagens klara ställningstagande mot kommersiell radio". Aftonbladet 2 april - Nu är Radio Nord klar att köra igång! - Nu kan det definitiva svaret lämnas på frågan: kommer det kommersiella Radio Nord att börja sända till Sverige? Svaret är:Ja. Sändningarna börjar måndagen den 15 augusti. Företagen står i kö att köpa reklamtid. DN 29 april - UD begär svar från Nicaragua om Radio Nord - frågar varför Nicaragua inte svarat på Telestyrelsens telegramförfrågan om sändarbåten skall gå under Nicaraguas flagg. Expressen 11 maj - Radio Nord startar planenligt 15 augusti - Vi har inte ändrat våra planer, Radio Nord startar programenligt den 15/8, säger direktör Kotschack, nu också konsul för Nicaragua.. Expressen 16 maj - Skall Radio Nord börja sända i augusti? Nicaragua: Nej! Nicaraguas konsul: Jo! - Nicaragua svarar UD. Landet kommer inte att tillåta någon sändning under dess flagg. Kotschack: Radio Nord startar i alla fall mellan 15/8 och 1/9. Vilken flagg vi för säger jag inte. Vi visste hur Nicaragua skulle svara. DN 17 maj - Nicaragua vägrar Radio Nord flagg - Direktör Jack Kotschack förklarar att förberedelserna för Radio Nords start går planenligt. Expressen 2 juni - Radio Nord skaffar kontor och studio - 500kvm kontorsutrymme i Centrala Stockholm. Expressen 16 augusti - Radio Nord sparkar igång - Radio Nords första pionjärstyrka samlad för genomgång och lunch på restaurang Tre Remmare i Stockholm. Förutom Jack Kotschack består de av: programchef Gert Landin; chef för musikarkivet Raya Ravell; sändningsledare Gösta Sturmark; sekretariatchef Kerstin Tived; försäljningschef Bok Rietzel; receptionschef Barbro Kimsjö; båtbefälhavaren Elis Ohlson; textskrivaren Björn Höijer; ekonomichefen Rolf Levin; studiochef Pelle Lönndahl; hallåman Lennart Atterling och hallåchef Nils F Nygren. Aftonbladet 2 september - Mord på Radio Nord - Statsmakterna gör bara sin plikt enligt internationella åtaganden då de söker stoppa Radio Nord. Piratradio fiske i grumligt vatten. Expressen 20 september - Start för Radio Nord i början av oktober - Vi är tre veckor försenade, men vi kommer igen. DN 20 september - Radio Nord sänder från Dalaröskären - ...höra ett prov på de kommande sändningarna. Det var en blandning av reklam, sång och musik under medverkan av några av våra mest kända artister. Expressen 30 september - Start först om en månad. Fartyget Bon Jour håller på att utrustas i Sydeuropa. Under vilken flagg är hemligt. DN 30 september - Radio Nord skjuter på starten, sändarfartyget i Sydeuropa - ...skulle kört igång i början av oktober var det planerat. Men av olika anledningar... Aftonbladet 12 oktober - Radio Nord-premiär om tre veckor - om allt går vägen - I slutet av oktober får Sveriges Radio konkurrens. Då skall den kommersiella sändaren Radio Nord gå igång med sina nonstop-sändningar - om alla ritningar går vägen. DN 21 november - Slopat monopol stoppar piratsändare - De s.k. piratsändarna som är helt okontrollerbara genom att de inte faller under någon stats lagar, skulle förlora sin marknad om monopolet avskaffades, säger ordföranden i FPU, Per Ahlmark. Nord Establishment "Radio Nord" Prislista - Annonsering säsongen 1960 - 61. Expressen 22 november - Full rulle på Radio Nord redan från starten - Detta är första bilden på Radio Nords sändarfartyg Bon Jour. Aftonbladet 1 december - Radio Nord kringgår lagen - 5 flaggor finns i reserv ombord om det skulle krångla med Nicaragua. "Vi seglar om tre veckor". DN 2 december - Svensk protest till Nicaragua - Telestyrelsens överdirektör Bertil Olters och tekn dir Erik Esping telegraferar till Nicaragua och frågar hur Radio Nord planerar sända från fartyg med Nicaraguas flagg, trots att Nicaragua sagt sig inte tillåta det. Expressen 6 december - Radio Nord har egen Taube-vals - Evert Taube skriver "Radio Nords vals", som ska bli signaturmelodi. Han får ett för honom lika väl unnat som väl tilltaget gage. Aftonbladet 20 december - Snabbstart för Radio Nord. Piratskeppet på väg hit! - Det är min julklapp till svenska folket, trumpetar jultomten Jack Kotschack. Ombord på båten har man bara ett ord att säga: -Äntligen! Expressen 21 december - Sveriges Radio får säga vad den vill - nu gungar Radio Nord på Östersjön! Tills vidare får hr Rydbeck & Co finna sig i den regelvidriga konkurrensen. Expressen 22 december - Radio Nord tänker börja sända ikväll. Vid 9.30-tiden på torsdagen hade Bon Jour nästan passerat Bråviken och därmed tycks tidssschemat hålla. Expressen 23 december - Radio Nord tyst även natten till fredag. Oturen tycks förfölja Radio Nord in i det sista före starten. Expressen 26 december - Radio Nords Bon Jour ligger på plats, antennfel ombord? - Skandal att skeppet inte har skeppsradio. Bon Jour kan därför inte nå kontakt med land. DN 28 december - Virvarr av vajrar på piratsändaren - Bon Jour som i hårt väder bogserades in till Sandhamn fortsatte vid 12-tiden mot Stockholm. ?? ?? december - Radiobåten sände nödsignal, antennhaveri i hårt väder - Det rådde hårt väder på annandagen med vindstyrkor upp mot 17 sekundmeter. Nödanropen från Bon Jour till Almagrundets fyr innehöll inga närmare detaljer om vad som hänt ombord och vad man behövde hjälp till. Almagrundet morserade frågor men något svar kom inte. DN 29 december - Fartygsinspektionen synar Radio Nords mast. Danska varvet tillbakavisar beskyllningar. Vädret var hårt då Bon Jour råkade ut för svårigheter. Expressen 29 december - Bon Jour till Åbo, ny befälhavare har utsetts - I Åbo har det stora skeppsvarvet Crichton Vulcan (Wärtsilä) åtagit sig att reparera Bon Jours rigg som havererat i stormen. Ny befälhavare har utsetts, den förre har befriats från sitt uppdrag p g a sjukdom. DN 30 december - Varvet i Finland vägrar reparera - Åbovarvet Crichton-Vulcan vägrade på torsdagskvällen åta sig reparera Radio Nords fartyg som fick masten illa åtgången i hårt väder utanför Ornö för ett par dagar sedan. Bon Jour anlände under befäl av ny svensk kapten, Bengt [skall vara John] Johnssson, sedan den förre befälhavaren Emil [skall vara Elis] Ohlsson avskedats för att han låtit besättningen överge fartyget i ovädret.

Jack Kotschack och Gordon McLendon

Jack S Kotschack (1915-1988) och Gordon McLendon (1921-1986) hade träffats i det ursprungliga syftet att diskutera ett filmprojekt. Jack har i sin bok ”Radio Nord kommer tillbaka” målande beskrivit radioprojektet som en i sin tillkomst spontan och oöverlagd idé. Gordon, som den radioman han var, ville få ett smakprov på det svenska radioklimatet. Därför knäppte Jack igång en radio han hade i närheten. Men detta var en förmiddag och både P1 och P2 hade sitt vanliga sändningsuppehåll. För Gordon var detta säkert en besynnerlig upplevelse - en nation på 8 miljoner och nästan lika många potentiella lyssnare, men med ett makalöst armod på radioprogram.
-Men television, då, undrade Gordon.
En titt i tidningens radio/TV-sida uppdagade att det var onsdag, och på den tiden var onsdagar TV-fria. Det fanns alltså inga sändningar på onsdagarna.

Gordons slutsats var inte att dra den för oss svenskar så vanliga, att någon borde göra något åt saken. Gordon betraktade situationen, inte ur konsumentens situation, utan från producentens. I USA - liksom i Sverige - hade radion i övrigt hamnat i skuggan av den nytillkomna, så mycket mer publikknipande televisionen, och många hade börjat ge upp hoppet om en framtid för radion. Men Gordon hade i 20 års tid i USA gjort till sin framgångssaga att bearbeta områden med lågt radiolyssnande för att på sådana platser sätta upp stationer som tillgodosåg efterfrågan på god och kontinuerlig underhållning. När han nu från sitt utgångssätt upplevde svensk radio var det som att serveras en hel nation med utvecklat näringsliv, hög levnadsstandard, men utan professionell radio.

Jack utmärkte sig med mycket aktivt idrottsliga intressen och han hade i Finland spelat i landslaget i bandy, och dessutom utmärkt sig som en skicklig tennisspelare. Redan från barnaåren fick han leva i mångahanda nationella och internationella miljöer med utbildningar både i Tyskland och England. Sin studentexamen tog han dock 1932 på hemmaplan i Helsingfors, men sedan följde tre år på Herne Bay college i England. Där inleddes också en kort men framgångsrik karriär i boxning, och han tog sig till collegemästerskapet i sporten, som han dessutom vann. Han tog även examen vid Handelshögskolan. Till Sverige flyttade han 1944 efter fem års insatser vid fronten i finska vinterkriget, varunder han även fått flera tapperhetsmedaljer. Under de här åren hade han också ändrat det där med Salomon, som han aldrig gillat som tilltalsnamn, och lät det bara ligga kvar som ett spännande och mystiskt ess i Jack S. Kotschack.

Han skulle i Sverige snart göra sig till en affärsman av rang. Bland annat utvecklade han goda affärskontakter i USA, dit resorna blev många redan under 50-talet och senare, och han var även en period bosatt där. Ofta när tidningarna skrev om honom brukar exemplet med kulspetspennan tas fram - det är svårt att tro det idag när vi så ofta får dom gratis, men det fanns en tid när de var dyra som statussymboler och det var Jack som lyckades bli först på plan och Europa-agent för denna produkt - "pennan som kan skriva under vatten". Med stor framgång hade han lyckats utveckla affärskontakter i filmbranschen. Ofta befrämjades kontakterna genom Jacks mycket utåtriktade engagemang i tennissporten. Han verkar ha varit i daglig pendling mellan tennishallen SALK i Alvik, Kungliga Tennishallen och andra oaser för tennisentusiaster. Det var med hjälp av kontakter från detta som han sammanfördes med Gordon. Gordon hade börjat etablera sig som filmproducent med egen studio hemma i Dallas, och Jack var PR-man på filmbolaget Svea Film i Stockholm. Men efter deras första möte kom alltså projektet Radio Nord att skjuta alla tankar på filmprojektet åt sidan. Av den följande berättelsen ska vi se att Jack bar på en formidabel förmåga att driva radioverksamhet till en succé.

Många har, med facit i hand, velat förklara Jack som politiskt naiv = om en mer klok analys av projektets politiska utsikter hade gjorts hade Radio Nord aldrig igångsatts. Jag ser det dock annorlunda, och jag anser att Jack inte var mer politiskt naiv än de flesta av oss. Vi använder ibland talesättet "bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge". Som den framgångsrika affärsman Jack var hade han spänt många bågar, och sannolikt hade en del strängar också brustit för honom. Jack hoppades med Radio Nord nå en succé hos publiken - och med detta lyckades han med råge - och i utgångsläget trodde han att denna stora publik också skulle bilda ett så starkt opinionstryck att politikerna inte skulle våga gå emot den. I planeringsstadiet hade ingen analys kunnat förutse den orimliga topp-prioritet som regeringen skulle ge åt en förståndsmässigt så harmlös sak som Radio Nord.

En total mediehändelse
Det som avslöjades i Expressen-artikeln skulle dock överskuggas och glömmas i uppladdningen inför den för dåtida Sverige omvälvande händelsen bara 3 dagar senare, när Ingemar Johansson i tredje ronden på Yankee Stadium i New York lyckades besegra Floyd Patterson i VM i tungviktsboxning. "Ingo" blev folkhjälte – fast det var han redan innan matchen, men när den dessutom slutade i världsmästerskap! Detta kan nog fortfarande anses som den största sporthändelsen någonsin i Sverige, som på den tiden annars alltid lidit av svår brist på nationell självkänsla. Men i all yra blev det även utrymme att göra motståndare Floyd till en hjälte. Han bjöds hit och åkte runt på folkparksturnéer och bejublades nästan lika mycket som vår Ingo.

En 10" Minnesskiva från Matchen

Mediamässigt blev Ingo/Floyd också en händelse som väckte ifrågasättanden av det svenska radiomonopolet när Sveriges Radio redan månader före matchen deklarerade att de inte ansåg sig kunna sända den. Orsaken till ställningstagandet fanns dels i att SR inte ville främja en sport som de ansåg alltför våldsam, men det var också i kombination med en lika viktig faktor, nämligen att det handlade om proffsidrott! Det sistnämnda var då mycket kontroversiellt, och flera av våra största sportutövare hade av detta skäl straffats och avstängts från sina möjligheter att delta i tävlingar, bland andra löparna Dan Waern och Gunder Hägg.

När Sveriges Radio klargjort sin ståndpunkt väckte detta en rosenrasande folkopinion. Men då dök en helt annan aktör upp - det då dominerande radiomärket Philips´ representant i Sverige, som utlovade att matchen skulle sändas genom deras försorg. Detta skedde genom att Philips köpte sändningstid över Radio Luxembourgs starka sändare. Inför matchen gav tidningarna tekniska experttips och det pratades bland folk om hur man bäst skulle ställa in radion för att matchen skulle höras klart och tydligt. Vid 23-tiden den stora kvällen inleddes vad som kallades ”Ingo-vakan”, där de från Sveriges Radio populära programledarna Pekka Langer, Erik Sandström och Åke Falck medverkade. I flera fall hade SR straffat medarbetare som gjort liknande snedsprång, men kränkningen av SR:s prestige och det ökade intrycket av dubbelmoral hindrade inte dessa personer från att återkomma lika frekvent i Sveriges Radios program efter detta som före. Två miljoner svenskar stannade uppe den natten för att i direktsändning höra Ingo vinna, vilket skedde genom dygnsförskjutningen vid tretiden på natten, svensk tid.

Radio Mercur föregångare
Nere i Öresund hade Radio Mercur från 2 augusti 1958 haft sändningar riktade mot Danmark från fartyget Cheeta. Av uttalanden längst ner i artikeln här närmast till vänster (Expressen 28 november 1959) framgår att Radio Mercur, och de senaste händelserna kring denna operatör, hade gett uppmuntran i planerna för Jack och Gordon. Vad som hade inträffat var att det som kunde ha blivit ett hot mot Radio Mercurs existens i själva verket inte resulterat i något mer dramatiskt än ett slag i tomma luften. Det var Danmark, som vid 1959 års Genèvekonvention mellan länderna i den Internationella Teleunionen (ITU) hade begärt stöd för en rekommendation vars innebörd var att sändningar från fartyg skulle förbjudas. Danmark fick visserligen framgång såtillvida att förslaget klubbades igenom vid konferensen, men till ingen nytta eftersom rekommendationen endast var tillämplig i de redan skötsamma ITU-länderna. Radio Mercur, å sin sida, hade haft förutseendet att registrera sitt fartyg i ett land utan medlemskap i ITU, och eftersom sändningarna skedde från havet och utanför territorialgränsen så gällde lagstiftningen i det land vars flagga fartyget bar.

Det är klart att Jack och Gordon i fallet Radio Mercur och det danska ITU-fiaskot kände att de hade "grönt ljus" för deras planer för Radio Nord. Detta nämns också i Expressen-artikeln (samma som i föregående fall, 29 november 1959). Den är tillkommen efter den presslunch, fredagen den 27 november, som Jack hade kallat till på Stockholmskrogen Fratis festvåning. Där medverkade även den till Sverige nu återkomne Gordon och hans medresenär Bob Thompson, och presslunchen satte fart på tidningsskriverier och spekulationer om Radio Nords mycket snara sändningspremiär.

Här, i november 1959, just vid denna presskonferens, inträffar också att uttrycket ”piratradio” har skapats. Exakt vem som var först med det är osäkert, men det är helt klart att det har helsvenskt ursprung och har kommit på export till övriga världen. Avsikten med uttrycket är självklart att styra in tankebanorna hos läsaren att Radio Nord var ett skumraskföretag. Men sanningen är att företaget under hela sin tillvaro var fullt laglydigt - verksamheten upphörde innan den kommande lagen trädde i kraft. Företaget var också en skötsam skattebetalare och betalare av upphovsrättsliga avgifter i så rikliga mått att t ex STIM själva framhåller Radio Nords betydelse av en stor uppgång för organisationens ekonomi 1961-62. Som arbetsgivare uppmanade Radio Nord till och med de anställda att organisera sig fackligt, vilket kan förefalla ovanligt för en "pirat". Men hos vissa politiker och politiskt lättpåverkade journalister spelade verkligheten ingen roll när man ville utnyttja ordets makt över tanken och beskriva Radio Nord som "pirat" och "kriminell".

Dagen efter denna stora presskonferens, den 28 november, hade Jack och hans tillresta vänner från Dallas ett konfidentiellt morgonmöte redan kl. 8 med sina kollegor från skånska Radio Mercur: Britt Wadner och Nils-Erik Svensson. Mötet ägde rum på Strand hotell och avsikten var att Mercur ville presentera planer på ett jätteprojekt för kommersiell radio, möjligen inbegripande även TV. Fartyg fanns redan, angav de, och ett samarbete mellan Mercur och Nord skulle kanske vara lönsamt? Men för att projektet skulle kunna förverkligas måste även Mercur kunna påräkna sig att få del av finansieringen från Dallas och att man kunde räkna med starka ekonomiska garantier därifrån. När man från Radio Nords sida började analysera förslaget närmre visade det sig dock att fartyg för projektet inte alls fanns färdigt, vilket kom förtroendet för projektet på skam, och hela saken droppades. Senare i denna berättelse ska vi dock se att Gordon åtminstone tillfälligtvis skulle skaffa intressen i Mercur, men även dessa skulle droppas.

Jack hade i kontakterna med pressens representanter en förmåga att ge en lite svulstig version av projektets fortskridande, och när Telestyrelsen kallade representanter för bl.a. kommunikationsdepartementet och UD till sammanträden, 8 och 10 februari 1960, hade de inte några andra uppgifter att gå efter än de pressuppgifter som påstått att sändarfartyget redan var inköpt, och att det bar nicaraguanskt flagg. Därför beslöt man på UD att via telegram till teleförvaltningen i Nicaragua inskärpa dem om telekonventionens bestämmelser. Telegrammet avgick den 10 februari från UD. Men då man fortfarande den 28 april inte fått något svar försökte man via svenska beskickningen i Nicaragua att göra en förfrågan om varför. När svaret på den första frågan äntligen kom, den 28 maj, alltså efter nära 4 månader, gav man från Nicaragua beskedet att man inte gett några tillstånd till sådana sändningar. Detta var, i det läge som rådde då, ett fullständigt sant besked, men det var förstås ett antiklimax efter så lång väntan för frågans avsändare.

Sveriges Radios styrelseordförande Per Eckerberg, verkställande direktören Olof Rydbeck och teknikchefen Erik Mattsson uppvaktade den 20 april 1960 statsrådet Gösta Skoglund på kommunikationsdepartementet för diskussioner om bland annat den nya situation som befarades genom tillkomsten av Radio Nord. Under mötet beslöts bland annat att uppdra åt telestyrelsen att utreda om möjligheten att utestänga Radio Nord från tillgång till telekommunikationer mellan sändarfartyget och land. En vecka senare hade man färdigställt ett P.M. där det fastslogs att möjlighet fanns att vägra telekommunikation med sändarfartyget, med undantag vid sjönöd.

I början av 1960 förekom en hel del rykten om samgående mellan Radio Nord och Radio Mercur. Ibland dementerades dessa rykten, men ibland dementerades dementierna
Aftonbladet 4 januari 1960 En dansk uppgift om att McLendon skulle ha köpt Radio Mercur i Öresund dementeras bestämt. Han spar sina dollar för Radio Nord, som han tror mer på.
Expressen 1 februari 1960 Den amerikanske radio-, biograf- och oljemiljonären Gordon McLendon, som är en av männen bakom den kommersiella radiostationen Radio Nord, har enligt vad Expressen erfarit på måndagsmorgonen avslutat förhandlingar om övertagande av halva aktieposten i Radio Mercur i Öresund. Radio Mercur skall sedan enligt planerna också komma att.....
Svenska Dagbladet 28 mars 1960 Piratsändarens finansiär delägare i Radio Mercur Den svenskamerikanska piratsändaren Radio Nord kommer, som det nu förefaller, att knytas, nära samman med den i, Öresund opererande danska kommersiella sändaren Radio Mercur. Den amerikanska miljonären Gordon McLendon, som är den främste intressenten i Radio Nord, skall enligt vad SvD erfar köpa.....
Expressen 28 mars 1960 Radio Nords amerikanske uppbackare, Texas-miljonären Gordon McLendon, har planer på att köpa in halva rätten till Radio Mercur i Öresund. Radio Nords program kommer dock att utformas på delvis annat sätt än den danska piratsändarens, säger Jack Kotschack till Expressen. Samgåendet med danska Radio Mercur.....
Allt föreföll klart för ett samgående med Radio Mercur. Men av det blev det platt ingenting.
Neptunbolagets bogserare "Herakles".
"Olga" som hon befanns vid köpet.
Tidig grafisk bild som visar hur Bon Jour var tänkt att utrustas med två master.
Denna bild visar hur Bon Jour under namnet Mv Mi Amigo såg ut i torrdocka på 70-talet. Man ser här att hon hade ett flatbottnat skrov.
Bon Jour utan mast vid Langeline i Köpenhamn
Bon Jours sändarrum (personen okänd)
Generatorutrymme ombord på Bon Jour
Sändarfartyget MS Bon Jour.
I svart T-shirt nyhetsläsare Jörgen Einestad, kokerskan Greta Gustafsson och längst t.h. kapten John Johnsson är de som kunnat namnges på denna bild.
Den enkla nyhetsstudion ombord.
Bild från Bon Jour med nyhetsläsarna Sewe (Seve) Ungermark och Björn-Fredrik Höijer. Teknikern Björn Öhlin manövrerar bandspelarstativet som senare byttes ut till samma driftsäkra Ampexbandare som fanns i Kammakargatan-studiorna.

I början på februari 1960 sände Gordon ett brev till General Somoza, Nicaragua, där han påstår att han köpt halva ägarskapet i Radio Mercur. I brevet antyder Gordon dessutom att hans avsikt är att Radio Mercur skall segla under nicaraguanskt flagg. Men efter vad som har kunnat förstås av fortsättningen hoppade Gordon senare av från sitt samröre med Mercur. Gordon fick nämligen i april 1960 påstötningar från FCC med anledning av att han då redan var noterad som ägare till 7 radiostationer, vilket var högsta tillåtna antalet för en amerikansk medborgare. Sannolikt var Gordons antagande, innan påstötningarna från FCC, att denna regel endast avsåg radiostationer i USA, men det visade sig alltså att regeln gällde det totala antalet inklusive utanför USA. Gordons svarsbrev till FCC finns bevarat, och där framgår att han tog denna sak med största allvar och inte ville riskera några tveksamheter gentemot FCC. Därför drog han sig snabbt ur allt samröre med Mercur, och officiellt stod han endast noterad som rådgivare i projektet Radio Nord. I övrigt hänvisade han till sin gode vän Bob F. Thompson som den finansielle intressenten och ägaren till Nord Establishment, som var den affärsmässiga sidan av Radio Nord och inregistrerat i Liechtenstein. Bob presenteras i tidningarna som "miljonär i olja och fastigheter" och hans engagemang i projektet byggde på att det skulle vara en affär med god utdelning.

Sändarfartyget
När Jack i inledningen av 1960 började sondera efter lämpligt sändarfartyg fastnade han först för ett bärgningsfartyg, Herakles, tillhörigt Neptunbolaget. Jack lät magistratsbesiktningsmannen Kaj Hallonsten göra en grundlig rapport om fartyget, och det hela utföll mycket positivt. Jack upplevde därför, vid månadsskiftet februari-mars, att fartygsfrågan blivit löst på ett lyckligt sätt. Gordons förtrogne Jim Foster hade dock engagerats som den marine experten, och ville utöva sina större befogenheter i frågan. Han ansåg Herakles olämpligt - för litet - och förordade istället den bara hälften så stora Olga, som då låg förtöjd i Kielkanalen nere i Tyskland.

En solig vårdag flög Bob, Gordon, Jim och Jack ner till Hamburg för vidare resa till Kiel, där de skulle inspektera Jims fynd. Förväntningarna om vad de skulle få se måste ha varit alltför högt uppskruvade, för Jack beskriver första åsynen av Olga så här: "Jag tror att det var en av de fulaste båtar jag någonsin sett. Liten och sliten låg hon där vid kajen, spridande en intensiv doft av härsken sill, märkbar på väl 20 meters håll". Men det är nog inte någon alltför vågad gissning att Jacks åsikt om båten fått sig en bitter stänk av det mästrande han nog upplevt från "marinexperten" Jim.

Olga var en tvåmastad stålskonare på 250 bruttoton, byggd 1921, och i sitt ursprungliga utförande 30m lång och med namnet SS Margarethe. Hon hade genom åren genomgått förlängning av skrovet i flera omgångar. Den sista utfördes 1951, då hon fick sin slutgiltiga längd av 41m inklusive bogsprötet på tre meters längd. Från början var hon ångdriven men hade fått motorn utbytt i två omgångar, den sista 1936, då den Klockner-Humbolt Deutz 150-hästars diesel blev installerad som blev hennes drivkälla resten av åren. När hon byggdes var hon ett av tre likadana skepp - ett kom till användning som bogserbåt i Sydamerika och ett annat såldes till ett företag i Fjärran Östern. SS Margarethe gick under åren på oändliga trader över Östersjön och Nordsjön i lastbåtstrafik. Efter ägarbyte 1927 fick hon namnet Olga efter den nya ägarens hustru. I juni 1941 blev hon rekvirerad av tyska Kriegsmarine i Emden, där hon tydligen inte blev högre rankad än att hon i november 1943 ansågs kunna tas ur de nazimarina rullorna och återbördas till den civile ägaren.

Den 31 maj 1960 fördes hon till Norderwerft, ett ombyggnads- och reparationsvarv I Hamburg, där hon genomgick en mycket stor ombyggnad och förstärktes i konstruktionen där så ansågs behövligt. Lastrummet omvandlades till besättningshytter, förrådsrum, utrymmen för sändare och utrymme för de två kraftiga 60 Hz Allis Chalmers-generatorerna på vardera 93 kVA för att kunna strömförsörja sändarna och studioutrustningen. Rakt under mastens placering installerades de två Continental Electronics 316B mellanvågssändare på vardera 10kW. Ovanför vad som tidigare varit hennes lastrum skapades den så karaktäristiska överbyggnaden där byssa, mäss, studio och teknikerutrymme inrättades. Nu fick hon också sitt namn Bon Jour inhugget i fören, och skrovet målat i sin nya brandgula färg. Hon registrerades i Nicaragua och förde det landets flagg.

Den 10 augusti 1960 fick varvet ett meddelande från Hamburgs Oberpostdirektion där de erinrades om en gammal Hitler-lag från 1937 som gjorde det olagligt att installera, reparera eller utföra arbete på en radiostation utan tillstånd från regeringen. Inspektioner gjordes av ett uppbåd från myndigheten, men i detta uppbåd fanns besynnerligt nog även svenskar. Därmed blev det bråttom att flytta MS Bon Jour till Köpenhamns frihamn Langeline för fortsatta arbeten. Främst var det den 38m höga masten som blev rest på fördäck med vant och staglinor. Från början hade beställts två likadana master och tanken var att antennen skulle vara en hängmatteliknande "flat top" konstruktion upphängd mellan de två masterna. Men Gordon McLendon hade kontakter till en antennexpert inom Amerikanska flottan, John Mullaney och det var med hans unika antennprincip, benämnd "folded unipole", där även vanten i form av förliga och aktra maststag bidrog som strålningselement.utöver själva masten av metall. Vad som främst gjorde konstruktionen unik var dess förmåga att ge hög effektivitet i förhållande till den mast som med sina fysiska mått annars var så långt från den ideala halva våglängden. John Mullaney och hans folded unipole finns beskriven på en mängd sajter om man googlar på "John Mullaney" + "folded unipole", klicka här så får du direkt resultat från en sådan googling.

Men det mest tidskrävande arbetet i Köpenhamn var monteringen av sändarna, som hade levererats i byggsats om 6 000 delar och sattes samman komponent för komponent ombord på Bon Jour av Glenn Callison, chefsingenjör från KLIF och hans assistent Archie Mesch.

Regeringen griper in
Under tiden pågick full aktivitet inom den svenska s-regeringen för att stoppa Radio Nords tillkomst. På den här tiden förvaltades radio & TV-frågor av kommunikationsministern, inte som numera av kulturministern. Man såg radio och TV som ett kommunikationstekniskt problem mer än som en kulturell möjlighet. Kommunikationsminister Gösta Skoglund uttryckte sig i
Expressen 16 november 1960:
”Den radioverksamhet som piratsändaren Radio Nord planerar från ett fartyg i Östersjön är ett flagrant övergrepp mot mellanstatliga bestämmelser och ett skrupelfritt utnyttjande av de svårigheter som finns för att upprätthålla lag och ordning. I vad mån reklamsändningarna kan ge de inkomster som fordras för att driva piratsändaren är givetvis helt beroende av om tillräckligt många storannonsörer vill satsa betydande belopp av det slag som det här gäller och dessutom är villiga att riskera sitt anseende hos den svenska allmänheten genom att utnyttja en verksamhet som står i klar strid mot gällande bestämmelser.”

Gösta Skoglund talade om att riskera sitt anseende hos "den svenska allmänheten”, men hans ord var riktade mot annonsörerna:
om de valde att använda Radio Nord för sin annonsering kunde de räkna med repressalier. Det hade kunnat vara ett effektivt hot som kunde ha förhindrat Radio Nord från att få det som en reklamradio är så helt beroende av: annonsörer!

Klart skepp!
Vid kl. 18 tisdagen den 20 december 1960 lämnade Bon Jour Langeline för att inleda sin resa upp över Östersjön. Kvar i Köpenhamn på kajen lämnades den överblivna masten. Efter uppehåll för natten fortsattes resan vi 5-tiden på onsdagsmorgonen och efter något mer än ett dygn passerades Ölands södra udde. Under resan började de ombordvarande allt mer att oroas av att masten inte verkade betryggande spänd i sina stagningar. Masten högg i sidled på ett oroande sätt. På natten till torsdagen hade man nått Gotska Sandön, och där sökte man lä och kastade ankar för att reparera och sträcka riggen.

Fredag förmiddag den 23 december 1960 ansåg kapten Elis Ohlsson att man hade nått den förutbestämda ankarplatsen vid Almagrundet, sydöst om Sandhamn. Eller rättare, han trodde att de befann sig där. Ombord fanns då, förutom sjö- och kökspersonal även radiopersonalen bestående av försäljningschefen Bok Reitzel, nyhetsmännen Björn-Fredrik Höijer och Sewe (Seve) Ungermark och ljudteknikern Pelle Lönndahl. Ombord fanns även förinspelade julprogram avsedda för Radio Nords premiär på själva julaftonen 1960.

Jack hade förbeställt 2 000 telegram som distribuerades ut på julaftonsmorgonen till Sveriges mest betydande företagare och offentliga personer. Vet ni att Radio Nord nu är i etern? Slå på er radio och hör själva på Europas modernaste radiostation! Skivbolagen Karusell och Metronome hade också i tidningarna gått ut i helsidesannonser och gratulerat Radio Nord "till starten på 495 meter mellanvåg".

Efter att Bon Jour på fredagen vid 11-tiden hade ankrat upp var den högtidliga stunden inne då sändaren skulle köras igång för första gången. Glenn Callisons garantier om funktionen skulle dock desavueras av en väsande blixt slog ut mellan masten och stagen, varefter sändaren gav upp och tystnade. Ende teknikern ombord var den från Sandrews filmateljéer överflyttade Pelle Lönndahl, som var ytterst erfaren om ljudteknik, men inte av högfrekvensteknik och sändarteknik. Men nu blev det nödvändigtvis han som efter bästa förmåga hade att söka igenom sändare och antenn efter orsak till det inträffade.

Här måste jag invända mot ovanstående att jag bara återgivit det enligt källorna. Men det är orimligt att det gick till på det sättet att de två sändarna byggdes upp ur vardera 6 000 komponenter och sedan skickas iväg för att igångsättas av en person utan sändarteknisk erfarenhet. Och utan att anläggningen någonsin provkörts. Sändare är inte något man bara sätter ihop, kopplar på ström, och sedan fungerar de! Det mest sannolika är att det uppstod en miss i informationen mellan de som ville stressa fram en premiär till julafton respektive de två som byggt sändarna. Säkerligen var det deras avsikt att igångkörning, slutprovning och trimning av sändarna skulle utföras av dem efter att Bon Jour kommit i ro vid Almagrundet. Dessa provningar fanns ju inte möjlighet att utföra i Köpenhamn utan att bryta mot radiolagar om de hade satt igång provsändning där.

Bon Jour var vid detta initialskede ännu inte utrustad med radiotelefon, vilket innebar att alla de ombordvarande var isolerade från kontakt med land, och deras problem helt okända för yttervärlden. Fiskebåten "Dunette" hade enligt i förväg uppgjord plan gått ut för att söka efter Bon Jour på fredagen, 20 december. Meningen var att "Dunette" skulle leverera färska tidningar, nyinspelade programband och Jim Foster, som hade Gordons förtroende som marinexpert. Men när man nådde den avsedda ankarplatsen kunde man bara rapportera - Dunette hade radiotelefon - att någon Bon Jour inte syntes på platsen. Detta besked kom som ett åsknedslag i den redan oroliga stämning som rådde i frånvaron av de testsändningar som enligt planerna redan skulle ha gått igång i området 495m mellanvåg.

Först på julafton lyckades det för Dunette att finna Bon Jour, och Dunette kunde rapportera till land att Bon Jour fortfarande flöt, men på annan ankarplats än den uppgjorda. Påföljande dagar uppstod en mängd trassliga kontroverser som, för att beskrivas här, skulle kräva en halvmeter text. Tidningsartiklarna i kolumnen längst till vänster på denna sida ger beskrivningar av vad som hände under dessa fem olycksdagar. Men alla kontroverser ändade bland annat i att den "kapten" som dittills fört befälet över Bon Jour fick se sig hastigt bli avskedad och ersatt av en kapten av den sanna professionen, John Johnsson, som sedan fullföljde detta uppdrag under hela Radio Nords tillvaro.

Bildtext ur tidningen SE 4 januari 1961:
Radio Nord-folk på kajen vid Lidingö, fr v. tekniker Björn Öhlin, chaufför Jan Sjöberg, försäljningschef Bok Reitzel, tekniker Archie Mesch, marintekniske rådgivaren Jim Foster och Jack Kotschack."
Är detta bilden på det snöpliga slutet för Radio Nord?
SE-fotografen tog den en grå eftermiddag vid kajen på Lidingö. Piratsändarbåten Bon Jour lägger ut, sätter kurs mot ett varv i Finland efter fem olycksdagar. Masten höll på att brytas, den första sändningen blev en SOS-signal med lampa, tidningarna var spydiga och folk skrattade åt eländet. Chefen Jack Kotschack pustade tungt när han vände ryggen åt fartyget. -Men vi ger inte upp, sade han.