Välkommen till
Radiohistoriska arkivet
Kontrolltornet i Farsta. Tel: 0736 13 14 89. Mejl: cliq@tele2.se
Audio restoration and digital migration on all sound samples: Audio Lab Stockholm----



Sveriges första radiopirat:
RADIO BLACK PETER

På pingstaftonen den 31 maj 1952 var spelet över. Sveriges allra första radiopirat, Radio Black Peter, togs på bar gärning vid en nattlig jakt efter att ha gäckat myndigheterna en längre tid.
I dag kallas det piratradio när man sänder radioprogram utan myndigheternas officiella tillstånd, men på det tidiga 50-talet kallades det ”svartsändare” för att alla skulle förstå att det handlade om något ruggigt och fult. Black Peter hade varit en nagel i ögat. Ett hot mot den svenska monopolradion. Men utöver det fanns hos myndigheterna i denna, det "kalla krigets" tid, en tro att svartsändaren kanske hade ett dolt syfte: att förmedla hemlig information till utländsk makt genom kodade meddelanden. Därför hade polisen och telegrafverket tagit hjälp från både militären och SÄPO för att ringa in denna ”luftens gäckande skugga”, som den också hade kallats.
 


När Black Peter till slut hittades var det polismän och tekniker i tre fullastade bilar som slog ned på pirathögkvarteret. Dörren var låst, men piraterna fann på polisens anmodan att det var bäst att öppna. De nekade först, men de varma sändarrören talade sitt tydliga språk.

Bröderna Figaro - ja, det var deras riktiga efternamn - hade enligt egen uppgift hållit på med sina radiosändningar i nio månader. Men redan två år tidigare hade polisen haft misstankar om en illegal sändare mellan deras hemsocken Åsele och Dorotea. Det var dock först på våren 1952 som deras ”radiokarusell” kom i snurr på allvar med den då så populära ”Harry Lime theme” som signaturmelodi. Radioamatörer över hela landet hade jagat Peter, och den 10 maj hade Expressen en eterintervju med honom. I intervjun riktade han sig till myndigheterna och utmanade dem fräckt genom att utlova: ”Ni tar mej aldrig!”.
x
 

Black Peter återkom natt efter natt med början vid 22-tiden. Mest sände han skivor, vilket upplevdes mycket ovant i dåtida radio. En del tidningar broderade ut sina artiklar med teorier om att musikurvalet i själva verket kunde handla om kodade meddelanden till främmande makt.

Peter föreföll att snarast vilja förstärka mystiken ytterligare; ”Jag är ingen spion, men diplomat”, sa han kryptiskt.

Den 13 maj förklarade landsfogde Rudström i Härnösand att nu skulle det tas till krafttag mot Black Peter. Efter många misslyckade pejlingsförsök skulle det visa sig att sändningarna kom från det lilla Lomsjo, en skogsby i Åsele socken i södra Lappland. Myndigheterna fick klart för sig ungefär var den illegala radiosändaren var belägen och teknisk personal både från Sundsvall och Östersund, såväl telegrafverkets folk som militär, deltog i spaningarna och kom i all hemlighet allt närmre Black Peter.


Black Peters högkvarter – en ladugårdsbyggnad
För polisens del leddes aktionen mot Black Peter av landsfiskal Erik Nordlander i Åsele. "Så fort jag hörde att teknikerna misstänkte Lomsjö tänkte jag på Figaro-bröderna", berättade Nordlander: ”Jag visste att de är mycket radiointresserade och att de vid sidan av sina jobb som skogshuggare brukar laga bygdens radioapparater. De har också en liten verkstad”.
Bröderna Figaro hade roat sig med dessa sändningar av intresse för radioteknik. De fann det intressant och spännande att leka i etern utan att bli upptäckta. Enligt de medföljande teknikerna i uppbådet hade bröderna en sändare som var både stark och av god kvalitet. De hade själva byggt den, men inköpt en mottagare.
Bröderna John och Gunnar Figaro var då 24 och 26 år gamla. Många av de uppgifter som Black Peter lämnat i sina sändningar hade bara varit skoj, exempelvis om den höga antenn de skulle använda sig av. I verkligheten hade de endast hängt upp en antenn runt sin gård, men med mycket god effekt.

Stockholm utredde
Bröderna hade levt mycket avskilt och inte umgåtts med byns övriga invånare. Deras uppgifter i sändningarna kom senare att noga analyseras i Stockholm av säkerhetstjänsten. Men såvitt är känt så kom man inte fram till någonting annat än att allt handlade om två enkla skogsarbetare som fångats av radioteknik, och funnit ett nervkittlande sätt att få kontakt utåt från en enslig och tråkig vardag.

”Det måste vara någon i byn som har tjallat. Polisen kan aldrig ha pejlat in oss”, sa bröderna. De hade blivit överrumplade vid halv 12-tiden på natten. Några minuter tidigare hade de hållit sin sedvanliga "lördagskarusell".

John hade varit den egentlige "Peter". Han hade tidigare arbetat hos Asea, men övergått till skogsjobb.
Bröderna hade lärt sig det mesta om radioteknik genom populärvetenskapliga tidskrifter.


— Vi har inte haft annat att gå efter än vad vi läst i tidskrifterna. Kul har vi haft hela tiden, i synnerhet på slutet, när amatörerna landet runt stod i kö för att prata med oss. Vi räknade aldrig med att åka fast. Vi hade klarat oss om vi inte blivit förrådda.

Landsfiskal Nordlander hävdade dock att ingen angivare fanns. Infångandet hade uteslutande varit ett resultat av pejlingen som telegrafverkets tekniker hade utfört.
 
-Det blir att hugga mycket timmer för att betala dom böterna!
Gunnar (t.v) och John efter rättegången. Visserligen ser de
rätt muntra ut, men det var nog bara inför pressfotografen.

 

Efterspelet för bröderna
Vid rättegången den första september 1952 i Åsele tingsrätt dömdes de till 75 dagsböter à 4 kr vardera. Åklagaren yrkade på strängt bötesstraff men ville inte gå så långt som till frihetsstraff. Bröderna kämpade för att åtminstone få behålla sin mottagare, grammofonen, skivorna och orkesterförstärkaren. I sin dom betecknade rätten, genom ordförande häradshövding Thomasson, brödernas bravader mer som pojkstreck, men då dessa stred mot svensk lag och bröderna bevisligen vetat om detta, ansåg rätten att deras illegala radiosändning måste straffas kännbart. Åklagaren yrkade att hela den beslagtagna utrustningen skulle anses förverkad och tillfalla kronan, vilket också blev rättens beslut.

 

Ny ”Black Peter” fast
Fortfarande flera år efter att bröderna Figaro hade upphört med olaglig radioverksamhet förblev namnet ”Black Peter” för den svenska allmänheten hågkommet när tidningar skrev om sådan radioverksamhet. Tre år senare, den 24 januari 1955, skrev Aftonbladet om två personer som sänt olagligt i Gävle och använt sändaramatörers anropssignaler. En lokal radioklubb i Gävle ställde två bilar utrustade för radiotelegrafi till polisens förfogande och hjälpte dem i jakten på brottslingarna. Efter 45 minuters sändning knackade man på i det hus där sändningarna skedde. Två personer hittades, varpå den ene klippte av radioantennen och den andre försökte gömma sig under ett bord. -Sätter ni fast oss så ska vi se till att andra åker dit också, sade de vid gripandet, vilket ju inte förbättrade deras situation. Gävleborna hade använt en utrangerad militärsändare som mot gällande förbud hade sålts som surplus av signaltrupperna. Förmodligen sågs den som harmlös då den var på endast 2 watt.


Den beslagtagna sändaren visas upp av sändaramatören, ingenjör Sven Granberg från Gävle.


Den här artikeln skrev jag ursprungligen i mitten av 90-talet och har i många år haft den ute på Internet. Då har jag också mött mycket gensvar från webbesökare som fascinerats av dessa äventyr precis som jag.

Den ena av bröderna hette Karl Gunnar Figaro, född 1926-01-10 i Åsele. Genom åren bodde han kvar i Åsele och arbetade på ett pappersbruk efter sin tid som skogsarbetare. Han avled 1998-01-30 i Åsele. I äktenskapet , ingånget 1963-09-28, fick han en son, Lars Gunnar, som bor i Åsele med sin fru.
Den andra brodern, John Verner Figaro, född 1928-01-29, Åsele, slutade med skogsarbete efter en ryggskada som fordrade en steloperation. I mitten av 60-talet flyttade han till Linköping och arbetade på SAABs kablageverkstad inom flygindustrin. Han övergick så småningom till DATASAAB, där han arbetade med kretskortsarbete och monteringsarbete på datorer för bl.a. bankdatorsystem. Han var noggrann och utmärkte sig också med ett estetiskt sinne med snyggt monterade kabelstammar.
Radiohobbyn hade han under alla år, och beskrivs som pratglad men med svårigheter i det sociala umgänget. Han pratade även mycket i privatradio (27MHz) och byggde kortvågssändare som han sände, utan tillstånd, med. Han lämnade jordelivet bara 53 år gammal efter en hjärtattack, 1981-02-16, i Linköping.

Uppgifter till denna artikel har jag hämtat ur tidningsartiklar, främst Expressen via TTs pressarkiv. Se även denna artikel ur tidskriften Radio & Television årgång 1952, där de har en bild på Black Peters hela radioutrustning efter beslaget. En personlig kontakt, Alf Lindgren (SM5IQ) i Täby, har som van släktforskare bidragit med födelseuppgifterna om bröderna Figaro. Alf har även en egen webb där han har berättat om sitt eget äventyr 1952, när Aftonbladet anlitade honom för att pejla på Radio Black Peter. Läs mer här

Ingemar Lindqvist, © 2008

Black Peters högkvarter - en ladugårdsbyggnad. Pilen pekar mot det upplysta sändarrummet.