Radiohistoriskt finns stora likheter mellan Danmark och Sverige... Rundradiosändningarna inleddes 1922 i fri tävlan mellan olika företag. Året 1925 upphör denna frihet. Istället införs monopol för radiosändningar i båda länderna. I Danmark får Statsradiofonien sådan ensamrätt, och med namnet angavs öppet att företaget var statligt. I Sverige valde man istället att dölja det i sanning statligt styrda Radiotjänst bakom en konstruktion av fiktivt aktiebolag. Syftet var att tukta och bromsa radion så att dess snabbhet inte skulle ge de långsammare tidningsmedierna konkurrens. Radion tilläts EN nyhetsbulletin per dag. Den sattes till kvällstid då nyheterna blivit passé så att radion inte längre skulle utgöra ett hot mot tidningarnas av pressläggningstid och distributionssätt långsammare natur. I slutet av 50-talet låg radion i Danmark och Sverige lika långt efter sin samtid och lika elitistiskt frånvänd sin publik, och speglade lika lite av den revolution som hade inträtt i den ungdomligare kulturen. För att få något ur radion av sådana nyheter var lyssnarna i båda länderna hänvisade till radiostationer från utlandet. Ända tills starten för "piraterna". Nils-Eric Svensson berättar om varför han startade Skånes Radio Mercur. Och varför slutade han och flyttade till USA. Prod2009, Ingemar Lindqvist, Kenneth Andersson. Kort resumé om radiomonopolet om kampen för Radio Syd. P-1982, Ingemar Lindqvist, Kenneth Andersson Radio Mercur Aug, 1958 Hans Vangkilde læser en tekst der skal anvendes i prøveudsendelsen, men at sidde foran en mikrofon kan til tider være en virkelig prøve. Fra Mercur's premiere August 2, 1958: 1800 : Start af udsendelsen , 4 min. 1836-1845 : Guld barre ombord 1845-1900 : Musik til opvasken 2015-2100 : Kabaret Mercur 2100-2130 : Non stop music 2130-2200 : Succes gennem tiderne 2200-2300 : Ib Glindemanns orkester 23-24 : Den halvtolfte time, Freddy Ahlbech Radio Mercur Aug 12, 1958 Viktor Borge: En halv time på dansk. Bildjournalen september 1958 Radiotjänst har sagt Nej till Elvis och Tommy, men nu blir det ändå Rock i radio - Mitt i Öresund guppar ett litet piratskepp. I ett par månader har det med reklam som underlag...  Bildjournalen november 1958 Nu börjar Radio Mercur sända till svenska lyssnare - Gerhard, Pekka och Lasse blir pirater. Radio Mercur Nov 21, 1958 kl 22.30-22.50 - Ugens gyser, læst af Axel Strøbye og Freddy Ahlbech. Radio Mercur Nov 28, 1958 kl 22.30-22.50 - Ugens gyser, læst af Axel Strøbye og Svend Johansen. Bildjournalen januari 1959 Nu smugglas Little Gerhard ut ur Sverige - Det är ett radioprogram som - än så länge - måste smugglas ut ur Sverige. 1959 - William Pedersen fortæller om Radio Mercur's Transmitter. Första enkla kontrollrummet hos Skånes Radio Mercur. Jerry Katz närmast kameran och Göran Mellblom skymtar. Philips bandspelare EL 3542 och en skivspelare och hemmabyggd rattmixer. Skånes Radio Mercur 4 januari 1959 Önskeposten, Iwo Grenz. Iwo Grenz, charmör på Skånes Radio Mercur Radio Mercur Dec 24, [år?] Stille musik på juleaften med Hans Vangkilde. 1 tim. 3 min. Radio Mercur Dec dato, 1959 Bolighuset Aulin ønsker lytterne et godt nytår 1959-60 og inviterer til musicalesuccesen "My Fair Lady". 17min. Skånes Radio Mercur - Nattiné Nils-Eric Svensson ger er lätt musik och personligt prat i sen kvällstimma inspelat via FM-radio med bra ljud. 14 min. Entrén till Radio Mercur City Skånes R. Mercur år? - English By Music Polera din engelska med hjälp av Charles Richards och skön musik. 28 min. Radio Mercur Apr 9, 1961 Mosaik, Johan Steenberg. 30 min. DCR Sept 15, 1961 premiærudsendelse, de indledende ord. DCR Sept 15, 1961 Hvad siger de? Hans Vangkilde. DCR - Her er vi - Vagn Jensen, Hans Vangkilde og Anders Dahlerup DCR dato? 1961 - Jørgen Krogh spiller plader. Radio Mercur Sept 29, 1961 Al radiotrafik STOPPES DCR Okt 16, 1961 kl 20.00-21.00 - Mens de andre ser fjernsyn. Nete Schreiner. Lucky Star med den speciella turnstileantennen uppbyggd som i våningar i toppen på masten. DCR Nov 7, 1961 - Pressens Radioavis DCR Nov 22, 1961 Top 10 med Mikro Radio. Hans Vangkilde. DCR Dec 7, 1961 kl 17.00-17.30 - Fyraften, Hans Vangkilde Radio Mercur Dec 31, 1961 Talentshow. Skånes Radio Mercur - Ove Fundin Speedwayföraren Ove Fundin gäst i studion hos K G Alfe. 29 minuter. Radio Syd 1961 kl.01:30-02:00 - Connie Wadner-Enhörning med programmet "Nattvakten" har valt några riviga låtar för att tekniker Kenneth Andersson ska kunna hålla sig vaken. Lite brusig FM-radioinspelning Radio Syd 1961. DCR 1962 - Danmarks Bilradio Åke Olsson anställdes sommaren 1962 som tekniker här på lilla Cheeta. Jobbade senare på Cheeta II. Efter Syd hamnade han på Arbetet. Radio Mercur Jan 17, 1962 kl. 07-07.42 - Onsdagsspiloppen Radio Mercur Jan 17, 1962 kl. 09.30-09.46 - Vi spiller, de tar fat. Cheeta II Radio Mercur Juli 30, 1962 John Steenberg og Freddy Ahlbech presenterer Showkarussellen importøren. Radio Mercur Juli 31, 1962 kl. 22.01-22.15 - En håndfuld melodier. Radio Syd 8mm-film utan ljud cirka 1961. Filmen måste först laddas hem och sedan spelas upp lokalt i din dator, Radio Mercur Juli dato, 1962 Fire år på godt og ondt - af Preben Ploug og Jerry Katz. Mercur's farvel program, sandsynligvis sendt på et tidligere tidspunkt end den 31 juli 1962. Radio Mercurs sidste dag, fredag, Juli 31, 1962 : 09 -12 Vi spiller, de tar fadt 12.00 Frokost non-stop 14-16 Eftermiddagsrytmer 16.00 Jazz-land 16.45 Byens aften 17.10 Gaffelmusik 18.00 Lyt og slap af 19.00: Sommerens stjærneshow 19.30: Nu kan det være nok 20.00: Pedro, Per og Anders sier farvel 21.00: En håndfuld melodier (scoopad) 22.13: Journalist Henni Knauers tak 22.15: Stjærne Grand Prix 22.45: Verden rundt med AeroLloyd 23.15: Kate og Preben, Aftonens fromhed 23.45: Final - Vagn Jensen og Per Wiking. Bølgeskvulp i æteren - dokumentar om Radio Mercur, produceret i 1980 af Sven Hillebrandt for Danmarks Radio P3. Serien blev oprindeligt inddelt i fire dele, og så er det også her: #1 #2 #3 #4 föredrag om skandinaviska pirater - inspelning från konferensen "Zeesenders 20" i Nordwijk, Holland i juli 1978. Paul "Dane" Foged inleder och berättar om Radio Mercur och DCR. Nils Thalin berättar sedan om Radio Nord, och Hasse Hansson om Radio Syd.

Öresundspiraterna

I Danmark inträffade året 1958 en radiohistorisk sensation när en helt ny form av radiostation inledde sina sändningar. Idén bakom var då så speciell att den skulle tas som en förebild i Sverige och i flera andra länder i Europa. Stationen skulle leda till ett nytt modernare tilltal i radio och en öppning för tonårsmusik, som tidigare nästan varit skambelagd och sällan förekommande i det radioutbud vi hade haft förut.

Allt startade när Radio Mercur med sina sändningar blev världens första reklamfinansierade radiostation från ett fartyg förankrat på internationellt vatten. Radio Mercur fick omedelbart namn om sig att vara "pirat", men blev snabbt en duktig konkurrent till Danmarks Radio, vilket för det sistnämnda företaget ledde till att uppbyggnaden av P3-kanalen satte fart, och liksom tidigare skulle utvecklingen gå åt samma håll, och av samma orsak även i Sverige med tillkomsten av det nya P3. Allt förverkligades avsevärt snabbare än vad som tidigare hade angetts som möjligt.

Idén till Mercur kom från den 32-årige Peer Jansen, med inspiration hämtad delvis från Voice of Americas (VOA) sändningar från "USCGC Courier". Detta sändarfartyg låg i Medelhavet i vattnen runt Rhodos med sändningar av västliga nyheter och kultur till Östblocket. Peer kom underfund med att VOA sände på frekvenser som inte godkänts av Internationella Teleunionen (ITU) - och detta föreföll inte alls bekymra någon, utom gissningsvis makthavarna i Sovjet. VOA:s sändarfartyg var kraftfullt utrustat med sändareffekter för kortvågs- och mellanvågssändningar som vida överskred vad de kommersiella piraterna någonsin skulle komma att tillgå.

Andra inspirationskällor för Peer Jansen var American Forces Network (AFN), som sände underhållande program och populär musik avsedda för Natotrupperna i Västtyskland. Men det som främst gav inspiration var Radio Luxembourg, för liksom alla andra ungdomar på 50-talet lyssnade Peer mycket på "The Station of the Stars". Ett litet missförstånd hade gett honom uppfattningen att Radio Luxembourg sände från ett fartyg förankrat i Engelska kanalen, och detta gav honom ännu mer kraft till sin stora idé: om Radio Luxembourg kan sända på det viset kan även vi - från Öresund! I själva verket fanns Radio Luxembourgs sändare i Marnach i staten Luxemburg och hade en uteffekt på 1200 kW och var därmed kraftigare än någon annan radiosändare i hela Europa. Mest populära var de engelskspråkiga sändningarna på kvällstid. Sändningarna skedde visserligen genom legal sändare och på legal frekvens men avsikten var helt tydlig: genom att sända med extrem sändarstyrka från utlandet kringgicks den engelska lagstiftningen som gjorde det olagligt att sända från England direkt till engelska lyssnare. Verksamheten befann sig i en gråzon - inte riktigt piratradio, men ändå en form av piratradio - och var mycket illa sedd av berörda engelska myndigheter.

En kusin till Peer, Børge Agerskov, som var i slutskedet av sina universitetsstudier i juridik hade fångats av Peers idéer och tog sig tid till att studera den danska lagstiftningen kring rundradioverksamhet, och även hur reglerna var mer internationellt. Han kunde för Peer bekräfta den lucka i lagen som ingen annan hade tänkt på tidigare. Lagstiftningen hade förbisett möjligheten att radiosändare kan sättas på ett fartyg för att från öppna havet rikta sändningar mot ett land och på det viset kringgå det radiomonopol som förbjuder sändningar inifrån landet. Denna ordning gällde dessutom i de flesta länder och skulle bli öppningen för alla senare tiders offshorepirater. Men det var Peer Jansen och Børge Agerskov som först av alla såg hela sammanhanget.

Radio Mercur valde att sända på FM - en teknik som visserligen fanns patenterad så långt bakåt i tiden som 1933 av amerikanen Edwin Howard Armstrong (1890–1954), men ännu i slutet av 50-talet ansedd som en så ny och modern teknik att de flesta fortfarande bara hade mottagare för AM-banden. Valet att sända på FM togs därför att det underlättade sändarantennens utförande, och både den och sändaren konstruerades och byggdes av en radioamatör vid namn William Pedersen. Sändaren gav en utgångseffekt om 1,5kW, och antennen var en riktantenn med en antennvinst om cirka 6 dB, vilket gav en ERP om cirka 20 kW och en täckning över nästan hela Sjælland.

Efter de första testsändningarna - den allra första den 11 juli - uppstod många dramatiska händelser, inte minst när det lilla sändarfartyget Cheeta kom på drift sedan ankaret gått förlorat den 17 - 18 juli 1958. Masten fick skador och antennen försvann i havet när Cheeta gick på grund vid kusten strax utanför Malmö. Med hjälp av bogserbåt Karl drogs Cheeta den 24 juli loss från grundet, men hade då fått så stora skador på skrovet att hon tog in vatten. Därför bogserades hon in till varvet i Stege för reparationer.

I danska tidningar hade annonserats om nya premiärdatum som följdes av beklaganden och nya löften om när premiären skulle ske. Men den 2 augusti 1958 var reparationsarbetena klara och Cheeta åter på sin position, och med start kl 18.00 kom till slut premiären. Sändningen var tänkt att gå fram till midnatt, men återigen fick man problem med både tekniken och hårt väder, och mottagningen blev nära obefintlig på sina håll. Tekniken fungerade dock mer framgångsrikt från nästa dag. Men sedan de värsta orosmolnen över Öresund skingrats utnyttjade den danska regeringen sina diplomatiska kontakter och krävde Panama att annullera Cheetas registrering i landet. Redan den 14 augusti kom kravet från Panama att Cheeta måste upphöra med sändningarna, men då detta inte åtlyddes alls blev Cheeta avregistrerad den 29 augusti.

Från starten hade personalen fått finna sig i att vänta länge på att få ut sina löner. Stämningen var på gränsen till myteri innan en ytterligare finansiell hjälp kom från bankmannen Alex Brask Thomsen, som räddade företaget ur den värsta krisen genom att skjuta till ett större lån, och lönerna utbetalades. Detta gav även företaget bättre pondus utåt, med större tilltro från annonsmarknaden.

Personalen blev anmärkningsvärt stor - cirka 100 anställda, bland vilka de mest kända var Hans Vangkilde, Per Wiking, Nete Shreiner, Peter Ahbrams, Pedro Biker, Anders Dahlerup, Timme Rosenkrantz, Hannah Bjarnhof. och John Steenberg. Ett annat populärt namn blev storbandsledaren Ib Glindemann som med sin orkester kontrakterades till företaget. En udda typ av program var att man två gånger i veckan sände program på engelska, Copenhagen Today, inspelade i London med programledarna Charles Richards och Neville Powley. Stationen hade också för sin tid ovanligt stor procent kvinnliga röster, bland andra Birgit David, Gitte Müller, Hannah Ralf, Helle Schmidt och Jytte Weiss.

Radio Mercurs program var inspelade i förväg i egna studior. Deras första studio byggdes upp i en villa vid Maltegårdsvej 24 i Gentofte - senare blev adressen Adolfsvej 61. Programbanden måste på något vis skeppas ut till sändarfartyget för sändning. Oftast skedde detta med hjälp från fiskare via hamnen i Skovshoved norr om Köpenhamn. För försäljning av reklamtid hade man en lokal på Rømersgade 9 i Köpenhamn med namnet Mercur Reklame. Senare bytte man till en mer representativ lokal på adressen Sortedams Dossering 55.

Året 1961 köpte Radio Mercur hela den fina Nørrebros Teater och därmed fick man tillgång till mycket elegant studio för showproduktioner. Efter köpet av denna magnifika teaterbyggnad i det centrala Köpenhamn fick den bära namnet Radio Mercur City.

Harry Persson

Nils-Eric Svensson

Cheeta var placerat mitt i rännan i Öresund mellan Köpenhamn och Landskrona där det i ett smalt område är utanför både danskt och svenskt territorium, alltså vad man brukar kalla "internationellt vatten" men ändå verkligen centralt i det som kallas Öresundsregionen. Läget var alltså även idealiskt för sändningar riktade till den svenska sidan av Sundet. Ett första testprogram på svenska blev sänt den 31 augusti 1958 under namnet Skånes Radio Mercur. Av artiklar från Bildjournalen framgår att danskarna från början avsåg att själva affärsmässigt ansvara för sändningarna. Tidningen berättar att den populäre skånske revykomikern och schlagercharmören Harry Persson skulle bli drivande kraft för den svenska verksamheten.

Av någon anledning blev det dock istället 22-åringen Nils-Eric Svensson (NES) som lyckades få till ett avtal med Ib Fogh om ansvaret för de svenska sändningarna. Kanske övertygade han danskarna med hjälp av sina mediestudier i USA och framstod kanske som en bättre stridshäst än den betydligt äldre Harry. Avtalet handlade om att hyra Mercurs sändare några timmar mitt på dagen varje vardag. Detta gick bra eftersom Radio Mercur annars hade sändningsuppehåll då. Sändningsstarten var bestämd till den 14 december 1958, och till dess pågick förberedelserna för att från nolläge försöka få fram en bra och samtrimmad personalgrupp som fick öva sig i programproduktionen och den nyanskaffade tekniken. Det gällde att dessutom hinna sälja in tanken på radioreklam hos tilltänkta annonsörer, och att skaffa ett rimligt musikarkiv. NES valde i början att begränsa sändningarna till tre timmar, från kl. 11 till 14, och under helgerna från 12 till 16.30. Sändningarna gick på Mercurs ordinarie frekvens 89,55 MHz. Från danskarna fick NES låna Jerry Katz som teknikerhjälp den första tiden. Studiolokalen var lite provisorisk och byggdes upp i ett vindsutrymme på Fältgatan 2 i Landskrona. För att få akustiken hygglig hängdes filtar upp så att de bildade dämpande väggar för minskat rumseko. Sändarfartyget låg då fortfarande mitt emellan Landskrona och Köpenhamn och sjötransporten för de färdiga programbanden blev därför rätt kort och utfördes oftast med hjälp från lokala fiskare. Allt skedde under liten och enkel organisation, men med den stora populationen i området var utsikten teoretiskt möjlig att nå ett lyssnarantal om en miljon på den svenska sidan. För att utnyttja riktantennen optimalt så vändes Cheetas sändarantenn genom att vrida på ett särskilt anordnat styrhjul från sin västliga riktning mot Danmark istället mot öster. Sändningarna täckte då med bra styrka de västligare delarna av Skåne med främst städerna Malmö, Lund och Landskrona. Även norrut mot Helsingborg, men med lite mindre bra mottagning där.

Premiären den 14 december inleddes med ett program där stationens förste hallåman Iwo Grenz med smeksam stämma presenterade vad stationen hade för avsikt att bjuda - lättsam underhållning, och reklam. Även NES hördes i programmet uttala sig som stationens chef. Allt det här var rimligt sett en stor mediahändelse och borde ha väckt skånetidningarnas stora intresse, men nobbades totalt av pressen. Tidningarna hade från TU (Tidningsutgivarföreningen) fått den direkta rekommendationen att inte ge någon publicitet eftersom de var rädda för konsekvenser av en ökad konkurrens om reklamkunderna. Däremot skrev tidningarna gärna i de fall de kunde vaska fram något negativt om den lilla nykomlingen. Men negativ publicitet är förstås publicitet det också, och kan väcka tidningsläsarnas intresse för att själva undersöka vad det hela handlar om.

Skivbolagen var också motsträviga i början. De såg radion som ett hot och var rädda att skivköpen skulle minska om radion bjöd på gratislyssning på skivnyheterna. De förstod inte alls effekten av att spelning i radion snarare fungerar som reklam för skivorna, och ökar försäljningen. Detta skulle också visa sig senare när skivförsäljningen inom Skånes Radios lyssnarområde ökade mer än i övriga delar av Sydsverige.

Danmark: Verksamheten kring Radio Mercur gick inte ut på att bryta mot lagar, och det gjorde man inte heller, men företaget var uppbyggt på ett sätt som påminner om s.k. "brevlådeföretag" med ett i Liechtenstein inregistrerat bolag. Det var väntat att Danska myndigheter skulle agera för att hitta någon blotta för att stoppa företaget. Därför hade företaget noga sett över företagsstrukturen och juridiken för att skydda sina intressen. Till sin hjälp hade man en schweizisk advokat vid namn Flachsmann som ansvarade för Mercurs bolag i Liechtenstein, Internationale Mercur Radio Anstalt. Bolaget hyrde sändarfartyget Cheeta, som var registrerat i Panama. Produktionen av radioprogram och reklam, liksom försäljning av reklamtider i sändningarna, sköttes av ett bolag som var registrerat i Danmark. Denna företagsstruktur skulle, även den, bilda modell för efterföljande radioprojekt i Sverige, Holland och England.

Radio Mercurs studio i Gentofte. Märk väl att stereomikrofon används. Nedan ses interiör från det för stereoljud utrustade kontrollrummet.
Mercurs kontrollrum i Gentofte. Till vänster två grammofonverk Thorens 124 med 12" tonarmar från B&O och 8-kanalig mixer. Härnedan detsamma ur annan vinkel.
Bilderna ovan från 1961 togs utan blixt, men med pressad film, därför lite korniga.
Bakom ryggen på teknikern ses här bestyckningen av bandspelare, där överst ses ReVox F36 och under den en Lyrec modell TR2 som också ses i närbild här nedan.

Hösten 1959 inträffade något som kunde ha satt stopp för denna utveckling - ett allvarligt hot mot Radio Mercurs fortsatta existens. Det var Danmark, som vid 1959 års Genèvekonvention mellan länderna i den Internationella Teleunionen (ITU) hade begärt stöd för en rekommendation vars innebörd var att sändningar från fartyg skulle förbjudas. Danmark fick framgång för frågan såtillvida att förslaget klubbades igenom vid konferensen, men till ingen nytta alls eftersom rekommendationen endast var tillämplig i de redan skötsamma ITU-länderna. Radio Mercur hade haft det stora förutseendet att registrera sitt fartyg i ett land som inte hade medlemskap i ITU, och eftersom sändningarna skedde från havet och utanför territorialgränsen så gällde lagstiftningen i det land vars flagga fartyget bar. Den här händelsen blev en återvändsgränd för de danska myndigheterna, men även för de ITU-medlemsländer som sen skulle "drabbas" av offshorepirater, inte minst Sverige (Radio Nord).

Danska Mercur ville öka sina sändningstider och förbättra hörbarheten för sändningarna. Dessutom hade man ofta haft svårigheter vid hårdare väderlek med den lilla Cheeta, och ville därför ha ett större och tåligare fartyg.

Den 31 januari 1961 satte man in ett nytt, tidigare norskt passagerarfartyg, ”Mosken”, som döptes till Cheeta II, som därmed fick överta den förras placering i Öresund varefter den äldre "Cheeta" togs till varv i Kristiansand i Norge för översyn. Den nya Cheeta II var betydligt större, och sändaren ombord av betydligt kraftigare konstruktion än på den äldre Cheeta. Även denna gång var det radioamatören William Pedersen som stod bakom sändarbygget, och han byggde dessutom två likadana sändare på vardera 10 kW för frekvenserna 88 respektive 89,5 MHz.
Under tiden sändningarna i Öresund skedde med Cheeta II innebar den utökade sändningsmöjligheten att Skånes Radio Mercur kunde förfoga så gott som ensamma över den ena sändaren, och kunde på så vis öka sändningstiden.

Det var med dessa nya resurser som Radio Mercur även blev en av de första av radiostationer i världen, och de avgjort första i Norden med sändningar i stereo. Sändningarna utfördes enligt duplexmodellen med de två ljudkanalerna uppdelade mellan de två sändningsfrekvenserna. För att få mottagning i stereo behövdes alltså två radioapparater uppställda bredvid varann med den vänstra inställd på 88 MHz och den högra på 89,5 MHz. Dessa specialsändningar startade i april 1961 och gick varje kväll kl. 20–21 i samarbete med radioföretaget Bang & Olufsen, som var en flitig sponsor av Radio Mercur, och medverkade med den tekniska utrustningen med vilken dessa stereosändningar möjliggjordes.

När så lilla Cheeta återkom efter översyn stationerades hon i Stora Bält vid Elefantgrunden där sändningarna inleddes den 25 november 1961. Därmed uppnåddes en betydligt större täckning så att Fyn och en stor del av Jylland också fick god mottagning av Radio Mercur, som därmed fick status som näst intill rikstäckande över hela Danmark. Ett trassligt skeende blev det dock när danskarna redan efter en veckas sändningar i Stora Bält kom till insikten att lilla Cheeta var en alltför osäker skuta i de oroligare farvattnen där, och därför skiftades placeringarna för de två fartygen i respektive Öresund och Stora Bält – sålunda flyttades lilla Cheeta till Öresund och Cheeta II placerades i Stora Bält.

För Skåneradion innebar detta skifte att man åter tvingades dela sändare med danskarna – och allra värst: åter gå ned i sändningstid!

Liksom i Sverige, för Radio Nord, infördes i Danmark förbud mot radiotelefontrafik till och från sändarfartyg med undantag för sjönöd. Radio Mercur hade tidigare haft sådan trafik via Lyngby kustradio men detta fick ett tvärt stopp från den 29 september 1961.

Med provsändningar den 14 september och med premiär den 15 september 1961 tillkom ett nytt konkurrerande radioföretag, DCR (Danmarks Commercielle Radio). Bakom fanns några utbrytare från Radio Mercur och ett alltmer ökande missnöje hos Mercurs personal med en, som det ansågs, alltför kommersialiserad och försämrad standard i utbudet hos Radio Mercur. Med DCR ville utbrytarna ge ett mer seriöst alternativ till Danmarks Radio, och de hade räknat med att kunna dra med sig många av de anställda från Mercur, men detta sista misslyckades. Några av de namnkunniga på programsidan i det nya DCR blev Anders Dahlerup, Nete Schreiner och Hans Vangkilde, den senare även programchef, och Vagn Jensen, som dessutom stod som försäljningschef.

DCR hade sina studior för inspelning av program i Hvidovre, en av Köpenhamns förorter. Sändarfartyget gick under libanesiskt flagg och hade getts namnet "Lucky Star". Eftersom utrymmet för internationellt vatten var en snäv liten plätt i Öresund så hamnade DCRs sändarfartyg som mycket nära granne till Radio Mercurs dito. Lucky Star var utrustad i Belgien, men för att undgå myndigheternas ingripande hade den radiotekniska utrustningen installerats ute till havs under seglatsen från Belgien. De använde en tysk 5 kW FM-sändare på frekvensen 94 MHz som över den använda turnstileantennen med sin riktverkan gav ett ERP-värde om hela 44 kW.

På Linnet&Laursens Piccolo var det lätt att hitta rätt! Mercur 88 MHz och 89,5 MHz - och så DCR förstås på 94 MHz.

DCR hade ambitionen att vara ett mer seriöst alternativ än Radio Mercur. Visserligen sände de pop och lätt musik, men de utmärkte sig främst med ett för offshorepiratvärlden ovanligt tungt utbud - opera, teaterspel och diskussionsprogram förekom, och de hade faktist även som avsikt att ha mindre förekomst av reklamavbrott i sina program. Lyssnarresponsen blev dock klen, för det visade sig att de lyssnarkategorier som med högre kulturellt intresse kunde ha blivit tillgodosedda med detta ambitiösare format inte alls kände sig särskilt gynnade när sedan reklamen ändock kom. Redan efter fyra månaders sändningar för DCR, i slutet på januari 1962, genomfördes ett samgående mellan DCR och Mercur. Men detta möjliggjordes först sedan Mercurs störste finansiär, Ib Fogh, och även grundaren Peer Jansen, vilka utbrytarna ansåg bar främsta skulden för Mercurs nedgång, avstängts från inblandning i det sammanslagna företaget. Därmed blev det delen ur DCR som fick största fördelen ur samgåendet, men ändå valde man att fortsätta under det väl inarbetade namnet Radio Mercur. I ledningen för det sammanslagna Radio Mercur fanns Benny Knudsen, Børge Agerskov och Alex Brask Thomsen.

För NES och Skånes Radio Mercur hade den provisoriska studion allt oftare upplevts för trång och enkel. Bara något kvartal efter starten i december 58 byggde man därför upp en bättre studio på Norra Infartsgatan 55a i Landskrona, och det hela fick därmed en avsevärt mer professionell framtoning. I september 1959 anställer NES Britt Wadner som annonssäljare på stationen. Hon kom dit som en charmant och världsvan ex fotomodell iförd päls och med en stor öppen röd amerikansk bil parkerad utanför entrén. Hon talade mycket om sina erfarenheter från filmreklam som hon jobbat med både som aktör och med producentansvar. Någon erfarenhet från radio hade hon inte, men hon gick in för sitt jobb med en oerhörd energi, nästan som besatt, och fick snabbt större kunnande och större ansvar på stationen. Det går också allt bättre för verksamheten, och redan ett år efter flytten till Norra Infartsgatan så går flyttlasset igen. Både kontor och studiolokaler flyttades då från Landskrona till Malmö. Det var viktigt att hamna i den skånska huvudstaden för att från närmre håll kunna betjäna de större reklamkunderna. Det här var också i samma veva som sändarfartyget flyttade sin ankringsplats till området strax norr om Saltholm mitt emellan Malmö och Köpenhamn för att få starkare signal för sändningarna i de båda storstäderna. Den nya adressen för Skånes Radio var i det centrala Malmö, Kalendegatan 18 (obs stavningen, som är rätt; inget "r" i Kalende), där man övertog en cirka 250 kvm stor lägenhet - en så kallad patriciervåning, och av det uttrycket ska vi förstå att den var en mycket elegant lägenhet från sekelskiftet med riklig utsmycknad av stuckatur för att tillfredsställa människor med höga anspråk och kostelig smak. Här byggde man upp tre ljudstudior, reception med telefonväxel, kontorsrum m.m.

Ur stockholmsperspektiv gällde att så länge sändningarna över Öresund bara hördes över södra Skåne hade de inte setts som något som påkallade åtgärder från svenska myndigheter. Men när senare Radio Nord startade i Stockholms närhet i mars 1961 skrällde det till från regering och riksdag. Redan innan Radio Nord började höras utlovade man åtgärder för att stoppa vad som bokstavligen var under uppsegling, och när sändningarna väl startat och dessutom fick stor popularitet blev det uppenbart att man lagstiftningsvägen skulle stoppa alltsammans. På hösten 1961 fann Nils-Eric Svensson för gott att överge sitt radioprojekt. Det stod helt klart för honom vad som fanns att vänta; att loppet redan var kört. Han hade ingen önskan att kämpa vidare bara för att bli någon martyr. Britt hade kommit till Skånes Radio som en gökunge i boet, och hon skaffade sig en allt större dominans och skulle inte i längden ha nöjt sig med en underordnad roll. Nes och Britt hade under sitt samarbete haft mycket olika uppfattningar om det mesta, de var två starka viljor som oftast ville dra åt motsatta håll. Det är nog många som efteråt har beklagat vad som skedde, och att programmens kvalité sakta försämrades efter att Britt från september 1961 först övertog aktiemajoriteten och sedan den direkta ledningen för företaget när grundaren lämnade det för att resa tillbaka till USA och fortsätta sina studier i Los Angeles. För NES var det avgörande att klara studierna ekonomiskt, och för att säkerställa detta fanns ett särskilt villkor inskrivet i överenskommelsen med Britt. Det handlade om en löpande månatlig betalning av 400 dollar i månaden. Pengarna var tänkta att komma från radioverksamheten, för Britt hade egentligen aldrig några ören över personligen. Men för Britt var NES ett avslutat kapitel, och han fick aldrig motta en endaste av dessa avtalade betalningar, och han och Britt kom efter denna uppgörelse aldrig mer att ha någon kontakt med varandra.

Sedan"Cheeta Mercur II" tagits i drift i januari 1961 kom lilla "Cheeta" att gå till Kristiansand i Norge för översyn och kom att därefter placeras i Stora Bält vid elefantgrunden. Sändningarna i Stora Bält startade den 25 november 1961.Under dessa skiftningar hade Skånes Radio Mercur också kunnat marknadsföra en utökning av sina sändningstider per dag, eftersom de ensamma kunde förfoga över den ena sändaren ombord på Cheeta II, men bara en vecka senare tvingats överge dessa stora planer när det visade sig att sändningarna åter måste ske från den lilla Cheeta, sedan hon flyttades tillbaka från Stora Bält till Öresund, och motsatt förflyttning gjordes för Cheeta II.
Den lilla Cheeta råkade ut för en grundstötning den 12 februari 1962 när Mercur gått samman med DCR.

Halvåret senare under Britt Wadners ledarskap namnändras Skånes Radio Mercur till Radio Syd. Under året köper hon dessutom loss den lilla Cheeta från Radio Mercur efter en grundstötning. Danska Radio Mercur förfogade då över "Lucky Star" i Öresund och Cheeta II i Stora Bält, och ser inte längre någon användning för den lilla förstlingen, som sen fick förbli på sin position norr om Saltholm men nu alltså med Radio Syd som ensamägare.

Den danska socialdemokratiska regeringen hade ända sedan starten för Radio Mercur envetet arbetat för att Radio Mercur skulle stoppas. Den danske motsvarigheten till Sveriges kommunikationsminister Gösta Skoglund fanns i trafikminister Kai Lindberg. Den 3 april 1962 presenterade han i det danska folketinget en proposition till den nya piratradiolagen, som efter sin tredje behandling den 14 juni 1962 antogs med 83 röster för, 38 emot och 23 nedlagda röster. Detta hade även föregåtts av ett ministermöte mellan berörda ministrar, förutom i Sverige och Danmark även i Norge och Finland om att likartade lagstiftningar skulle träda i kraft i alla länderna från och med den 1 augusti. I Danmark kallades lagförslaget informellt för "Lex Mercur".

Den 3 april 1962 framlägger trafikminister Kai Lindberg ett lagförslag i folketinget om att stoppa Radio Mercur. Lagen trädde i kraft den 1 augusti samma år. Mer än 100 personer kom att mista sitt arbete.

Redan den 10 juli släcktes sändningarna från Cheeta II och sändningarna skedde sedan fram till slutet endast från Lucky Star på 88 MHz. Cheeta II lades tills vidare i "malpåse" och var först förtöjd i Köpenhamn men flyttades senare till hamnen i tyska Flensburg. Hon bytte för en kort tid namn till San Pedrito. Radio Mercurs sändningar från Lucky Star fortsatte alltså till avslutningen med avskedsprogrammen. Sändningarna stängs med 5 minuters säkerhetsmarginal före midnatt den 31 juli 1962.

Lucky Star förblev därefter kvar, tyst och avvaktande på sin position. Men efter ett par veckor återstartas sändningarna överraskande den 13 augusti då den välkända trumpetsignalen och andra av Radio Mercurs ID-signaler och äldre programband hörs i sändningarna, som pågår under ett par dagar. Stationens ägare och tillfrågade medarbetare avsäger sig allt ansvar. Olika uppgifter kommer ut om vem som äger fartyget - en del hävdar något företag i Västtyskland medan andra anger en ägare i Guatemala: señor Louis Arturo Delboso. Fartyget bär Libanons flagg och skulle normalt inte kunna bordas utan att det juridiskt innebar överträdelse av libanesiskt territorium. Men någon skarpsynt person med sinne för detaljer råkade märka att flaggan var en förfalskning. Vid närmre kontroll konstateras att fartyget saknade registrering, var helt statslöst.

Vid fyratiden på morgonen den 16 augusti gjorde dansk tull och polis en blixtaktion mot Lucky Star som bordas med hjälp av tullens fartyg. Ombord på Lucky Star fanns då bara fyra man: kaptenen, kocken, en sändningstekniker och en motorman. Det uniformerade och hårt beväpnade uppbådet uppgår till tjogtalet man och några civilklädda tjänstemän, bland annat jurister. Orsaken till denna överbemanning fanns i att de fyra ombord under föregående dagar hade observerats gående på däck hållande i vad som egentligen var vapenattrapper tillsnickrade av träbitar och påmålade med svart färg för att ge illusion av gevär och kulsprutor. Även om det faktiskt var attrapper så var detta ungefär som att gå och vifta med något vapenliknande föremål på en bank, vilket förstås kan medföra en mycket hårdhänt övermanning från ordningsmakten. Vid bordningen hade polisen vapen, batonger och handfängsel med. En mindre örlogsbåt fanns även i närheten och övervakade bordningen. Ordern gick att ta upp ankaret, och med en tross bogserades sedan Lucky Star in till Tuborg där en polisbil stod beredd vid kajen och väntade. Lucky Star togs i beslag och sändarutrustningen höggs upp för att inte kunna användas igen, och fartyget skulle sedan bli kvar i Köpenhamn ända till januari 1963 för att ägarförhållandena skulle utredas. Kaptenen och de övriga togs till förhör hos Köpenhamnspolisen och efter rättsliga processer som pågick ända till juni 1963 utdömdes bötesstraff. Åtal väcktes också mot finansmannen Alex Brask Thomsen, som först ådömdes bötesstraff om 20 000 dkr men efter vad som är känt så friades han efter överklagan i riksrätten då det inte kunde bevisas att han hade haft något ansvar för de olagliga sändningarna. Därmed var historien om den danska offshoreradion definitivt avslutad.

Här kunde också historien ha tagit slut för svenska Radio Syd. Om det inte hade varit för en liten genant lucka i lagstiftningen - och om Britt Wadner inte hade upptäckt denna detalj.

Läs mer om
Radio Syds fortsättning
1 augusti 1962 - 11 september 2002