AAC - Advanced Audio Coding - ett ljudkomprimeringsformat för datorer, en utveckling av mp3-formatet (se d:o) som erbjuder en mer jämn kvalitet än standard mp3.

ABSORBENT = akustikskärm för dämpning av störande ljudreflexer - ekon - mellan tak, golv och väggar i ett rum eller lokal (se Akustik).

A-B STEREO = den vanligaste formen av mikrofonplacering för stereoupptagning, där två mikrofoner placeras på ett visst inbördes avstånd, från en halv till två meter ungefär. Metoden ger en bred stereobild än t.ex. X-Y (se d:o) men ger oftast stora fasutsläckningsproblem.

AC = Alternating Current, engelsk benämning för växelström. Se (motsatsen): DC.

ADAPTER = universell benämning på olika slag av omvandlare, t.ex. en konvertering mellan olika typer av kontaktstandarder eller en omvandlare från nätspänning till DC-spänning.

ADRESSERING = valmöjlighet för att bestämma till vilken utgång en signal ska sändas, ex.vis på ett mixerbord.

AKUSTISK KORTSLUTNING - se baffel.

AKUSTISK LINS = en särskilt utformad anordning framför ett högtalarelement, i regel ett mellanregister- eller högtonselement, för att åstadkomma en riktningsspridning av ljudet.

AKUSTISK ÅTERKOPPLING = det tjutande ljud som uppstår då ljud från högtalaren tas upp av mikrofonen och förstärks och så kallad "rundgång" uppstår. Det "rundar".

A/D - även AD, ADC. Analog till digital omvandling - den första länken i en digital kedja av signalöverföring. En AD-omvandlare omräknar spänningsvärdena hos den analoga signalen till digitala binära siffervärden som representerar den analoga signalens styrka vid varje samplingsintervall, bestämd av den valda samplingsfrekvensen (se d:o).

AES (Audio Engineering Society) en världsfederation grundad 1948 för att främja sådana yrkesmän som i olika avseenden är involverade i ljudteknisk produktion. Verksamheten syftar främst till utbildning och för standardisering inom ljudtekniken. Har avdelningar i de flesta länder och sitt högkvarter i New York.

AES/EBU-interface. Standard för professionell digital apparatur gällande balanserad symmetrisk elektrisk kabelöverföring av digital tidsmultiplex 2-kanalig (stereo) audiosignal med 16 bitars kvantisering (i vissa fall upp till 24 bitar) och samplingsfrekvenserna 44,1 eller 48kHz. Överföringen sker över 2-polig ledning plus skärmledare med kontakter av typ XLR-3 (s.k. Cannonkontakt). Signalen har som elektrisk standard en impedans om 110 ohm och en signalspänning från 3V till 10V t-t. Se även S/PDIF.

AF = Audio Frequency. Synonymt till LF = Low Frequency, och även på svenska, LågFrekvens = frekvenser inom det hörbara frekvensområdet = 20Hz - 20.000Hz.

AGC = Automatic Gain Control. En elektronikkrets, vanlig i enklare ljudinspelningssystem för automatiskt reglerad ljudstyrka vid inspelning. En nackdel hos AGC-kretsar är att de aldrig kan vara tillräckligt snabba vid hastiga nivåsprång för att helt undvika för stark ljudnivå på inspelningen. Å andra sidan kan de aldrig vara tillräckligt långsamma för att undvika en upplevelse hos lyssnaren att ljudstyrkan i inspelningen på ett störande sätt kontinuerligt ”åker hiss” upp och ned.

AIFF (Audio Interchange File Format) = ett okomprimerat ljudformat utvecklat av Apple, en parallell till det mer förekommande WAV-formatet (se d:o) från Microsoftt.

AKUSTIK. Varje luftfyllt rum kan betraktas som ett akustiskt svängande system som kan ge resonans vid olika frekvenser. Orgelpipan är ett tydligt exempel på detta fenomen. Boningsrum och andra lokaler kan ha resonanser vid ett flertal olika frekvenser. I mycket små rum med hårda väggar kan resonanserna bli obehagligt märkbara och upplevas som skrälliga medan resonanserna hamnar på lägre frekvenser ju större rummet är och upplevs oftast som mindre besvärande. Vid ringa akustisk dämpning reflekteras ljudet fram och tillbaka mellan rummets väggar, golv och tak. När ljudvågorna träffar en vägg kommer en del av ljudet att gå igenom väggen och fortplantas till intilliggande rum. En annan del kommer att absorberas av materialet i väggmaterialet och omvandlas till värme. Ljudenergin som återstår kommer att reflekteras ut i lokalen igen och träffar efterhand ett annat väggavsnitt där samma sak upprepas. När ljudvågen har reflekterats tillräckligt många gånger har den förlorat sin energi och har släckts ut. Karaktären hos den efterklang som därvid uppstått är just det som man kallar rummets, eller salens akustik.

ALAC (Apple Lossless Audio Codec) = ett ljudkomprimeringsformat för datorer utvecklat av Apple för deras Itunes presenterat i april 2004. Lossless är ett alternativ till mp3, men med mindre försämring av ljudet. Komprimeringen blir sällan mindre än hälften av det okomprimerade formatet WAV (se d:o). Losslessfiler har ändelsen .m4a.

ALGORITM - oftast en mycket strukturerad form av datorinstruktioner för att åstadkomma särskilda signalprocesser. Ett dataprogram är en form av algoritm. Olika slag av bitreduktionskodningar är andra exempel.

ALIASING - s.k. "vikning", eller "Nyquist-teoremet" (se d:o), d.v.s. den typ av intermodulation (se d:o) som kan uppstå om man i ett digitalt överföringssystem försöker överföra signaler med högre frekvens än halva samplingsfrekvensen. Genom denna effekt kan annars ohörbara frekvenser och HF-störningar vikas ner i det hörbara området och ge otrevliga "spöktoner". Aliasing var ett vanligt problem i de första CD-spelarna på 1980-talet innan man med översampling (se d:o) kunde avsevärt förbättra filtertekniken i CD-spelarna.

AM – se Amplitudmodulering

AMPERE - enheten för elektrisk ström. En ampere = strömmen över en ledare som totalt har en resistans om ett ohm och spänningsfallet är ett volt från den ena änden av ledaren till den andra. Uppkallad efter den franske fysikern, matematikern och professorn (1824) André Marie Ampère (1775-1836).

AMPLIFIER = (eng.) förstärkare.

AMPLITUD = maximivärde för en växelströmssignal.

AMPLITUDMODULERING (AM) en äldre moduleringsteknik för radiosändare där man låter ljudsignalens styrke- och frekvensvariationer analogt påverka sändarbärvågens styrka. I radiomottagare är lång-, mellan- och kortvågsbanden amplitudmodulerade. Jämför med Frekvensmodulering (se d:o).

ANALOG = motsvarande = överensstämmande = likartad = jämförlig. I ljudteknisk terminologi används ordet för att beskriva den konventionella teknik där vi med hjälp av mikrofoner omvandlar ljudets oändligt varierande luftvibrationer till signaler som i elektrisk form helt motsvarar, är i analogi med, luftsvängningarna och deras styrkor och frekvenser. På samma sätt som växelspänningen från en mikrofon är analog med lufttrycksvariationerna hos de ljud som mikrofonen fångade upp är förhållandet detsamma hos all annan analog ljudteknisk utrustning. Magnetismen hos ett analogt ljudband varierar analogt med den elektriska signalen från mikrofonen. Spåren i grammofonskivan återger mekaniskt samma styrkevariationer som ljudvågorna hade framför mikrofonen.
Den främsta orsaken till att vi numera alltmer går ifrån den analoga ljudtekniken är svårigheten att inom denna teknik skilja ut det önskade ljudet och isolera detta från störsignaler och annat som kan påverka ljudets renhet och klangfärg. Den analoga ljudsignalen, med sitt från början oftast oerhört stora dynamikomfång och stora frekvensomfång är mycket lättstört av olika tekniska omständigheter. Se även sökordet Digital.

ANPASSNING avser oftast anpassning vad gäller impedans, t.ex. för en mikrofons impedansanpassning till en ingång på förstärkare / mixerbord. Mikrofoner förekommer grovt räknat med två olika slag av impedanser och man brukar vanligtvis bara skilja mellan högohmiga mikrofoner (cirka 50 kohm) och lågohmiga (200 / 600 ohm). Anpassning föreligger om mikrofonens impedans överensstämmer med antingen den ena eller andra typen av ingång.

ANSI - American National Standards Institute.

ANTENN = strålningselement för sändning och mottagning av radiosignaler. För att bli effektiv måste antennen bland annat vara utformad och dimensionerad så att resonans uppnås med den radiofrekvens man vill mottaga/sända.

ANTI-ALIASING-FILTER ett lågpassfilter som föregår AD-omvandlingen för att förhindra att frekvenser som är högre än halva samplingsfrekvensen ska passera. Se aliasing.

APERTURE. Dämpning av höga frekvenser i sample-and-hold-kretsen vid D/A-omvandling för att eliminera oönskade transientspikar, eller ”glitchar”, som uppstår vid D/A omvandlarens sample-and-hold-switchar. Kallas även de-glitching.

ARMSTRONG, Edwin Howard (1899 - 1954), amerikansk fysiker och en av radioteknikens förgrundsgestalter vid sidan av Guglielmo Marconi, Heinrich Hertz och James Clerk Maxwell. Armstrong utvecklade den typ av FM-radio som idag är den nästan allenarådande. De grundläggande principerna för denna teknik inlämnades och patentsöktes 1933. FM-radio innebär att man låter sändarens bärvågsfrekvens påverkas analogt av ljudsignalens frekvens- och styrkevariationer. Detta till skillnad mot den äldre AM-tekniken där man låter ljudsignalens styrke- och frekvensvariationer analogt påverka sändarbärvågens styrka. Fördelen med FM-radio, jämfört med AM-tekniken, är i första hand att störningar lättare kan utsläckas på mottagarsidan med ett renare klarare ljud som resultat.

ATC – Adaptive Transform Coding. Ett bitreduktionssystem.

ATF – Automatic Track Following. Har till uppgift att automatiskt reglera tracking (spårföljning) i DAT- och Video-8-spelare.

ATRAC - Adaptive Transform Acoustic Coding. En bitreduceringsalgoritm framställd för MiniDisc. ATRAC har till uppgift att ta bort vissa för våra öron ohörbara delar i ljudsignalen. Resultatet efter denna kodning är att endast 1/5 av den ursprungliga mängden data återstår, och det är detta som är förutsättningen för att samma speltid som finns på CD ska kunna rymmas på den betydligt mindre MD-skivan. ATRAC har sedan introduktionen av MiniDisc 1992 vidareutvecklats och fått allt bättre förmåga att ge MD en med CD jämförbar kvalitet.

AUDIO - hela den teknik som relaterar till ljudvågor som är uppfattbara med det mänskliga hörandet, vanligtvis specificerat till frekvensområdet 20Hz till 20kHz.

AUDIOLOGI – läran om hörseln.

AUDIOMETER – apparat för undersökning av hörselförmågan vid olika tonhöjder relativt till olika ljudstyrkor. Resultatet registreras på ett audiogram.

AUDIOVISUELL (AV) = något som hänför sig till såväl syn- som hörselupplevelse. Audiovisuella hjälpmedel, AV-hjälpmedel används i undervisning för information förmedlad med kombination av bild och ljud.

AUX, AUXILARY (eng) extraingång med linjenivåkänslighet. I sammanhang med mixerbord är AUX benämning på olika tappningsfunktioner.

AVERAGING - medelvärde. En metod för hantering av fel i digital överföring. Ett saknat eller felaktigt sample ersätts av medelvärdet hos omgivande samples.

AVMAGNETISERING = en åtgärd för att ta bort så kallad remanens, en oönskad permanent magnetism som kan uppstå i bandspelartonhuvuden. Apparaten kallas ofta även defluxer.

AVSPELNING - uppspelning, playback av en förut gjord inspelning.

AVSPELNINGSFRÄS = populärt uttryck för en typ av distorsion som är vanlig främst vid skivavspelning, där fräsande biljud ofta kan uppfattas på starkare S-ljud och andra starkare diskantljud. Ofta särskilt märkbart vid lyssning (i stereo) med hörlurar, då S-ljuden kan uppträda lite "fladdrande" mellan ljudkanalerna.

BAFFEL = en träplatta eller liknande platta där man genom ett hål monterar ett högtalarelement istället för att montera högtalarelementet i en låda. Baffeln har, liksom högtalarlådor, funktionen att hindra ljudvågorna från högtalarkonens framsida att "smita tillbaka förbi kanten" till högtalarkonens baksida, vilket annars skulle göra att ljudvågorna från konens respektive sidor skulle motverka varandra, vilket brukar benämnas "akustisk kortslutning".

BALANSERAD ledning. En effektiv metod för störningsfri (främst brumfri) överföring av signaler mellan ljudapparater. Den är nästan allenarådande inom professionell ljudteknik och har sin främsta fördel vid signalöverföring på stora avstånd. Principen bygger på användning av skärmad 2-ledarkabel där den ena ledaren har signal som går i motfas (180 grader) till den andra ledaren. Skärmen har i detta fall den enda uppgiften att vara just allena skärm! Signalen som överförs finns alltså endast mellan de två innerledarna i kabeln. Eventuella störfält som kan omge kabeln på dess väg kommer i första hand att påverka de signalbärande ledarna med lika fas, men eftersom principen bygger på att nyttosignalen överförs med motsatt fas i respektive ledare kommer störningarna att utsläckas när signalen tas emot av det differentiala balanserade ingångssteget på den apparat som signalen skickas till. Motsatsen är obalanserad ledning, där signalen överförs genom en skärmad enkelledare, en teknik som är nästan allenarådande inom HiFi-tekniken och fungerar i de flesta fall tillräckligt bra för överföringar på korta avstånd (högst 10 meter).

BANDBREDD, det frekvensområde som ett system kan överföra utan dämpning under ett specificerat värde, vanligtvis normerat till högst 3dB dämpning.

BANDBRUS = brusnivå hos ett ljudband som har spelats in men utan att påföras någon insignal. Ett fabriksnytt aldrig inspelat band har i regel ett svagare brus än ett band inspelat med "tystnad".

BANDHASTIGHET = angivelse av hastigheten som tonbandet löper förbi magnethuvuderna på en bandspelare. Hastigheterna anges antingen i antal centimeter respektive tum per sekund och standarden börjar med den högsta som endast har förekommit på professionella bandspelare : 76 cm/sek resp 30 tum/sek. Alla övriga hastigheter är stegvisa halveringar nedåt, vilket i sin tur innebär en fördubbling av speltid på samma bandlängd : 38 cm/sek resp 15 tum/sek - 19 cm/sek resp 7½ tum/sek - 9,5 cm/sek resp 3¾ tum/sek - 4,75 cm/sek resp 1 7/8 tum/sek. Även lägre bandhastigheter förekommer.

BANDMIKROFON, en typ av dynamisk mikrofon (se d:o). I bandmikrofonen består membranet av ett korrugerat (veckat) band av aluminiumfolie. Genom korrugeringen bildar bandet självt både fjädrande upphängning och membran som lätt vibrerar följsamt efter ljudvågorna. Dessutom bildar bandet, som är monterat mellan polerna i ett magnetgap, även en motsvarighet till talspolen, vars elektriska svängningar tas upp i var ytterände av aluminiumbandet. Bandmikrofonen ger i allmänhet mycket fina prestanda men har ofta visat sig vara en både ömtålig och relativt tung konstruktion i praktisk användning.

BANDPASSFILTER, ett filter som låter frekvenser inom ett utvalt frekvensområde passera men dämpar frekvenser under och över detta frekvensområde.

BASREFLEX, en högtalarlådeprincip med noggrannt dimensionerad, frekvensavstämd lådvolym, och med en lika noggrannt dimensionerad och frekvensavstämd basreflexöppning (port) där högtalarelementets bakåtstrålning leds ut på ett sätt så att ljudvågorna från högtalarelementets fram- och baksidor samverkar. En rätt dimensionerad basreflexhögtalare har högre verkningsgrad och lägre gränsfrekvens än en sluten högtalarlåda med samma bestyckning av högtalarelement.

BATTERI innebär att ett flertal likartade enheter förenas med varandra i samverkan. Noga uttryckt består ett batteri alltid av minst två seriekopplade celler, men i vardagligt tal kallar vi oftast även enstaka celler för ”batteri”. Batterier har den grundläggande egenskapen att de kan omvandla en kemisk energi till en elektrisk energi. Batteriets väsentliga beståndsdelar är anoden, katoden och elektrolyten. Materialen till dessa beståndsdelar är valda efter sina förmågor att antingen avge eller attrahera elektroner, vilket är förutsättningen för att någon elektricitet ska kunna alstras i batteriet. Batterier förekommer som icke laddbara för engångsbruk eller som laddbara ackumulatorer. Ackumulatorer har den egenskapen att de kan mottaga elektrisk energi utifrån och omvandla och lagra denna som en kemisk energi för att sedan återigen kunna omvandla den lagrade kemiska energin till elektrisk energi.

BELL, Alexander Graham (1847-1922) . Skotskfödd amerikan som uppfann telefonen. Den första demonstrationen av elektrisk överföring av mänskligt tal med hjälp av hans apparatur skedde 1876. Bell uppfann även audiometern, ett tidigt hörselhjälpmedel, och han vidareutvecklade Edisons fonograf.

BERR - burst error rate. Anger hur många felaktiga block i följd en digitalsignal innehåller.

BIAS = olika slag av extra tillförd förspänning för att bilda en nedre gräns, ett "golv" åt den signal som skall överföras. Inom ljudtekniken avses mestadels den på svenska kallade förmagnetisering som förekommer inom bandspelartekniken. Bandspelarens inspelningshuvud måste under inspelning tillföras ett svagt konstant magnetfält. Detta bildas av att inspelningshuvudet förses med en högfrekvent (ofta 100kHz) signal som bildar en bärvåg utöver den ljudsignal som man vill spela in. Denna bias ger en nollpunkt, ett "golv" eller en "tröskelnivå", som måste finnas för att rätt arbetspunkt ska uppstå hos det använda inspelningsbandet. Det är kritiskt hur stor denna förmagnetisering är. Den kräver noggrann injustering - "trimning" - och skiljer sig något mellan olika ljudband. Med för stark bias får man t.ex. försvagad diskantåtergivning men vid för svag bias uppstår överdriven diskant och förhöjd distorsion.

BINAURAL (konsthuvudstereo), ett sätt att arrangera mikrofoner i syfte att efterlikna våra hörselorgans sätt att uppleva riktverkan hos ljud. Tekniken går ut på att montera in mikrofoner innanför våra ytteröron, eller vanligare, inuti ett konsthuvud. Vid lyssning av binauralt gjorda inspelningar är det nödvändigt att lyssningen sker över hörlurar. Då ger denna teknik ofta en spektakulär upplevelse av äkthet och dimension hos inspelningen. Den binaurala inspelningstekniken har en förvånansvärt gammal bakgrund. Det var Mr. Bartlett Jones från Chicago som redan 1927 ansökte om patent för ett konsthuvud för stereoljudinspelning. Se Stereo.

BINÄR. Ett förhållande där det endast finns två motsatta storlekar, två lägen, på ett värde. I det binära räknesystemet finns bara två baser representerade med antingen en etta eller en nolla. Jämför detta med det decimala talsystemet, där basen är tio (ental, tiotal, hundratal o.s.v.).

BIT - förkortning för BInary digiT. Den minsta mängden av en digital information. En bit kan representera endast två lägen för denna information, närvaro eller frånvaro, till eller från, hög eller låg - eller som det oftast uttrycks, en etta eller nolla.

BITSTREAM - s.k. en-bitsteknik. Varje sample motsvaras av den tid det tar att ladda upp och ladda ur en känd kapacitans över en känd resistans. En förenklad och relativt billig teknik för D/A-omvandling. Kallas även pulsdensitetsteknik eller Delta/Zigma-omvandling.

BLER - block error rate. Anger antalet felaktiga block per sekund hos en digital signal.

BLOCK - digitala ljuddata grupperas i block för överföring eller lagring.

BNC – en typ av standardiserad koaxialkontakt med två versioner anpassade antingen för 50 eller 75 ohms impedans. Kontakttypen är uppkallad efter mannen som ursprungligen konstruerade densamma – BNC = ”Baby Neill Concelman”.

BPM = (eng.) Beats Per Minute / taktslag per minut i musik.

BRR – Bit Rate Reduction. Bitreducering.

BRUM – entonig lågfrekvensstörning, vanligtvis härrörande från nätfrekvensen 50Hz eller från övertoner till denna frekvens. Orsak till brum finns ofta i felaktiga signalsladdar.

BRUS – signal bestående av ett oändligt antal icke definierbara frekvenser, oftast uppfattas signalen som ett väsande störljud.

BRUSFORMNING - (eng. dithering / noise shaping). En teknik där man kan minska distorsionen på svaga signaler genom att avsiktligt lägga till brus till signalen, ofta mycket noga avvägt brus vad gäller frekvensspektra och styrka. Se även Översampling.

BYPASS – en anordning som gör att man kan koppla signalen förbi, inte igenom, en enhet. Ofta förekommer en bypass-omkopplare vid t.ex. filter, bas/diskantreglage, för att koppla signalen så att den inte påverkas av dessa filter.

BYTE - en grupp av åtta bit (word) som tillsammans bildar en digital information.

CAV – Constant Angular Velocity. En disk vars rotationshastighet (varvtal) är konstant. Gäller för hårddiskar, disketter och grammofoner. Jämför med motsatsen; CLV - se dito.

CCD = en speciell typ av transistorer som är ljuskänsliga. Varje transistor motsvarar en bildpunkt. När ljuset faller in på CCD:n genom linsen påverkas transistorerna olika beroende på ljuset. Signalen, som är analog, går sedan vidare till en ADC (Analog to Digital Converter) som omvandlar signalen till ettor och nollor. Processen benämns "kvantifierande", alltså att varje ljuspuls får ett matematiskt värde. Slutligen går signalen vidare till en DSP (Digital Signal Processor), som konverterar värdena från ADC:n till en bild. Hur bra bildkvalitén blir beror till stor del på de här kretsarna; hur många transistorer CCD:n är uppbyggd av och hur många CCD:er som samarbetar, hur snabb ADC:n är och hur avancerad DSP:n är.

CCIR = tonkorrigeringskurva för bandspelare. Identisk med IEC-kurvan. Standardiseringsorganisationen CCIR = Comité Consultatif International des Radiocommunications (fra) - Consultative Committee International Radio (eng.). En avdelning inom den Internationella Teleunionen (ITU) vars uppgift är att ta fram regelverk och standarder som rör överföring av radiosignaler, med termen "radio" i dess vidaste betydelse även för områdena television och telefoni. CCIR har högkvarter i Geneve, Schweiz.

CD - Compact Disc. Inregistrerat varumärke för det år 1982 av Sony och Philips i samarbete framtagna optiska systemet för skivor. Att det blev ett samarbete mellan dessa i andra sammanhang konkurrerande varumärken var ingen tillfällighet. Sony hade ett stort försprång när det gällde know-how om digitalljud. Philips å sin sida hade lång erfarenhet av optisk lagring och läsning på skiva från sitt dåtida LaserVision-system (för video). Kostnaderna att forska fram CD-systemet sägs ha uppgått till cirka 16 miljarder SEK. CD-skivans popularitet fick dock en trög start och det var först år 1987 som CD-spelarna nådde ett genombrott. Det året såldes nämligen samma antal CD-spelare som antalet skivspelare för vinyl.
Vid fabrikationen av skivan formsprutas den smälta polykarbonatplasten med högt tryck mot en ”stamper”, en nickelmatris. Plasten kyls av och resultatet är en skiva som på sin ena sida har det från stampern ingjutna spåret av pits (gropar) som är själva inspelningen. Spåret har mikroskopiska egenskaper - det åtgår cirka en halv miljon pits för att beskriva en sekunds musik - ett mänskligt hårstrå som ligger längs med spårriktningen på skivan är så tjockt att det täcker 30 spår på CD-skivan.
Varianter på CD-skiva finns i form av CD-I (Interactive, multimedia), CD-R (Recordable - inspelningsbar men ej raderbar), CD-RW (Re-Writable - inspelningsbar och raderbar), CD-V (Video för video och CD-ljud enligt MPEG-1), CD-ROM (Reed Only Memory för datalagring).
Inom CD-tekniken förekommer ett flertal olika standarder specificerade av Philips i en serie böcker där namnen på de olika standarderna anspelar på färgen på böckernas pärmar. ”Red book” är den vanligaste CD-standarden för vanliga audioinspelningar, benämnd CD-DA. ”Orange book” avser standard för inspelbara CD-skivor (CD-R) för ljudinspelning, bilder (Photo-CD) eller datalagring. ”Yellow book” är standard för CD-ROM för lagring av datainformation av olika slag. Böcker, stillbilder och även rörliga bilder med enklare ljud. ”Green book” är standard för interaktiv CD för rörliga bilder och spel. Se även DVD.

CDS Cinema Digital Sound. Digitalt ljud för biograffilm, där ljudet lagras som en optisk kod direkt på filmremsan.

CIRC - Cross Interleaved Reed-Solomon Code. Standardiserad felkorrigeringsalgoritm i CD, DAT och MD.

CLOCK - se word clock.

CLV – Constant linear Velocity. En disk som varierar sin rotationshastighet för att uppnå konstant spårhastighet. Oavsett var på skivan avläsning / inregistrering sker så är spårhastigheten densamma. Används i CD och MD-systemen. Jämför med motsatsen; CAV – se dito.

CMRR, se Common Mode Rejection Rate.

COAXIAL kabel, se koaxialkabel.

COMMON MODE REJECTION RATE (CMRR), anger i antal dB förmågan hos en ingångsförstärkare eller utgångsförstärkare i ett balanserat signalöverföringssystem att utsläcka signaler (störningar) som har lika fas i både ”hot” respektive ”cold” ledare. Se Balanserad ledning.

CONSUMER – synonym beteckning för det av Philips och Sony i samarbete utvecklade interface-formatet S/PDIF (se d:o)

CROSS TALK, överhörning av audioinformation från nära angränsande ljudkanaler på grund av bristande kanalseparation, se d:o.

CUE, medhörning för avlyssning på bandspelare under snabbspolning för att lättare hitta mellan olika avsnitt i ett inspelat band. I mixerbord förekommer uttrycket cue som anger förlyssning för kontroll av inkommande ljud i en kanal utan att dra upp dess regel. Ett annat uttryck för samma sak är Foldback.

CURIE-punkten är benämningen för den temperaturpunkt, cirka 180 C, vid vilken ferromagnetiska material förlorar sin spontana magnetiska polarisering. Efter nedkylning kommer det ferromagnetiska materialet att permanent behålla det magnetiska status som fanns när temperaturen låg vid Curie-punkten. Detta status kan därefter endast förändras om kombinationen av hetta (180 C ) och magnetism föreligger. Är en förutsättning för hela den teknik som rör inspelning på Magneto-Optiska (MO) och MD-skivor. Uppkallad efter den polsk-franske kemisten, fysikern och professorn vid Sorbonne (1909) och nobelpristagaren i fysik (1903) och nobelpristagaren i kemi (1911) - Marie Curie (1867-1934). Hon var upptäckare av två grundämnen, radium och polonium.

DAB (Digital Audio Broadcasting). Digital ljudradio med nästintill CD-kvalitet. NRSC (National Radio Systems Committee) anser att detta ska bli framtidens digitala rundradiosystem. Den största skillnaden jämfört med vanlig analog FM-radio, där varje programkanal sänds på egen sändarfrekvens, är att man i DAB kan sända ett flertal programkanaler i en så kallad ”ensemble” över ett knippe frekvenser. Man använder en bitreduceringsalgoritm kallad Coded Orthogonal Frequency Division Multiplex, som reducerar datamängden till cirka en femtedel, 80%. Dataströmmen som sänds ut fördelas över ett antal bärvågor tillsammans med en felrättande kod vilket slutligen resulterar i en signal med stor störtålighet. Förutom själva programljudet kan också annan intressant information sändas med DAB såsom text, grafik eller till och med rörlig videoinformation. I en DAB-ensemble ingår även en gemensam meddelandekanal för t.ex. trafikinformation. Denna informationskanal kan lyssnaren själv välja att aktivera eller avaktivera.

DAC – se D/A

DAT (Digital Audio Tape). Digital kassettbandspelare för en speciell typ av bandkassetter som innehåller ett 3,81 mm brett band av metal-typ. Standarden fastställdes i augusti 1986 av EIAJ (se d:o) och bygger bland annat på att tonhuvudena sitter på en roterande trumma, 30mm diameter med varvtalet 2000 RPM och att bandet transporteras förbi dessa huvuden med den mycket långsamma hastigheten av 8,15mm/sekund. Genom den mekaniska uppbyggnaden lånar DAT-spelaren idéer från videobandspelarnas värld, fast i miniatyriserad form. När det gäller signalhantering så är släktskapet med CD-spelarna tydlig.

DATAKOMPRESSION, se kompression

dB / deciBel måttenhet uppkallad efter upphovsmannen Alexander Graham Bell.
Vårt hörselsinne består till det yttre av våra öron, men ännu viktigare är de processer som sker inne i vår hjärna för att sortera och bearbeta de signaler som kommer från våra öron. Det svagaste ljud ett friskt öra kan uppfatta vid det som kallas ”hörseltröskeln” har en styrka av en tjugo-milliontedel av en Pa (20 µPa), vilket är ungefär en 5 000 000 000-del av de normala ljudstyrkor vi omges av till vardags. Tryckförändringen vid hörseltröskeln är faktiskt så liten att när den åstadkommer en inbuktning av vår trumhinna motsvarar denna rörelse diametern av en vätemolekyl.
Om vi skulle mäta ljud i enheten Pascal skulle vi få otympligt stora tal att handskas med. Därför använder vi en helt annan skala - deciBel eller dB-skalan. Denna överensstämmer bättre med den mänskliga hörselns sätt att reagera logaritmiskt på ljudstyrkeändringar. deciBel i sig är inget fast värde såsom t.ex volt eller ampere. Med dB anges enbart hur ett uppmätt värde förhåller sig i jämförelse med en standardiserad referensnivå. Många olika slag av sådana referensnivåer finns. Här följer några:

dBA, akustisk ljudnivå med referensen satt vid vad som brukar kallas ”hörseltröskeln”, alltså det svagaste ljud en människa normalt kan uppfatta, där 0 dBA motsvarar 20 µPa. Referensen dBA är framförallt mycket vanlig vid bullermätningar.

dBf, anger antenningångskänslighet för en radiomottagare.

dBFS, anger antal deciBel i förhållande till digital absolut toppnivå där 0 dBFS är full utstyrning (alla bitar=1).

dBm, absolut effektnivå med referensen 0 dBm = effekten 1 milliwatt tillförd över en last av resistansen 600 Ohm. Under denna förutsättning motsvarar 0 dBm spänningsvärdet 0,775V.

dBr, relativ effektnivå relativt till en annan punkt i en överföringskedja. Förekommer i sammanhang där man vill jämföra två olika signalnivåer med varandra.

dBspl (spl = sound pressure level) ljudtrycksnivå (motsvarar dBA) är den nivå man vanligtvis läser av på en ljudtrycksmätare. Referensen 0 dBspl är vad som räknas som svagaste hörbara nivån, hörtröskelnivån, 0,0002 µbar.

dBu, absolut spänningsnivå med referensen 0 dBu = 0,775 V. Liknar referensen dBm, men med skillnaden att här förutsätts inget beträffande impedansen, lasten. Detta är den oftast förekommande referensen vid mätningar på professionell ljudutrustning.

dBV, absolut spänningsnivå där referensen baseras på en spänningsangivelse. Förekommer som referens i specifikationer inom konsument-HiFi. I de flesta fall baserar man referensen 0 dBV till spänningen 1V, men i vissa fall förekommer även spänningen 0,775V (med släktskap till referensen dBu - se ovan) varför spänningsreferensen alltid måste anges.

dBW, absolut effektnivå med referensen 0 dBW = 1 Watt.

dBW/m, anger en högtalares känslighet. Anger ljudtryck i dB per watt inmatad elektrisk effekt, mätt på 1 meters avstånd framför högtalaren.

dBx™, varumärke för ett analogt brusreducerings-system.

DB-9. Ett 9-poligt kontaktdon, även kallad 9-polig D-sub, som vanligtvis används för RS-232 seriell överföring, eller för RS 422 seriell dataöverföring.

DB-25. Ett 25-poligt kontaktdon, även kallad 25-polig D-sub, som vanligtvis används för RS-232 seriell överföring.

DC = Direct Current, engelsk benämning för likström. Se (motsatsen): AC.

DCC (Digital Compact Cassette) utvecklades och introducerades i samarbete mellan holländska Philips och japanska Matsushita 1991, och var tänkt att bli den naturliga efterträdaren till den vanliga analoga ljudkassetten, ursprungligen skapad och introducerad av Philips 1963. DCC hade, till skillnad mot t.ex. DAT stationärt tonhuvud och tillämpade en bitreduktionsmetod som kallades PASC (Precision Adaptive Subband Coding). Matsushita drog sig så småningom ur detta projekt (1995), även Philips avslutade (1999) alla satsningar på DCC-systemet.

DE-EMFASIS - se pre-emfasis.

DE-ESSER, en frekvensberoende form av dynamiklimiter som med mycket snabb attacktid begränsar diskanten då en förinställd nivå hos diskantenergin i programsignalen överskrids.

DEFLUXER – se avmagnetisering.

DEGLITCHER – en s.k. sample-and-hold-krets i en D/A-omvandlare. Sample-and-hold-kretsen har till uppgift att läsa av och hålla det avlästa värdet stabilt under omvandlarens insvängnings och utsvängningsförlopp, vilket annars skulle ge upphov till störningar (glitch).

DELAY, en apparat som har till uppgift att tidsfördröja ljudsignalen.

DELNINGSFILTER - en enhet som har till uppgift att dela upp frekvensspektrat i två eller fler delar för att avpassa signalerna för bashögtalare och högtalare för de högre frekvenserna. Delningsfilter kan vara aktiva där frekvenserna delas upp med elektronisk filterapparatur, eller (oftare) passiva filter där delningen sker med hjälp av en kombination av spolar och kondensatorer.

DELNINGSFREKVENS - uppgift om vilka frekvenser som valts för uppdelningen i delningsfiltret för högtalaresystemet.

DIGITAL ljudteknik innebär att de ursprungliga analoga ljudsignalernas oändligt varierande vågmönster omvandlas och beskrivs med enbart binära siffervärden bestående av de två motsatsförhållandena - ett eller noll / svart eller vitt / närvaro eller frånvaro, eller vad vi nu föredrar att kalla dessa två motsatta värden.
Grundprinciperna till det digitala ljudet fastställdes så tidigt som 1937 av Alec Reeves vid International Western Electronics i Paris. Redan på den tiden kunde man teoretiskt se fördelarna hos denna teknik, där lagringsmediet ( skivan eller bandet ) inte längre kan färga signalens egenskaper med avseende på brus, svaj, distorsion, frekvensgång, etc. Genom digital signalbehandling av de från början analoga signalerna kan man få en total kontroll och reducera behovet av intrimning och efterjusteringar hos ljudsystemet. Den valda digitala formen och dess i förväg definierade ramar ger i fortsättningen full kontroll av systemets begränsningar. Den valda samplingsfrekvensen t.ex. har den avgörande betydelsen för den övre gränsfrekvensen för det ljud man ska kunna överföra. De digitala ordens bitantal och den valda typen av kvantisering avgör i sin tur gränserna för hur stora dynamiska förlopp man vill att systemet ska kunna återge.
Alec Reeves grundforskning var inte praktiskt tillämpbar med de tekniska förutsättningar som stod till buds på den tiden. Den första förutsättningen för den fortsatta utvecklingen var tillkomsten av transistorn 1948. Under slutet av 1950-talet inleddes försök att praktiskt tillämpa digitala ljudöverföringar. I det här tidiga stadiet handlade det först och främst om att försöka dra fördelar ur den digitala tekniken för att åstadkomma förbättringar på telefontrafiken. Det skulle dock dröja en bit in på 1960-talet innan några egentliga resultat av försöken kunde nås. Den digitala ljudtekniken har sedan fått en avgörande betydelse inom den moderna telefonkommunikationens värld, inte minst idag i våra små mobiltelefoner som inte hade kunnat åstadkommas med den gamla analogtekniken.
Ändå är det främst för dess fördelar i olika HiFi-sammanhang som vi idag värdesätter det digitala ljudet. Vägen dit har dock varit mycket lång. I slutet av 1960-talet inledde ett flertal rundradiobolag, framförallt japanska NHK och brittiska BBC med flera att experimentera med PCM-kodad ljudinspelning. De första resultaten nåddes hos japanska Denon 1972 i samarbete med NHK. Mot slutet av 70-talet började Sony att marknadsföra sitt PCM1630-system som innebar att möjligheterna till digital inspelning och hårdvara för detta spreds till många inspelningsstudior världen runt. Lagringsmedium för 1630-systemet var U-Matic videokassetter. En enklare variant på detta system var det av EIAJ standardiserade PCM-F1-systemet med 14, alternativt 16 bitar och den udda samplingsfrekvensen 44,056kHz. Även detta system var avsett att kombineras med videobandspelare som medium. De här externa processorerna med sina tillkopplade videobandspelare var dock mycket obekväma att använda för ljudinspelning men de gav en ljudkvalitet jämförbar med den senare tillkomna CD-tekniken.
Det riktigt stora genombrottet för den digitala ljudtekniken kom först i oktober 1982 med Compact Disc, CD. Denna för sin tid oerhört högteknologiska landvinning hade åstadkommits genom samarbete mellan japanska Sony och holländska Philips. Genom CD-skivan uppnåddes i ett slag en dittills oöverträffad ljudåtergivning, från studiomikrofonen till hemmastereons högtalare. Med tillkomsten av CD-skivan har anspråken på god ljudåtergivning höjts. Man använder numera ofta uttryck som "CD-kvalitet" och menar då inte enbart CD-skivan, utan en mycket hög ljudteknisk standard i största allmänhet.

DIN - Deutsche Industrie Norm, avser ett under 60- och 70-talen mycket omfattande standardiseringsarbete från Deutsches Institut für Normung. Inte minst inom ljudtekniken har det förekommit standardiseringar, DIN-normer.

DIN, på senare tid en förekommande benämning för Digital Input – digital ingång. Motsatsen är DOUT.

DIN UNLOCK – ett felmeddelande som förekommer på displayen vid användning av digital ingång (DIN). Innebär att den digitala ingången inte mottager någon signal som den kan låsa sina PLL-kretsar (Phase Locked Loop) på. Man kan också uttrycka det så, att den inte mottager någon klocksignal. Normalt rättar det hela till sig om en lämplig digital signal kopplas till apparatens ingång.

DIOD är den enklaste formen av halvledarkomponent. Dioden kan beskrivas som en elektrisk ventil, eftersom dess grundläggande egenskap är att den kan leda ström i endast en riktning (framriktningen) men blockerar strömmen i den andra riktningen (spärriktningen) - därav benämningen halvledare (semiconductor). Alla dioder har den grundegenskapen men de kan framställas och avpassas för att tjäna många olika syften, som zenerdioder för spänningsstabilisering, kapacitansdioder i kanalsökningskretsar för radio / TV, och dioder för olika optiska applikationer, som t.ex. lysdioder. Se även sökorden ”LED”, ”Laser” och ”Transistor”.

DISTORSION - en oönskad förändring av signalernas vågformer när de passerar en ljudapparat. Distorsion förekommer oftast som s.k. harmonisk distorsion, även kallad klirr, som innebär att oönskade övertoner, som inte fanns i den ursprungliga signalen, alstras av ofullkomligheter i ljudanläggningen. En form av harmonisk distorsion är intermodulation (IM-distorsion) som avser en form av förvrängning som uppstår när två eller flera toner i kombination med varandra bildar nya störtoner vars frekvens är summan och/eller skillnaden av de ursprungliga tonerna i signalen. En särskilt obehaglig form av harmonisk distorsion är s.k. tredjetonsdistorsion, som avser de oönskade övertoner vars frekvens är 3 gånger högre än grundtonen hos den ursprungliga signalen. Ofta anges distorsion som THD; Total Harmonisk Distorsion, som ger ett summerat värde av harmonisk distorsion. Distorsion anges vanligtvis i procentuell storlek i förhållande till grundtonen, men det förekommer även att styrkeförhållandet hos THD+N (THD plus brus) anges i dB. Se även klippning.

DITHERING, även kallad brusformning (se d:o).

DOLBY - varumärke för Dolby Laboratories, England och USA. Företaget och namnet är synonymt för analoga brusreduktionssystem som Dolby A, B, C, S och SR, som bygger på olika slag av sinnrika frekvensberoende kompandersystem vars syfte var att minska brus hos analog bandinspelning. Namnet Dolby förekommer numera även hos många former av kodningssystem, bland annat för surroundljud för film och man har även haft en framträdande roll vid forskningsarbetet bakom MD-systemets ATRAC. Företaget grundades 1967 av den amerikanskfödde, men sedan 1961 i England bosatte, elektronikingenjören Ray M. Dolby, som även är berömd för att ha ingått i det team av forskningsingenjörer hos amerikanska Ampex som i det tidiga 1960-talet konstruerade världens första fungerande videobandspelare.

DOLBY AC-3, en kodningsteknik för lagring och överföring av en eller flera kanaler av ljud.

DOLBY DIGITAL, ett digitalt ljudformat som använder sig av Dolby AC-3 för biografljud, DVD-video och digitala sändningar. En Dolby Digital dataström kan även innehålla information för hur konsumentdekodrar ska konfigurera ljudet för att passa olika system.

DOLBY DIGITAL (AC-3) - system för bioljud. Kallas även AC-3. Signalen lagras digitalt på antingen en DVD- eller LaserDisk-skiva och innehåller sammanlagt sex kanaler: höger och vänster fram, höger och vänster bak, center samt en särskild kanal för djupbasen. Den senare har alltså inte fullt frekvensomfång ock kallas därför i vissa sammanhang för en ".1"-kanal. Dolby Digital har formatet 5.1. Det krävs en dekoder för att kunna spela upp de sex kanalerna och denna finns i moderna surroundförstärkare eller DVD-spelare.

DOLBY PRO LOGIC. Äldre analogt bioljudsystem. Ljudspåret till filmen innehåller fyra kanaler (höger och vänster fram, center samt bakkanal) som kodas så att den kan överföras via två kanaler. De två kanalerna lagras sedan på en videokassett eller sänds ut via en stereosignal i TV-utsändningen. Det krävs en Pro-Logic-dekoder för att omvandla signalen till de ursprungliga fyra kanalerna, och denna dekoder finns i alla nyare surroundförstärkare.

DOLBY SURROUND är en konsumentversion av det analoga Dolby Stereo multikanalsfilmformatet.
Det möjliggör att ett stereospår kan innehålla fyra kanaler ljudinformation (vänster, center, höger och
surround).

DOLBY SURROUND PRO LOGIC dekodningsstandard för Dolby Surround som återfinns i miljontals
hemvideosystem.

DOPNING = en avsiktligt tillförd orenhet som tillförs en halvledarkristall. Genom detta åstadkoms en ökning av mängden ledande elektroner (N-typ av halvledare) eller en ökning av mängden ledande hål (P-typ av halvledare). Dopning är av avgörande betydelse för de egenskaper man uppnår vid tillverkning av transistorer eller dioder.

DOPPLEREFFEKTEN - en akustisk effekt vi upplever när en ljudkälla befinner sig i rörelse i hög hastighet så att avståndet antingen minskar, varvid man får intryck av att tonhöjden ökar. Motsatt effekt uppstår när ljudkällan avlägsnar sig, då upplevelsen blir att tonhöjden minskar. Den vanligaste upplevelsen av dopplereffekten får vi när vi hör sirenerna från ett utryckningsfordon i hög hastighet.

DROPOUT, korta signalbortfall, ett vanligt problem främst vid användning av bandspelare (kan även förekomma hos CD). Orsakas exempelvis av smuts- eller dammpartiklar eller dåliga bandskarvar eller defekter hos bandets magnetiska skikt.

DSP – Digital Sound Processor. En dataprocessor som specialanpassats för att utföra olika förändringar hos en digitaliserad audiosignal. Ett vanligt användningsområde är t.ex. olika EQ (se D:o)

DTRS - Digital Tape Recording System - varumärke för det av Tascam utvecklade DA-88, som är ett idag mycket förekommande digitalt mångkanalinspelningssystem.

DTS = Digital Theatre System. Bioljudsystem med sex (5.1) kanaler och konkurrent till Dolby Digital (se d:o). Anses som något bättre än Dolby Digital eftersom ljudet lagras med mer information. Endast ett fåtal DVD-skivor finns med DTS-ljud.

DVD (Digital Versatile Disc) är ett skivmedium som bygger på samma teknik som CD-skivan och med skivor som har samma fysiska mått som CD-skivan, men som kan lagra upp till sju gånger större mängd data än CD. Liksom hos CD-skivan finns icke inspelbara DVD men även inspelningsbara för engångsbränning (DVD-R, DVD+R) eller för upprepad bränning (DVD-RW, DVD+RW).

DYNAMIK - förhållandet mellan den största och minsta signal ett ljudsystem kan återge. Begränsas av bruset för svaga signaler och distorsionen för starka signaler. Förväxlas ofta med termen signal-brus-förhållande (eng. S/N, signal-to-noise ratio), vilket avser förhållandet mellan maximal signal och brus i den överförda signalen, utan hänsyn till huruvida det tekniska ljudsystemets fulla potential har utnyttjats. Både för dynamik och för signal-brus-förhållande anges värdet i enheten deciBel.

DYNAMISK MIKROFON. En mikrofonprincip som bygger på att en spole av koppartråd är fastsatt på ett membran. Trådspolen kan röra sig fritt i ett kraftigt magnetfält och när membranet utsätts för ljudvågor kommer detta att röra sig, och därmed kommer även trådspolen att röra sig i magnetfältet. Den växelspänning som då induceras i spolen är en elektrisk motsvarighet, analogi, till ljudvågorna.

DÄMPFAKTOR kallas kvoten mellan belastningsimpedansen och en förstärkarutgångs inre motstånd. Generellt anses en hög dämpfaktor (över 20) ge förutsättningar för god transientåtergivning.

EDISON, Thomas Alva (1847-1931) amerikan som uppfann fonografen (1877) och därmed blev grundare till Det Inspelade Ljudet. Edison är berömd för många andra uppfinningar, bl.a. glödlampan (1879). Han bidrog till telegrafins, telefonins och filmteknikens utveckling.

EFFEKT = elektrisk arbetsmängd, eller energi per sekund. Se sökord Watt. Formeln för uträkning av effekt (P) lyder P = U x I. U anger spänningen (Volt) och I anger strömstyrkan (Ampere).

EFFEKTIVVÄRDE, se RMS

EFM - Eight to Fourteen Modulation. Kanalkod för CD och MD. 8 databitar representeras av 14 kanalbitar.

EIA (Electronic Industries Alliance) En organisation som grundades 1924 och som tillvaratar hemelektronikfabrikanternas intressen och medverkar vid fastställande av olika tekniska standarder.

EIAJ - Electronics Industries Association of Japan. Medverkade bland annat till att sätta en mycket tidig form av japansk standard för digital ljudinspelning där videoband användes som media under det tidiga 80-talet. Standarden föreskrev bland annat 14 bitar (i vissa fall 16 bitar) och en samplingsfrekvens om 44,056kHz.

EKO - reflexion av ett ljud. Efterklang och eko är varianter på samma fenomen. Medan eko innebär distinkta upprepningar av ett ljud innebär efterklang en mera diffus och kontinuerligt dämpad återklang av ett ljud. Se även Akustik. Förutom det naturliga akustiska ekot förekommer inom ljudproduktion speciella effektenheter som efterliknar det naturliga ekot eller som kan åstadkomma efterklang av mera artificiellt slag för att uppnå olika effektfulla klanger.

ELECTRETMIKROFON. En mikrofon vars principiella funktionssätt liknar en kondensatormikrofon (se d:o). Skillnaden gentemot kondensatormikrofonen är att electretmikrofonen har en permanent elektrisk laddning (polarisering) som eliminerar behovet av en externt tillförd polariseringsspänning. Dock finns, precis som hos kondensatormikrofonen även hos electretmikrofonen ett behov av internt förstärkarsteg, vilket kräver att drivspänning tillförs utifrån via mikrofonens sladd. Elektretmikrofoner ger i allmänhet mycket god valuta för pengarna, de har oftast en mycket rak frekvensgång men är mer brusiga än kondensatormikrofoner och framförallt jämfört med dynamiska (se d:o) mikrofoner.

ELEKTRON, negativt laddad partikel. Motsatsen är neutron, som är en positivt laddad partikel.

EQ (equalization) - en avsiktligt åstadkommen ojämnhet i en frekvenskurva för att öka eller minska styrkan hos ett eller flera frekvensavsnitt i det hörbara området. I vissa fall har eq åstadkommits för att bättre tillgodose olika åsikter om hur ljud bör låta. Oftast sker detta med hjälp av en equalizer (se d:o). I andra fall sker eq enligt strikt normerade frekvenskurvor, såsom vid t.ex pre-emfasis eller motsatsen, de-emfasis (se Preemfasis).

EQUALIZER (EQ), en mer eller mindre komplicerad form av tonkurve-kontroll. Från ett enkelt filter till bas/diskant-kontroll till oktavfilter eller tersfilter. Se grafisk equalizer, respektive parametrisk equalizer.

EXPANSION innebär motsatsen till kompression (se d:o). Vid expansion förstärks starka signaler medan svaga signaler dämpas vilket medför att dynamiken ökas. Expansion utnyttjas ofta i olika former av brusreduceringar och då alltid i kombination med kompression. I en Dolby typ A, B, C, S och SR, i DBX, m.fl., låter man signalen i samband med inspelning genomgå en kompression, för att därefter vid avspelning låta signalen passera en expansion. Slutresultatet blir att framförallt bandbruset kommer att göra sig mindre märkbart.

FANTOMMATNING (eng. phantom powering). En metod att distribuera en DC-spänning från en mikrofonförstärkares ingång, via den balanserade mikrofonkabeln fram till mikrofonen. Använd för att spänningsförsörja kondensatormikrofoner (se d:o). Den vanligaste DC-spänningen för fantom-matning är 48v.

FASLÄGE = tidsförhållanden för växelströmmar. Strömmar och spänningar ligger i fas när de når sina maximum- eller minimumlägen samtidigt.

FELKORRIGERING – ett sätt att förebygga mot fel, då det kan hända att någon etta eller nolla
tappas bort eller blir av osäker valör när bitströmmen sparas på disk eller skickas iväg i en kabel.
Därför lägger man ofta in några kontrollbitar med jämna mellanrum i bitströmmen. Kontrollbitarna hjälper uppspelningsprogrammet att upptäcka fel på bitströmmen. Om det finns tillräckligt många
kontrollbitar så kan de till och med användas för att reparera och helt återställa fel i bitströmmen.

FERRIT – ett mycket hårt magnetiskt material som inte har elektrisk ledningsförmåga. Ferrit används bland annat som material till transformatorkärnor.

FLETCHER-MUNSON - namnen på de två forskare som mätte upp och dokumenterade kurvor för den tämligen olinjära frekvensgången hos det mänskliga hörandet. De påvisade dessutom att frekvensgången hos det mänskliga hörandet varierar beroende på ljudets styrka. Örats största känslighet ligger vid tonområdet 3 - 5kHz. Vid mycket låga frekvenser har vår hörsel betydligt mindre känslighet vilket medför att vi förskonas från många ljud som alstras i vår egen kropp och som vi annars skulle störas av som ett ständigt bullerljud från främst vårt eget hjärta och cirkulationen i vårt blodsystem.

FLUTTER - benämning på mer hastiga dallrande svaj i bandspelare eller skivspelare.

FREKVENS = anger antal i förhållande till tid hos ett med jämna mellanrum repeterat skeende. Tonhöjd kan anges i frekvens. Ju högre frekvensen är desto högre är också tonhöjden. Anges i enheten Hertz (Hz) som i sin tur anger antalet svängningar per sekund. 1 Hz = 1 svängning per sekund, 1kHz (kiloHertz) = ett tusen svängningar per sekund, 1 MHz (megaHertz) = en miljon svängningar per sekund. Se Hertz.

FREKVENSGÅNG - en angivelse av hur pass linjärt styrkeförhållandet / verkningsgraden är i en ljudapparat. När styrkeförhållandet är mycket lika över hela det önskade frekvensspektrat brukar det kallas rak eller linjär frekvensgång. Ofta visar man frekvensgången med en grafiskt uppritad frekvenskurva som även kallas frekvenskarakteristik eller frekvenssvar, där diagrammet visar hur mycket olika frekvenser är antingen förstärkta eller dämpade. Ibland mäts hela frekvensspektrat kontinuerligt, men det förekommer också att man endast mäter med vissa testtoner där t.ex. 100Hz, 1kHz och 10kHz ungefärligt får representera frekvensgången för hela spektrat 20Hz - 20kHz

FREKVENSMODULERING (FM) = en moduleringsteknik för radiosändare där man låter ljudsignalens styrke- och frekvensvariationer analogt påverka sändarbärvågens frekvens. Jämför med Amplitudmodulering.

FREKVENSOMFÅNG - också kallad bandbredd och är en angivelse av den högsta och lägsta frekvensen i en signalöverföring eller i en apparat. Vid angivelse av frekvensomfånget måste också anges storleken på hur stor avvikelse som finns i styrkeförhållandet i den överförda signalen, oftast en styrkeavvikelse på högst 3dB.

FULLRANGE, en term som är vanlig när man talar om filter för högtalare. När man talar om fullrange menar man vanligen full bandbredd, vanligen 20Hz - 20 000Hz

FULL SCALE, se dBFS.

FYSIOLOGISK VOLYMKONTROLL, se Loudness.

FÖRMAGNETISERING - se bias.

GAIN - från engelskan överförd benämning på en kontroll för ändring av signalstyrka.

GRAFISK EQUALIZER, en tonkontroll på vilken varje frekvensband (oftast fast uppdelat i oktaver eller i ters) representeras med ett vertikalt monterat skjutreglage så att positionerna för varje reglage grafiskt ungefärligt visar den erhållna frekvenskurvan. Se equalizer.

GRANULATIONSBRUS, en hörbar förvrängning av signalen som ett resultat från kvantiseringsfel. En åtgärd mot granulationsbruset är att tillföra dithering-brus (se d:o).

GRUNDTON kallas första och sista (åttonde) tonen i varje tonarts skala, liksom lägsta tonen i ett ackord. Inom ljudtekniken anses oftast grundtonen vara första deltonen varefter följer andra, tredje o.s.v. övertonerna. Se Övertoner.

HALVLEDARE, material vilkas elektriska ledningsförmåga ligger mellan den höga hos metaller och den mycket låga hos isolatorer som glas och keramiska material. Ledningsförmågan hos halvledare kan påverkas genom dopning (se dito). Vanliga halvledare i transistorer och andra elektroniska komponenter är främst kisel, men tidigare även selen och germanium.

HARMONIC - engelskans uttryck för övertoner - harmonisk.

HARMONISK DISTORSION - klirr. Se Distorsion.

HARMONIZER - en effektapparat som ger en tonhöjdsförändrad påverkan. Utsignalen kan påverkas så att tonhöjden på apparatens utgång är en annan än den ursprungliga.

HEADROOM anger den marginal i signalstyrka som man har valt som en gardering mot plötsliga, alltför starka, signalnivåer som annars skulle medföra klippning (se d:o) i det ljudsystem man arbetar med.

HERTZ (Hz) - enheten för frekvens, som anger antalet svängningar per sekund. Bär namnet efter den tyske fysikern och professorn (1889) Heinrich Rudolf Hertz (1857-1894), som var den förste som praktiskt lyckades åstadkomma radiovågor (1888) och som påvisade att de följde samma lagar som ljusets vågor ifråga om rätlinjig utbredning. Ändå ledde hans experiment inte direkt till något praktiskt nyttjande av radiovågorna. Han betvivlade dessutom själv att ”de Herzska vågorna”, som de kom att kallas, skulle kunna användas för kommunikation av meddelanden. Detta blev dock möjligt genom andra forskares, främst Guglielmo Marconis (se d:o) arbeten. År 1899 sändes det allra första trådlösa morsetelegrammet över Engelska kanalen, men detta genombrott fick Hertz själv aldrig uppleva eftersom han dog ung, endast 36 år gammal, på Nyårsdagen 1894.

HF – förkortning för högfrekvens (eller High Frequency). Anger vanligtvis frekvenser över det hörbara området 20kHz.

HIGH FIDELITY ”Hi-Fi” - ett begrepp eller i praktiken en mer reklambetonad term för klassning av en ljudanläggnings förmåga till naturtrogen återgivning. Många försök har gjorts för att fastställa vilka krav som ska ställas på ljudutrustning för att high fidelity ska anses vara uppnått. Framförallt kom de s.k. DIN-normerna (med beteckningen DIN 45 500) på 1960-talet som redan från början var avsedda att betraktas som minimumkrav. Där talades om ett frekvensomfång på 40-16 000Hz, en dynamik om 50 dB och en uteffekt om minst 2x6 Watt, bland annat. De här kraven ansågs redan när de var nya som alltför blygsamma och fick aldrig någon egentlig acceptans.

HÖGPASSFILTER, ett filter som låter frekvenser som är högre än en specificerad frekvens passera obehindrat medan frekvenser under denna dämpas.

HÖGSPÄNNING, författningsenligt en elektrisk spänning som överstiger 250V.

HÖGTALARE och deras funktionsprincip bär stora likheter med mikrofoner. Medan mikrofoner har uppgiften att omvandla de omgivande luftvibrationernas akustiska energi till elektrisk energi är funktionen den omvända för högtalaren, där elektrisk energi omvandlas tillbaka till akustisk energi.
Högtalare finns av olika slag med olika funktionsprinciper. Den vanligaste är den elektrodynamiska högtalaren. På denna har man ett membran som ofta är tillverkat av pappers- eller plastmaterial och format svagt koniskt. På konen sitter monterad en spole av koppartråd (talspolen) som kan röra sig fritt i ett kraftigt magnetgap. När vi matar denna spole med en växelströmsignal kommer spolen att dra högtalarens membran fram och tillbaka så att konens mekaniska svängningar är i analogi med signalens elektriska svängningar. Talspolens impedans hos en högtalare är mycket frekvensberoende, eftersom den dels utgör en elektrisk induktiv krets och dels ett mekaniskt svängande, fjädrande upphängt, mer eller mindre lättrörligt system. Högtalarkonen med sin kopparspole har dessutom en inte alldeles försumbar tyngd som inverkar på högtalarens möjlighet att återge transienter (se d:o) med det tunga systemets något fördröjda reaktion på snabba insvängningsförlopp, och därefter en viss ”over shoot” på utsvängningen. Som om detta inte vore nog, så har den dynamiska högtalaren en mycket skral verkningsgrad.
Trots alla brister har den dynamiska högtalaren hängt med oss, ända från de första radioapparaterna på 1920-30-talen och in i våra dagar. Många försök har gjorts för att åstadkomma högtalare med annan och bättre funktionsprincip. Den bästa hittills är den elektrostatiska högtalaren som, bortsett från den svaga basåtergivningen, har uppvisat mycket goda fördelar, som bättre transientåtergivning kombinerat med en rakare frekvenskurva. Nackdelarna med de elektrostatiska högtalarna har varit ett högt pris, stor ömtålighet för påverkan från luftmiljön i rummet, dålig verkningsgrad och, som sagt, svag basåtergivning.
Oavsett högtalarens funktionsprincip blir de ljudliga resultaten från dem alltid i hög grad påverkade av de akustiska egenskaperna i det rum där högtalaren ska stå, och även var i rummet högtalaren placeras.

IEC (International Electrotechnical Commission) En Europeisk organisation med högkvarter i Geneve, Schweiz. Har varit drivande i många internationella standardiseringar som bland annat har rört ljudtekniken.

IMPEDANS - ett mått på en elektrisk krets eller apparat och dess egenskap att motstå eller anpassa sig till en påförd växelspänning. Impedans är den komplexa summan av resistans och reaktans och anges med symbolen Z och i värdet ohm. Impedans är ett växelströmsteknikens motsvarighet till resistans men till skillnad mot resistans är impedans alltid frekvensberoende och endast relevant i växelströmsteknik. I praktiken handlar impedans om hur anpassad en induktiv komponent är till den elektriska krets till vilken den är tänkt att kopplas. En högtalare t.ex. måste genom sin impedans vara anpassad till en förstärkares utgång. Om det system som sammankopplats har dålig impedansanpassning blir resultatet prestandaförluster, främst i form av försämrad verkningsgrad och i värre fall i olika slag av förvrängning av signalen.

INDUKTANS, benämning för en elektrisk komponent och ett mått på en spoles egenskap att motsätta sig förändringar i en pålagd ström. Induktanser används nästan uteslutande inom växelströmsteknik, men för att enklast beskriva effekten av en induktans börjar vi med likströmmen. Likström kan utan hinder passera en induktans eftersom induktansspolen som mest kan utgöra en relativt lågohmig resistans för likströmmen. Likström som passerar en induktansspole kommer däremot att ge upphov till ett magnetfält som lätt kan konstateras om man häller induktansspolen i närheten av en kompassnål.
Låter man istället en växelström passera induktansspolen måste det alstrade magnetfältet hela tiden växla riktning i samma takt som växelströmmen växlar riktning. Magnetfältet kommer då att sträva efter att motverka strömväxlingarna. Ju kraftigare magnetfält som alstras i spolen desto starkare motverkas växelströmmen och denna motverkande effekt kommer dessutom att öka ju högre frekvens växelströmmen får. Det är just denna egenhet som utnyttjas hos induktanser. De förekommer i form av drosslar eller spolar i svängningskretsar och resonanskretsar för att selektera fram eller dämpa vissa frekvenser. De betecknas med symbolen L, och värdet på induktanser anges i enheten Henry (H). Hos induktanser är även Q-värdet - också kallat godhetstalet - av intresse. Se även Q-värde.

INTERFACE - gränssnitt. Enhet som ansluts för att bilda övergång mellan två olika system så att dessa ska kunna tolka varandras programspråk.

INTERLEAVE - infoga. Ingår som ett led i felkorrektionen i t.ex. CD-, DAT- och MD-tekniken, där man förflyttar och blandar de enskilda digitala bitarna i ett flertal digitala ord med varandra så att de sprids tidsmässigt. Genom denna metod kommer drop-outs (signalbortfall) eller störningar att fördelas i betydligt mindre portioner över ett betydligt större antal ord och på så vis lättare och rättare kunna korrigeras.

INTERMODULATION - IM-distorsion. Se Distorsion.

INTERPOLERING - beräkning. Ingår i felkorrektionssystem i t.ex CD-, DAT- och MD-tekniken som en metod att återskapa felaktiga eller förlorade data.

ISO (International Standards Organization) Grundades 1947 i Geneve, Schweiz och har medlemmar från över 90 länder. ISO är aktiv och stöder framtagande av internationella standarder. Iso har vi även från det grekiska ordet "isos", som betyder "lika". Därav förekommer uttryck såsom isobar (lika tryck), isometrisk (lika längd), o.s.v.

KARAKTÄRISTIK – beskriver hur känslig en mikrofon är för ljud rakt framifrån och hur mycket som ljud från andra riktningar undertrycks. De vanligaste karaktäristikerna är kula = klotformad = omnidirectional = lika känslig för ljud oavsett riktning, njure = cardioid = känsligast för ljud som kommer rakt framifrån, super-cardioid är en ännu mer riktad mikrofon och shot gun-mikrofoner fångar upp ljud på avstånd och används framförallt för TV- och filmljud, och åtta = lika känslig för ljud som kommer framifrån eller bakifrån. Se även Proximity.

KLIPPNING (eng. clipping) en oönskad effekt som nås i de fall man försöker överföra signaler med högre amplitud, styrka, än ljudsystemet är avpassat för. Vid grafisk presentation, t.ex. med hjälp av ett oscilloscop, kan man se att vågformernas toppar blivit tillplattade eller ”avklippta”. Därav namnet.

KOAXIAL-kabel. En kabel speciellt anpassad för att överföra högfrekvenssignaler. Kabeln består fysiskt av en central enkelledare omgiven av ett tjockare lager av isolation, täckt med en relativt tät skärmstrumpa. Skärmen skyddar innerledaren mot elektromagnetiska högfrekvensstörningar men ger vid lågfrekvens endast skydd mot statiska störfält. Koaxialkablar kännetecknas av att man vid tillverkningen, genom att välja kabelns dimensioner för innerledare respektive skärm och tillverkningsmaterial för den isolation som finns mellan dessa ledare, har uppnått en definierad högfrekvensimpedans, till skillnad mot vanlig enkel skärmad sladd där impedansen är mer diffus och av liten betydelse. Mest förekommande impedanser hos koaxialkablar är 50 eller 75 ohm.

KOLKORNSMIKROFON, den enklaste formen av mikrofon. Består av en burk fylld med kolpulver vilken har förslutits med ett membran. När membranet utsätts för ljudvågor kommer membranet i sin tur att utsätta kolpulvret för ett varierande mekaniskt tryck. Kolkornens sammanlagda resistans kommer därvid att variera analogt med ljudvågorna. Denna typ av mikrofon hade stor betydelse i forna dagars telefonapparater men är numera förpassad till muséernas värld.

KOMPATIBEL (lat.) = utväxelbar, följsam, anpassningsbar till en standard.

KOMPRESSION förekommer i olika tekniska former. Den mest traditionella formen av kompression är dynamisk kompression, där det dynamiska omfånget reduceras så att de från början svaga ljudsignalerna förstärks samtidigt som starka signaler dämpas. Vanlig framförallt som effektapparat i radiosammanhang, där man vill åstadkomma ett "tätare" sound. Dynamisk kompression kan i mildare omfattning även vara användbar i mer seriösa sammanhang - en konsert med symfoniorkester kan t.ex. ha en akustisk dynamik på över 100dB! Det är i de flesta fall praktiskt helt otänkbart att återge hela detta stora dynamikomfång i ett vanligt bostadsrum. Se även expansion.
En helt annan typ av kompression är den data-kompression som används i ATRAC-systemet i MD-spelare och i MP3-spelare. Dessa former av kompression förändrar inte det dynamiska omfånget utan är datatekniska algoritmer där man på ett mycket intelligent sätt utnyttjar vissa av vårt hörselsinnes bristande förmågor för att minska mängden av databitar för att beskriva ljudet.

KONDENSATOR - en passiv elektrisk komponent som utmärker sig genom sin kapacitans; sin förmåga att lagra elektriska laddningar. En kondensator består principiellt av två metallplattor, ofta i praktiken i form av metalliserade folier som är åtskilda av mellanliggande isolerande material (dielektrikum), ofta i form av olika slags plastfolier. Genom denna isolering kan inte likström passera men växelström kan passera mellan metallskikten genom att den mellan skikten uppstående elektriska laddningen kommer att pendla mellan dessa. Det finns en betydelsefull relation mellan växelströmmens frekvens och kondensatorns kapacitans; ju högre frekvensen är, desto mindre kapacitans krävs för att en viss mängd energi ska kunna passera genom kondensatorn. Kapacitans anges i enheten Farad, uppkallad efter den engelske fysikern och professorn (1827) Michael Faraday (1791 - 1867).

KONDENSATORMIKROFON. En mikrofonkonstruktion där principen by